Känner med er. Alla mina vänner födde typ sitt första barn förra året. Känns liiite bättre nu när barnen är ute. Har nog svårare för själva magarna som står ut överallt... snart bakas väl barn nr2 suck. Vi måste få vara missunnsamma tänker jag. Det är ju detta vi drömmer om varje jävla dag !! Jag träffar mitt ex ganska regelbundet just nu. Vi har det bra faktiskt. Särbos men det funkar. Vill försöka satsa på oss tror jag!
Magarna är svårast ja. Barnen är ju någon annans, jag kan inte känna någon direkt avundssjuka där. Jag vill inte ha deras barn. Men en sån där mage, det är vad jag drömmer om.
Åh vad kul att höra att ni ses igen! Hoppas att denna lilla paus var vad ni behövde för att kunna fortsätta ihop och bli starkare. Hejar på er!!
Jag mår väl sådär, nervös och nojjig och förväntansfull och livrädd. Allt på en gång. Du vet ångesten varje gång man ska gå på toaletten. Usch. Räknar med att den kommer igång sent idag eller ev tidigt imorgon.
Jag tror han är mer nervös än han säger. Men man vet ju aldrig med karlar! Jag har lovat att inte testa idag och det kommer jag hålla. Tror det är värre att se ett negativt test än att upptäcka att mensen kommit, men jag vet inte. Det är så tidigt fortfarande, är på RD 7 idag.
Hae inte tagit någon medicinering, men önskar att jag hade. Tror det känt bättre att ge kroppen något stöd. Men det är ju för sent nu. Har iallafall tänkt att jag vill köra långa protokollet nästa gång. Vill göra något annorlunda eftersom korta inte funkar på två omgångar! Känns dumt att envisas då.
Hur tror du ditt ex skulle reagera om han fick veta? Är det helt uteslutet att berätta? Tänker att det måste vara jobbigt att gå med den ångesten :(
Fy fan vad tiden går långsamt idag. Fortfarande ingen mens i sikte. Vill bara hoppa en vecka fram i tiden så jag får veta. Usch.
Ja jag vet inte hur mycket man kan påverka själv, men jag tänker verkligen försöka! Dom är inte så flexibla men lite måste man ju ändå få ha att säga till om, det är ju våra kroppar det handlar om. Misstänker också starkt att jag har endo, eftersom jag har så gott som alla symtom och dom på utredningen kunde se såna där chokladcystor som är typiska vid endometrios. Så långa känns bättre!
Känns ingenting typ, men tycker jag känt lite drag nere vid livmodern idag men det kan vara inbillning. Man känner ju efter så jävla mycket haha. Borde ha haft några småblödningar vid det laget.. sist när mensen var två dagar sen och det förmodligen fäste och sen släppte, hade jag ändå spotting på BIM. Men inget idag. Vill bara somna så det kan bli imorgon. Eller helst nästa vecka. Glad att ha er här som man kan nojja med, haha. Vill inte trötta ut mannen men det är svårt när ALLLLLT jag tänker på idag är om mensen kommer eller inte. Snacka om att detta tär på en
Jaa de första dagarna var jag lugn och positiv, sen börjar paniken och tvångsgooglandet sätta in. Nu är det som värst. En dag efter BIM. Vågade inte ta test imorse. Tänker faktiskt hålla mig tills i helgen tror jag, om inte mensen kommer innan. Men just nu känns det inte som den kommer göra det. Testade med en tampong imorse bara för att se om det blev liiiite blod eller ens lite färgat, men inget. Nada. Man känner sig ju lite knäpp haha men va fan. Utmanar ödet och tog ett par helvita trosor idag så jag tydligt ser om det kommer. Herregud vad besatt jag blivit! Livrädd varje toalettbesök. Gick btw 10 gånger igår pga konstant kissnödig. Kan vara nerver eller ett gott tecken.
Ruvningen är verkligen det tuffaste i allt det här. Helt klart mest påfrestande rent psykiskt. Jag är så imponerad av de som gjort typ 10 insättningar. Hur fan blir man inte totalt knäpp efter så många försök?
Eller hur!! Haha åh jag är så glad att jag inte är ensam om att vara knäpp iallafall! Tyvärr när jag testade med tampong nu på eftermiddagen så var det lite, lite blod. Typ en droppe. Kändes som mattan drogs bort under fötterna. Hade nog inte förstått hur mycket jag hunnit börja hoppas. Man är så jävla skör.. har inte kommit något mer nu men känns som att jag kommer vakna av det inatt :(
Det har inte kommit mer rött blod men liiiite brunt imorse när jag gick upp klockan 6. Tänker inte testa idag heller. Men det lockar. Men fy fan vad ont det gör att se det där negativa testet, den känslan har satt sig så djupt så jag vågar inte testa. Vill inte känna så igen. Just nu hoppas jag bara att OM mensen nu måste komma, så kan den väl iallafall komma på fredag eller lördag, för då kanske kliniken går med på att köra en behandling på den mensen.
... och där gick det åt helvete. Mensvärk och klarrött blod. Precis som vanligt. Negativt test på ruvardag 9. 2 dagar efter BIM.
Nu är det alltså ganska exakt 3 månader tills vi kan försöka igen. Jag måste hitta någon strategi för att psyket ska fixa detta. Känns som jag tappade allt nu.
Jag har en sån otroligt stark känsla av att vi aldrig kommer att lyckas. Jag har haft den ända sedan vi började. Vi är den där procenten som aldrig får barn. Jag vet att vi är det.
Just nu vill jag bara gå och lägga mig i sängen och somna. Helst aldrig vakna. Det vore lättast.. Är så ofattbart trött ända in i själen.
Sån otrolig lättnad! Men samtidigt så jobbigt för vi VILL ju inte göra fler behandlingar. Jag vill inte ta fler jobbiga sprutor och gå igenom ännu ett äggplock. Men vad han man för val? Vi ger inte upp än.
Jag hoppas på att jag får menopur igen eftersom gonal inte funkade alls på mig. Så menopur men kanske en högre dos så att fler ägg mognar, sist fick vi ut 9 varav 7 befruktades och 3 kunde frysas in. Så ett helt okej resultat men det gör ju inget om det blir fler!
Det som känns dåligt nu är bara att min man inte tagit dom supertillskott han tog sist. Hans prover har ju inte varit på topp tidigare så det hade känts bättre om han fortsatt med tillskotten.. men det är ju försent nu :/ De kommer ju göra icsi iallafall antar jag eftersom de gjorde det sist.