Vi som försökt med första barnet ca 1 år

Känner precis så. Vad fan ska jag med sommaren till? Det finns ingenting jag vill mer än att den ska vara över och vi får börja igen. All tid man inte gör något aktivt känns så förbannat bortkastad.

Jag blev typ provocerad av att hon inte ens ville diskutera att det kanske inte funkar denna gång. Jag menar, med största sannolikhet kommer det inte gå. 30% chans är det, vilket är bra mycket mindre än hälften. Så varför skulle man inte få tänka på en plan B om jag nu vill och behöver det?

Den där på instagram ska bara vara glad att hon inte är en ?sån?! Jag är också en sån och klart som fan man inte vill vara det! Skulle gärna ha ivf som ett litet sidoprojekt jag inte tänker på, men det går inte. Jag bryr mig och vill och längtar alldeles för mycket.

Jag vet inte vad jag ska göra nu. Kommer nog skita i att höra av mig till kliniken överhuvudtaget eftersom det ändå inte spelar någon roll. Så ringer jag i augusti igen när dom öppnar.

Jag hatar att vi båda är i samma sits men måste erkänna att det känns skönt att ha någon som verkligen vet vad man menar. <3

Åh håller alla tummar för att ni hinner!! Det måste vara så mycket tuffare när man måste betala för varje försök också, jag tycker vi har betalat mycket när vi gått genom landstinget för alla mediciner och besök men det är ju ingenting jämfört med vad man får betala privat. Misslyckas vi med tredje och sista på rmc köper vi ett tre pack, förmodligen i Falun trots att det är väldigt långt bort. Vill ha en klinik som vågar testa lite mer, är så trött på rmc och deras stela rutiner som alla ska anpassas efter.

Vilken cykeldag är du på nu alltså?

Ruvningen bara är typ. Känner ingenting och tänker inte på att jag har ett embryo där inne, jag är så inställd på misslyckande så jag väntar bara ut tiden så jag får försöka bearbeta allting efteråt.

Fick sms från min nära vän som födde häromdagen. Hon blev tillsammans med sin kille efter att jag och min man börjat försöka få barn, men lyckades såklart bli gravid snabbt. Hon ville att jag ska komma och hälsa på dom, och jag känner både att jag vill men samtidigt att det kanske blir alldeles för jobbigt. Väntar och ser vad som händer nästa vecka..

Läser allt ni skriver! Håller tummarna nu för dig LLW! Och att du får tidig ägglossning hedblomster. Förstår vilken stress det måste vara. Jag har exakt som du, oftast äl lite senare men typ några få gånger på dag 14!

Jag vill typ avfölja alla vänner o bekanta som är gravida på instagram. Blir tom otroligt avundsjuk på Kenza trots att dom kämpat som fan. Hjärnan är inställd på att typ hata hela situationen oavsett :/ kram på er.

Jag funderar typ på att ta bort min instagram så jag slipper se alla graviduppdateringar överallt.. men det är samtidigt som nått jävla beroende att gå in och titta, sen mår man skit efteråt.

Förstår precis vad du menar om att ha någon att prata med IRL. Mina fyra närmsta vänner är alla gravida eller har precis fött barn, så jag känner inte alls att jag vill prata med dom om detta. Den enda som ens skulle komma i närheten av att kanske förstå är min halvsyster som också fick försöka ett tag innan hon fick sina barn. Men där hemma är det kaos och man kan inte direkt ha ett lugnt samtal med två småbarn som springer runt.

Fy fan för den här ensamheten. Det gör ju ingenting lättare. Hoppas du fick lite ro i själen efter att suttit där ett tag, ibland behöver man bara komma ut i naturen och andas och framförallt hålla sig borta från instagram och gravidbloggar..

Har BIM om två dagar. Känner ingenting tror jag förutom ett par hugg i magen igår och idag men det kan vara precis vad som helst. Ingen spotting som jag brukar ha flera dagar innan, men det kan alltid variera så det behöver inte betyda något. Ska bara överleva tills måndag sen börja försöka bearbeta allt detta.

Känner med er. Alla mina vänner födde typ sitt första barn förra året. Känns liiite bättre nu när barnen är ute. Har nog svårare för själva magarna som står ut överallt... snart bakas väl barn nr2 suck. Vi måste få vara missunnsamma tänker jag. Det är ju detta vi drömmer om varje jävla dag !! Jag träffar mitt ex ganska regelbundet just nu. Vi har det bra faktiskt. Särbos men det funkar. Vill försöka satsa på oss tror jag!

Jaa de första dagarna var jag lugn och positiv, sen börjar paniken och tvångsgooglandet sätta in. Nu är det som värst. En dag efter BIM. Vågade inte ta test imorse. Tänker faktiskt hålla mig tills i helgen tror jag, om inte mensen kommer innan. Men just nu känns det inte som den kommer göra det. Testade med en tampong imorse bara för att se om det blev liiiite blod eller ens lite färgat, men inget. Nada. Man känner sig ju lite knäpp haha men va fan. Utmanar ödet och tog ett par helvita trosor idag så jag tydligt ser om det kommer. Herregud vad besatt jag blivit! Livrädd varje toalettbesök. Gick btw 10 gånger igår pga konstant kissnödig. Kan vara nerver eller ett gott tecken.

Ruvningen är verkligen det tuffaste i allt det här. Helt klart mest påfrestande rent psykiskt. Jag är så imponerad av de som gjort typ 10 insättningar. Hur fan blir man inte totalt knäpp efter så många försök?

Nej det är i helt naturlig cykel! Nu på eftermiddagen fick jag dock en lite blödning. Pytteliten. Men fan om jag inte tappade allt hopp. Känns som det kommer dra igång inatt nu. Vill nästan att det bara ska göra det så jag får det överstökat om det ändå inte funkat.

Undrar dock vad som händer i kroppen. Sist vi gjorde FET var mensen två dagar sen, men kom sen gånger tusen. Förmodligen tidigt missfall, att den fäst och sen släppt. Blir det samma sak igen är det ju något som är galet. Funderar på om det är att jag har en avvikande form på livmodern och den liksom inte klarar av att sätta sig fast ordentligt.

... och där gick det åt helvete. Mensvärk och klarrött blod. Precis som vanligt. Negativt test på ruvardag 9. 2 dagar efter BIM.

Nu är det alltså ganska exakt 3 månader tills vi kan försöka igen. Jag måste hitta någon strategi för att psyket ska fixa detta. Känns som jag tappade allt nu.

Jag har en sån otroligt stark känsla av att vi aldrig kommer att lyckas. Jag har haft den ända sedan vi började. Vi är den där procenten som aldrig får barn. Jag vet att vi är det.

Just nu vill jag bara gå och lägga mig i sängen och somna. Helst aldrig vakna. Det vore lättast.. Är så ofattbart trött ända in i själen.

Tack för stödet tjejer <3 har haft en skitnatt och skitmorgon med mensvärk som vägrar ge sig..

Ringde kliniken förut. Bönade och bad att få börja en behandling nu. Sköterskan skulle kolla med läkaren och återkomma så jag går som på nålar nu. Hur strikta kan dom vara? Det kommer handla om typ 1 dag innan testdag. Annars vänta tre månader. Åh snälla snälla låt det gå!!

Vi får börja ivf 3 direkt!!! Ååh jag är så himla lättad. Dom ringde precis och sa att vi kan köra på den här mensen. Fy fan vilken sten som släppte. Imorgon ringer dom upp igen och berättar vilken dos jag ska ta.

Shit vad konstigt det här blev. Jag var inte inställd på att börja en ny behandling, hade inte tänkt så långt egentligen. Men nu kör vi. Hjälp.