Anonym (Eh?)

Äldre 14 Jan 00:47

52 svar

Min son mår inte bra

Så du straffar din son när han gör saker för att hantera att han mår dåligt? Ta bort det enda som hjälper han må bättre? Mobilen datorn etc.

Och på vilket sätt blir du en trygghet för honom då?

Du motiverar han bara att fly hemifrån ännu mer.

Du ska behandla han som en vuxen är det du ska göra. Om din man mådde dåligt och flydde iväg hade du tagit hans dator och tv då? Trodde väl inte det, för hur hade han känt om dig då?

Behandla han som en vuxen. Ge han det han behöver. Ge han sina saker ge han integritet och space. Fråga han hur du kan stötta han bäst. Laga mat åt han kanske? Hjälpa han på något sätt med läkare? Eller få han att resa bort ta ledigt från allt ett tag? Ni kanske kan resa ihop ?

Börja visa empati för honom, (som för en partner eller vän som behöver dig) annars kommer han undvika dig och kan utsätta sig för fara.

Anonym (Eh?)

Äldre 14 Jan 00:51

#5

Så du straffar din son när han gör saker för att hantera att han mår dåligt? Ta bort det enda som hjälper han må bättre? Mobilen datorn etc.

Och på vilket sätt blir du en trygghet för honom då?

Du motiverar han bara att fly hemifrån ännu mer.

Du ska behandla han som en vuxen är det du ska göra. Om din man mådde dåligt och flydde iväg hade du tagit hans dator och tv då? Trodde väl inte det, för hur hade han känt om dig då?

Behandla han som en vuxen. Ge han det han behöver. Ge han sina saker ge han integritet och space. Fråga han hur du kan stötta han bäst. Laga mat åt han kanske? Hjälpa han på något sätt med läkare? Eller få han att resa bort ta ledigt från allt ett tag? Ni kanske kan resa ihop ?

Börja visa empati för honom, (som för en partner eller vän som behöver dig) annars kommer han undvika dig och kan utsätta sig för fara.

FruNyfiken skrev 2018-01-13 23:29:21 följande:

Du har inte gjort något fel i hans uppfostran! Sluta med de tankarna!

Jag har en dotter som är 17 år. Hon har gått hos BUP i två år och allt blir bara värre och värre. Hon fick diagnosen svår depression, men mår trots medicin sämre nu än innan. Självmordsförsök och inläggning på psyket. Du är inte ensam!

När ens eget barn blir psykiskt sjuk hur kan man förneka att man påverkat och format sitt barn till den de är idag?

...

Om du vill hjälpa ditt barn är det dags att svälja stoltheten och gå fram till din dotter / son som vill dö och säga att du har inte varit den förälder de behövde. Säga att du skötte det dåligt och att de fått lida och betala för att du inte hade förmågan att uppfostra / vara en bra förälder. Säga förlåt.

Eller är det mer värt å fortsätta sitta och tänka att det är barnets fel att de mår dåligt och låta de ta livet av sig hellre än att du visar dig svag?

Anonym (Eh?)

Äldre 14 Jan 01:12

#12

Pappa41 skrev 2018-01-14 01:08:05 följande:

Har jag sagt att allt är bra sen? men ibland är man stressad i livet och springer på utan att stanna upp och lyssna samtala med varandra...

Han är 13 år behöver inte vara helt körd man kanske behöver ge honom tid och lyssna när han är beredd att prata

Men ditt sätt att hoppa på folk får jag en känsla att du själv inte mår så bra

Vilken fin Pappa du låter som,ger mig hopp att läsa.

Det är ju helt uppenbart att Ts inte mår bra, ens barn är som en spegel för vad föräldrarna pysslar med.

Anonym (Eh?)

Äldre 14 Jan 01:20

#13

FruNyfiken skrev 2018-01-14 01:01:55 följande:

Är du riktigt frisk eller?

Psykisk ohälsa är i allra högsta grad ärftligt. Att sitta och säga till oss med tonåringar som mår dåligt, att det är vårt fel för att vi har uppfostrat dem fel, är så fel och du förstår inte ens varför! Lämna tråden! Jävla troll!

Ja.

Säg vad som inte verkar friskt i mina argument?

Om du menar att psykisk ohälsa är ärftligt som i att ditt barn mår dåligt om du gör det, ja, absolut. Om du menar att barnet föds och sedan har tusen diagnoser och är självmordsbenägen från dagen de föds, nej, ett barn gör som sina föräldrar gör. Ett barn tar efter sin omgivning. Ett barn blir spegelbilden av hur familjen mår/ uppfostrar.

Visst kan barn bli mobbade / vara med om våld / faror och olyckor som påverkar de att må dåligt, men har de en funktionell familj och starka band med sina föräldrar, brukar de kunna klara sig igenom det, ens förälder är kärnan i ens identitet, och bandet till föräldrarna gör enorm skillnad för ens självkänsla, självrespekt självförtroende och identitet.

Anonym (Eh?)

Äldre 14 Jan 01:41

#17

FruNyfiken skrev 2018-01-14 01:22:58 följande:

Du vet inte ens vad du pratar om! Varför förstör du en tråd för en förälder som vill ha hjälp?

Det är väl upp till TS om mina råd hjälper, vad du tycker om mina råd är upp till dig.

Anonym (Eh?)

Äldre 23 Feb 05:31

#41

[quote=78366403][quote-nick]

Jag tänker ofta , vad har jag gjort för fel i hans uppfostran ? Han har alltid varit en mycket snäll , blyg försiktig kille. Duktig i skolan . Men detta kom som en blixt ifrån klar himmel.[/quote]

Kanske just det du ska fundera kring, blyga barn brukar ibland kunna må väldigt dåligt inombords men håller masken för att visa sig duktiga snälla och starka för sina föräldrar för många föräldrar har omedvetet satt i huvudet på sina barn att kalla de duktiga när de är glada och presterar bra men sällan får barnen höra att de är värdefulla hur de än mår vad de än gör hur de än är. Har du själv haft det jobbigt mentalt emotionellt under hans livstid? Hur har det varit hemma? Har han kunnat prata med dig kommit till dig om svåra saker eller frågor eller stöd? Hur är det med kompisar? Växte han upp med kompisar? Har han varit mobbad? Haft flickvän? Är han oskuld? Hur är bandet med dig och han hur har ett varit från början ? Och med pappan var finns han med i bilden?

Kan fin som ha varit med om nåt han inte berättar? Våldtäkt/ misshandel / hot / elaka ord /

Tuff rannsakan hos dig själv jag vet, men det är ditt barn vi pratar om så att felsöka och hitta viruset i systemet är a och o även om det så visar sig att du har gjort något tokigt huvudsaken är att du tar ansvar för de nu och tar din son först.

Anonym (Eh?)

Äldre 23 Feb 05:34

#42

Anonym (Tufft) skrev 2018-02-22 16:21:05 följande:

Ja, undvik straff, det kommer bara göra det värre. Du skriver att "det KÄNNS som om han tycker skolan är skittråkig," men du vet inte? Du måste PRATA med honom!

Ta folks råd om ditt sätt att hantera situationen å allvar TS

Straffar du honom så är det exakt som att du går fram till din son och säger "Din värdelösa råtta sluta försvara mitt liv !!!"

Ska han allvarligt talat få lida för att han lider... ?

Anonym (Eh?)

Äldre 23 Feb 05:41

#43

Anonym (Eh?) skrev 2018-02-23 05:34:53 följande:

Ta folks råd om ditt sätt att hantera situationen å allvar TS

Straffar du honom så är det exakt som att du går fram till din son och säger "Din värdelösa råtta sluta försvara mitt liv !!!"

Ska han allvarligt talat få lida för att han lider... ?

Försvåra *

Sekunden du kör makt och bestraffning mot honom är sekunden du visat att du kan gå hur långt som helst för att få kontroll till och med försumma din egen son.

Har du använt straff enda sen han var liten så har du redan en orsak till hans beteende. Han gör revolt genom att vara olaglig och bryta regler som en kompensation för att du tvingar in han i massa regler och har han inte lydigt har du straffat istället för kommunicerat pratat lyssnat och förstått hur han känner. Detta leder sedan till svåra koncentrationsvårigheter för han vill inte präglas av regler och lydnad han vill bli älskad sedd hörd och förstådd!

I skolan är ett regler, hemma är det regler, enda stället för han får känna sig fri är att göra dumheter på fritiden så polis blir inblandad tillslut. Det är inte läge att straffa honom för hans sätt att ropa på hjälp. Ta aldrig mer en sak från honom. Säg förlåt. Och ge med dig att du tappat kontrollen och gjort fel mot honom.

Börja där. Det lär gå fortare och mer skadefritt än att vara under utredning och bli disgnoserad och fastna i mediciner som inte har med saken att göra.

Anonym (Eh?)

Äldre 1 Mar 00:43

#46

Anonym (ööö) skrev 2018-01-21 12:20:00 följande:

Fast de här ungdomarna kan behöva sin vänkrets på nätet. Jag har omvärderat det här synsättet sedan mina egna barn fick problem. Utan nätet tror jag att mitt ena barn hade tagit livet av sig (så dåligt har han mått)

Instämmer. Jag hade inte levt om det inte vore för internet.

Varför ska föräldrar begränsa och döma någon som mår dåligt när de behöver motsatsen frihet och förståelse någon som lyssnar!

Anonym (Eh?)

Äldre 1 Mar 00:45

#47

Misss77 skrev 2018-02-28 23:17:35 följande:

Jodå. Jag lyssnar på min son. Han brukar berätta mycket vad som händer i hans liv.

Jag kan berätta de som många skriver , att bestraffning funkade INTE. Vi har haft ett helvete hemma denna veckan, tog dator o kompisförbud. Han fick en panikattack igår. ( har inte haft de på månader) han har stuckit iväg från skolan flera ggr. Jag har fått hämta honom och har inte fått tillbaka honom till skolan igen. Jag fick ringa bup akut idag, rektorn ringer mig imorgon. Detta funkar INTE.

Min man ( inte pojkens pappa) tycker jag ska stå på mig med att vara hård. Jag sa från början att detta kommer aldrig fungera. Han kör den hårda vägen med hans döttrar. Det fungerar jättebra säger han. Jo det kanske det gör, men inte på mitt barn. Dom kommer från 2 helt olika bakgrunder. Min son har aldrig bott med sin pappa. Har bara haft kontakt med honom när det passat pappan. Det är först nu sen ett par v tillbaka som han bor där varannan tis-sön. Det är min sons önskan.

Jag tycker så synd om min pojk. Efter han får panikattacker eller mår dåligt kommer han alltid fram och kramar mig o ber om ursäkt för att han är så jobbig. Fy fan säger jag. Mitt hjärta blöder ..... jag älskar honom över allt annat och vill hjälpa men jag vet inte hur. Han vet inte själv vad de är. Han ska träffa en ny psykolog på måndag nu, jag ber till gud att de kommer gå bra.

Av alla bestraffningar jag gjort så tyckte han att det var skönt jag satte kompisförbud. Han behövde en paus från dom nu kände han.

Han säger även att det är inte skolan de är fel på, han mår bara så dåligt. Han förmår inte att göra nåt i skolan . Jag förstår honom. Men vet inte vad jag ska göra. Han säger själv att han vill ta en paus från livet, kan tänka sig att läggas in på bup.

Jag känner mig förtvivlad av att vi inte får den hjälp han behöver från bup.

När du mår dåligt ska han få ta din telefon och dator och dra ut TVn så ska vi se om du förstår budskapet i hur det känns.

Barn är fortfarande lika mycket gjorda av känslor och behov som vuxna.

Min son mår inte bra

INNEHÅLL