Ogillar du anime? Varför? När sist såg du ens anime?

Man kan inte avfärda en hel konstform som man inte har erfarenheter av. Innan man själv har sett någon anime kanske man tror att det är en genre, men det är det ju inte, så jag tror att de flesta som säger att de ogillar det faktiskt inte har sett någon annan anime än det som kanske skymtar förbi av en slump. Jag erkänner att jag själv avfärdade det innan jag visste mer än Sailor moon eller någon annan barnserie som gick på tv och var dubbad med skrikiga röster.

Jag tror att det var när Spirited away gick upp på biograferna och fick mycket uppmärksamhet som jag började intressera mig för anime. Sedan dess har vi fått barn och lärt oss att älska alla Miyazakis filmer, från Totoro och uppåt med stigande ålder så att säga. Och andra filmer från studio Ghibli.

Har också sett en del annan anime, filmer mer riktade mot en vuxen publik, oftast i sci-fi genren. En favorit är en film som heter Paprika. Har dock inte sett särskilt mycket! Jag väljer också oftast filmad film framför animerad. Utom Miyazakis filmer då, som jag har sett många gånger om.

Om Sailor Moon räknas så har jag sett anime då det gick på tv när jag var barn. Annars kan inte dra mig till minnes att jag sett det alls. Lockar inte riktigt heller.

Jag var hardcore otaku upp till 20-årsåldern, men sedan dess har jag vuxit ifrån det. Det är det enda sättet jag kan förklara det. Jag kan njuta av vissa seiyuus insatser, än idag, och det finns någon enstaka serie och film jag faktiskt tycker om, både handlingsmässigt och sett till animering och stil. Men det mesta i animeväg - som jag försökte försvara med näbbar och klor till oförstående vänner, familj och släkt i tonåren och som yngre vuxen... - kan jag inte längre stå för.  

Jag har serier jag älskar, älskar, älskar när jag ser tillbaka på dem i huvudet, men de senaste tio åren när jag försökt titta på dem igen, eller se liknande serier, så tycker jag helt enkelt inte det är bra. Vissa är rent dåliga. Jag kan inte med gott samvete rekommendera mycket av det jag sett. (Med få undantag.) Kommentarerna före mig har egentligen nämnt många av anledningarna men jag ska komplettera lite med egna tankar.

Att min smak utvecklats sen tonåren tycker jag inte är särskilt konstigt. Det jag uppskattade i tonåren t.ex. var ju bra DÅ, även om jag inte längre tycker det. Så det handlar ju mycket om subjektivitet såklart. Exempelvis yaoi, shounen ai, BL, hela den genren som tidigare varit the air I breathe, ungefär, håller inte idag för mig. Det är alltså jag som förändrats. Jag önskar att t.ex. Junjou romantica var lika bra idag som den är i mina minnen; jag reagerade inte lika negativt på allt rape:y och skuldbeläggande av ukekaraktärerna m.m. för tio år sedan som jag gör idag.

En enormt stor del av all anime som görs är riktad mot yngre målgrupper och det märks (därmed inte sagt att man inte kan uppskatta det som äldre, självklart kan man det, men jag gör det inte längre och du ville ha personliga motiveringar). Det blir tydligt både sett till handling och huvudpersoner. Ofta är det så enkelt att jag inte får ut nåt av att se på dem. Och det gäller även de serier där handlingen är förhållandevis seriös och komplicerad - hur "djup" den än är, märks det ändå vem som är den huvudsakliga målgruppen. Precis som i västerländska live actionserier; kollar t.ex. inte Teen Wolf, Shadowhunters och liknande serier, som, liksom mycket anime, riktar sig till yngre människor.

(Trött på tonåriga huvudpersoner som "förstår så mycket mer än alla korkade vuxna", typ. )

Att vissa serier har inslag av t.ex. våld som gör dem olämpliga för yngre barn, och därmed har en hög åldersgräns, gör dem inte per automatik mer intressant för mig, inte nödvändigtvis. Det måste ju fortfarande vara en handling m.m. som attraherar. Bara massa "mörker" gör inte en serie bra för mig, jag tycker ju om shoujo och vill inte se typ Hellsing, eller för den delen vulgär humor m.m. som i GTO. Finns nog ingen 18+ anime som jag gillar, vad jag kan komma på såhär på rak arm. (Death Note tycker jag annars om, men tycker inte den gjorde sig vidare bra i animerat format så där föredrog jag alltid mangan.)

Det kräver också mycket, mycket mer av tecknat idag, när jag är vuxen, för att jag ska känna något för animerade karaktärer. Jag föredrar riktiga skådespelare som gör aktiva val med minspel m.m. för sin karaktär, före tecknade figurer. Det är en del av det hela, dock inte det huvudsakliga (då jag fortfarande grinar till visst tecknat... men som sagt, det kräver lite mer av både ljud, animering, och handling, än vad det gjorde när jag var yngre). Jag tycker liksom inte varesig Hey Arnold eller Inuyasha är särskilt känsloframkallande längre, som jag tyckte när jag var yngre.  Och så är jag inte så förlåtande mot filleravsnitt, har inte längre tid och tålamod att se serier med mycket fillers. (Host host, all anime baserad på long running manga).

Skulle nog bara sammanfatta det med att min smak mognat och utvecklats. Jag stör mig idag på många troper som jag tidigare tyckte om, i anime.

Jag tyckte dock mycket om nya Kimi no na wa (Your Name), den var fin.

Och Spirited Away är ju alltid gullig, på nivå med Disneyklassikerna.

Jag ser fortfarande anime. Just nu Ancient magus bride, som jag tycker är söt. Men annars har jag för mycket annat (jobb/hemmet) till vardag för att binge-watcha serier nu för tiden.