Inlägg från: Anonym (Gad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Gad)

    Generaliserat ångestsyndrom (GAD)

    Hannibananni skrev 2018-01-10 11:55:21 följande:

    Jag har börjat fundera om jag kan ha GAD.....


    Hej! Jag är diagnostiserad med GAD sedan 17 års ålder men jag har som du haft det sedan barnsben.

    Jag är också diagnostiserad med reciditiv depression (återkommande djupa depressioner).

    För mig har det hjälpt oerhört mycket att gå i terapi (har gått i 10 år totalt.)

    Men största räddningen har blivit medicinering, kände mig som en försökskanin ett bra tag när alla olika ångestmediciner skulle prövas. Men sen skrev psykiatrikern motvilligt ut Lyrica (den är beroendeframkallande) och herregud vilken skillnad!! Kan hålla föredrag, har inte tentaångest, klarar sociala sammanhang, kan hantera min dagliga ångest och klarar till och med att både plugga på universitetet och ha ett extrajobb!

    Ångesten har inte försvunnit helt, den blossar upp då och då, men där kommer terapin in, där får man verktyg för att hantera ångesten.

    Bara att fråga på om du undrar något mer!
  • Anonym (Gad)
    Skuggning skrev 2018-01-11 21:05:10 följande:

    Svaren i denna tråd gör mig mörkrädd. Faktiskt bra skrivet om ni nu önskar göra trådstartaren än mer dysfunktionell.

    Om tar du dessa på allvar och startar rota i allsköns möjliga diagnoser, börjar kräva det ena och det andra tills sjukvården tröttnar på dig -  för att sedan hamna på en cocktail bestående av substanser som gör dig känslomässigt avtrubbad. Jag förstår inte hur det skulle hjälpa. Du väljer.

    Har du råd kanske psykoterapi kan hjälpa dig att förstå dig själv. Jag vet inte om försäkringsbolag täcker detta i Sverige då det lär kosta 1000 kronor per gång som varar 45 - 60 minuter. Det är även rekommenderat att man träffar terapeuten flera gånger i veckan. Som du ser kan det dra iväg kostnadsmässigt och därför ser jag inte varför försäkringsbolag skulle bekosta det, det ger ingen garanti heller att förbättring kommer ske.

    Är du intresserad nog av ditt psyke kan böcker i psykoanalys, analytisk psykologi och dessa grenar inom psykologi starta en process hos dig som kan vara läkande. Detta genom att undersöka ditt inre steg för steg. Vad som har gjort dig till den du är idag. Det kan vara som att läsa en skräckroman, fast den handlar om dig. Så förbered dig på en åktur.

    Hoppas du löser dina problem.

    Med vänliga hälsningar, Skuggan


    Fast, om man har en sjukdom, så kan det ju faktiskt vara bra om den blir diagnostiserad så att man kan få rätt medicin och/eller terapi. I alla fall enligt mig. Eftersom att TS inte har kunnat lösa sina problem på egen hand sen hon var liten. Då kanske man ska byta approach?


    Lite som att säga att någon som har problem med sköldkörteln (och blir trött av det, symptom) inte ska gå och bli diagnostiserad för att få medicin, utan bara rycka upp sig.


    Och man kan gå till kurator/socionom/psykolog via landstinget, så det är ju gratis! Och att prata om sina problem kan hjälpa, en terapeut hjälper dig att hitta verktyg för att klara vardagen, speciellt KBT-terapi som är det de ger mest nu, där man INTE ska fokusera på det förflutna utan fokusera på nuet, och hitta sätt att hantera sina känslor. Det är väl jättebra?

  • Anonym (Gad)
    Skuggning skrev 2018-01-12 15:58:15 följande:

    Vad är rätt medicin och vad är rätt terapi? Speciellt när det kommer till ångest. Symtom korsar vägar vid många diagnoser, om inte alla. Detta kan misstolkas något enormt och riktar man fokus vid t.ex ADHD kan det få förödande konsekvenser.

    Bara för att amfetamin eller metylfenidat kallas medicin betyder det inte att det varken botar eller lindrar ADHD. Det är och var inte syftet med sådan medicinering från första början. Dessutom har förskrivningen av amfetamin till vuxna ökat markant på senare år, för de mest bisarra anledningar.

    För det första skulle jag inte kalla substanser psykvården skriver ut för mediciner. Självklart lindrar pregabalin, bensodiazepiner och barbiturater ångest men det gör även heroin och alkohol. När det gäller förskrivning av tunga substanser så har jag svårt att hålla mina fördomar borta. Det finns inte en chans att jag skulle rekommendera trådstartaren droger för att lindra sina problem. Risken är stor att saker endast blir värre. Antidepressiva tänker jag inte ens gå in på, det är troligtvis den största anledningen till att folk begått självmord de senaste femtio åren.

    Jag påstår inte att Hanni ska rycka upp sig. Jag är ingen idiot, även om du vill få mig att framstå som det.

    Det är viktigt att inte trycka undan vad som orsakar problem. Vi är en produkt av vårt förflutna och inte tvärtom, hur mycket du än vill det. För att kunna genomföra lyckad kognitiv beteendeterapi krävs att man vet orsaken till vad som triggar ens ångest.

    Du är fullkomligt motsägelsefull. KBT är psykoterapi: sv.wikipedia.org/wiki/Psykoterapi

    Ska du använda pregabalin resten av livet?


    Tycker inte det är rättvist att påstå att jag vill få dig att se ut som en idiot för att jag skrev en åsikt som skiljde sig från din och skrev varför jag tyckte så.

    Rätt medicin är något en psykiatriker får avgöra, och man behöver inte nödvändigtvis äta mediciner heller såklart, som sagt, det överlåter jag till proffsen.

    Du får ha vilka åsikter du vill om medicin, men jag litar mer på forskarna. Det kan ha med att göra med min personliga erfarenhet av medicin såklart. Jag kan med 100 % säkerhet tyvärr säga att jag inte levt idag utan de mediciner jag fått. Inte en tvekan!

    KBT är bara en form av psykoterapi...

    Den kan förklaras såhär (taget från internet)

    KBT, kognitiv beteendeterapi, är en psykoterapeutisk behandlingsmetod som innebär att man arbetar med att förändra tankar, känslor och handlingsmönster som inte är välfungerande och därför leder till psykiskt illabefinnande. KBT innefattar både kognitiv terapi och beteendeterapi.

    KBT är en strukturerad, aktiv och insiktsbefrämjande psykoterapi som är mer inriktad på nuet och på framtiden än på det förflutna.

    Och nej, preglabinet hjälper mig att komma till en punkt då jag mår bra nog att orka jobba med att hitta sätt att tackla och hantera ångesten, sedan trappar man ner :)
Svar på tråden Generaliserat ångestsyndrom (GAD)