Crashat äktenskap

Jag och min man har varit gifta i tre år. såhär i efterhand skulle vi aldrig ha gift oss då vårt förhållande ständigt varit stormigt med enorma gräl. Vi är båda överens om att detta inte längre fungerar. Han vill dock inte gå i terapi eller liknande, utan kommer att ansöka om skilsmässa.
Vi har en dotter på sex månader.

Jag ammar inte vår dotter utan hon får ersättning, något min man hela tiden varit emot. Han anser att jag inte ser till vår dotters bästa, utan medvetet vill ge henne sämre förutsättningar i livet.

Under våra 13 år tillsammans har jag vid fem olika tillfällen haft kontakt med psykolog på grund av mina humörsvängningar, och hur de går ut över relationen. Under graviditeten hamnade jag i en depression och gick även då i samtal under hela graviditeten. Detta är något min man nu använder emot mig, och menar att så instabil som jag är, finns ingen chans att jag kommer att få vårdnaden av vår dotter vid en separation.

Vi bor i en stor villa utanför ett mindre samhälle. Villan ägs av min man, och detta är reglerat i äktenskapsförord. Vid en separation skulle han bo kvar i huset, och jag skulle flytta in till samhället och bo i en liten lägenhet, det är det enda jag skulle ha råd med. Tveksamt om vår dotter ens skulle kunna få ett eget rum, något som min man också använder som argument till varför jag inte är lämplig vårdnadshavare. Om jag flyttar in till samhället innebär det att jag kommer att tillhöra en annan kommun, då vi idag bor på kommungränsen.

Kan man ha gemensam/lika delad vårdnad (jag vet inte vad det heter) om man bor i olika orter, det vill säga bo lika mycket hos mamma som hos pappan? Hur fungerar sådant sedan när barnet börjar förskola, vem bestämmer var barnet skall gå?