Tänker på er ruvare! Gör inte mindre ont nu ännu en barnfri sommar :(. Jag vill INTE träffa vänner och ränna runt på stan. Jag vill vara hemma o ta det lugnt med min egna familj :(. Jag vill ha ett helt annat liv.
Jaha. Så var nästa vän gravid med en kille hon känt ett knappt år.
Vi träffades för tre veckor sen och hon frågade hur det gick med ivfen och jag berättade. Och JAG FRÅGADE HENNE om hon var gravid, för jag hade en sån jävla stark känsla. Men hon ljög ju uppenbarligen då. Lät mig sitta där och berätta om mitt allra tyngsta och mörkaste medan hon gick och bar på en hemlighet.
Jag orkar inte. Det var min sista nära vän som jag umgås med regelbundet som nu blev gravid. Så det senaste halvåret har mina 5 närmaste vänner blivit gravida/fått barn.
VAD I HELVETE ÄR DET FÖR FEL PÅ OSS.
Fy fan för det här livet rent ut sagt.
Åh precis!! Känner mig oxå så sjukt utanför. Det är liksom det livet mina vänner har, eller va ute sent o festa. Vill inte vara 30 å va ute o festa. Jag vill ha hand om ett barn som är hälften mig o hälften min kille. Planera under graviditeten o bara vara lycklig. Jag tror faktiskt helt ärligt att jag skulle bli sååå mycket lyckligare om jag skulle bli gravid. Jag känner mig liksom inte alls glad längre. O ja vet att det är detta som skaver. Mys med kattunge. Även om det inte är samma sak så kanske du får tänka lite på annat. Såg att du börjar få mens :(. Vad tråkigt. Har oxå mens nu. Hatar det så otroligt mycket. Även fast ja inte ens försöker just nu... hur blir nästa ivf runda för er? Massa kramar!!
Men fy! Vilken hemsk gubbe!! Det är då man bara vill slänga det i ansiktet på dom! Usch! Jag har en kille på jobbet som har barn och tycker det är kul att skämta om att vi som är yngre än honom och inte har barn inte vet hur man gör. Förstår att han tycker det är roligt att säga det till killarna som är typ 21-22, men till mig som snart är 30 och gift borde man fan veta bättre.
Så himla söt katt!! Åh vad mysigt <3 hur gammal är den?
Herregud vilken sjukt omogen kommentar. Folk är inte kloka alltså!! Ja kan tänka mig att man äntligen blir glad av alla dessa tomma månader. Även om man skulle vara livrädd för missfall så är det så värt att bara få plussa för ett litet tag och förhoppningsvis kunna behålla i 9 månader. Verkar ju som både du o jag har rätt mycket ägg - man undrar ju vart fan problemet sitter. Att det inte fäster kanske men ja undrar hur fan man påverkar det?!
Har fått svar på alla prover. Gud så nervös jag har varit hela dagen över vad gynekologen skulle säga. Hon sa dock att alla prover såg bra ut dock kunde hon inte se att jag haft ägglossning. Misstänkte att problemet var ägglossningen att den inte sker så ofta.
Ska därför ta provera för att stabilisera mensen samt efter det köra letrozol för att stimulera ägglossning. Någon som gått igenom likande? Vad hade ni för biverkningar?
Jag fattar inte. Hela kroppen skakar. Händerna funkar knappt.
Jag har tagit test. Fyra stycken. Dom blir positiva direkt. DIREKT. det är två streck där. TVÅ. Jag fattar inte. Det här händer inte. Det går inte. Det händer inte mig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen
Två veckor fick jag vara orolig, men också lycklig.
Idag började jag blöda klarrött blod och få kramper. Känner så innerligt att något gått fel.
Ingen hjälp finns att få. Har försökt kontakta flera kliniker för att få komma på ultraljud men ingen har öppet eller tid. Ringde 1177 som inte kan säga mer än att vi ska avvakta.
Känns så jävla hopplöst allting just nu. Är det här slutet på vår kortvariga lycka? Kommer vi inte längre än så här? Vet inte hur jag ska kunna bearbeta detta. Efter alla år kan vi inte bara få vara lyckliga.
Nu har våran kortvariga lycka tagit slut.
På ultraljudet hos kliniken idag hittade läkaren inget foster. Sedan vul i fredags har hinnsäcken växt men ingenting finns där i. Hon var brutalt säker på sin sak. Det är ett MA, där embryot dött men kroppen fortsatt producera hormoner och trott att det fortfarande funnits ett foster kvar.
Vi vet inte riktigt hur vi ska ta oss igenom det här. Allt jag vill är att få ut det här värdelösa jag har i mig. Det måste BORT. På torsdag ska vi till kvinnokliniken igen. Dom får hjälpa oss vidare. Sen får vi försöka kämpa oss upp igen.
Nu har vi gjort tredje och sista ultraljudet. Läkaren på kvinnokliniken känns totalt inkompetent, först hittade han inte hinnsäcken utan sa att den måste tillbakabildats (på två dagar?!) men sen letade han noggrannare och hittade den, på precis samma ställe som sist. Den hade växt sen i tisdags men var fortfarande tom. En läkare till var med och tittade men hon sa inte så mycket. Den första läkaren sa också att jag hade en cysta men enligt ivf läkaren som jag litar mer på är det en gulekropp.
Jag frågade om dom var 100% säkra på att det aldrig kommer finnas något foster, och det sa dom att dom var. Så nu har tre läkare sagt samma sak. Så jag ger upp.
Imorgonbitti ska vi tillbaka och genomföra aborten. Vet inte om ni minns men när jag gjorde hysteroskopi för ett år sen så fick jag cytotec, som jag reagerade så jävla dåligt på. Låg i en hög på badrumsgolvet och kräktes av smärta tills min man kom hem och körde mig till akuten.
Nu ska jag ta samma tabletter igen. Min man stod på sig och krävde att jag ska få vara på kliniken hela dagen samt att jag ska få morfin innan jag tar tabletterna.
Jag är så jävla rädd. Den smärtan liknar inget jag någonsin upplevt. Det kändes som att någon försökte slita ut min livmoder med klorna. Mår dåligt bara jag tänker på det.
Försökte säga att jag ville göra en skrapning men eftersom min livmoder är hjärtformad vill dom inte göra det eftersom risken är stor att dom råkar skada den.
Kan inte fatta att vi måste gå igenom det här. Efter all jävla misär och alla försök så slutar det såhär. Vet inte när vi kommer vara redo igen. Om vi blir det. Kan inte föreställa mig att behöva gå igenom samma sak en gång till.
Det blev ett långt inlägg men jag ville uppdatera er om läget. Så glad för att ni finns och stöttar genom allt <3
Hedblomster: Hur går det för er? När tror du ni kan börja nya behandlingen hos landstiget? Var det Carl von linne ni valde?