Vi som försökt med första barnet ca 1 år
Känner precis som er! Tänker inte på något annat. Känner mig frånvarande i alla samtal för att jag långt borta tänker på graviditet. Googlar ihjäl mig på fertilitet och även och utredning nu i slutet. Vill bara kunna koppla bort alla tankar för ett tag!!! Ska ta mod till mig o berätta för min sambo hur mycket detta faktist påverkar mig och att vi måste söka hjälp snart.
Hoppas din sambo kommer förstå dig! Tyckte inte min förstod först, men han har fått trösta mig några gånger när jag gråter nu så har förstått att han känner sig ledsen över det också även om han säkerligen inte är lika besatt som jag. Jag har dessutom gått igenom EXAKT hur både ivf och äggdonation (varför?!) går till, haha... Så han känns med på banan nu. Dessutom sa ju en gynekolog att vi ska försöka 3 månader till och sen ringa fertilitetskliniken så det lyssnar han på. Kanske är lättare att ta till sig vad en läkare säger?
Hemskt att säga detta men va skönt att läsa att jag inte e ensam jag göra samma saker som ni gör varje månad. Och detta även om jag testar neg på gravtest så fortsätter hjärnan tänka bara på sådant. Dum man e mot sig själv egentligen blir bara mer smärtsamt när mensen dyker upp varje månad. Det är vår stora längtan som påverkar oss psykiskt och ibland även fysiskt. Man känner sig knäpp.