Jag tycker att det borde informeras om det innan man ger en andra dos.
Sjuksköterskan sa inte ett ljud om det och jag förstod inte.
Hur mkt skyndar det på med en andra dos? Pratar vi om timmar el dagar?
Anonym( Kirsten), tack<3...när jag mailade Mammas boende efteråt så svarade dom inget ang min fråga om den andra dosen.
Jag ber om att få journalen hemskickad, i den står det fel klockslag, dom har flyttat den första dosen bakåt i tid, så att det står att det är 4 tim mellan doserna.
Jag påpekade att detta var helt fel, det var ju jag som ringde efter dsk och därför vet jag att det var max 45 min mellan doserna.
Fick aldrig svar.
Anonym(ssk), tack för ditt inlägg, men som jag skrivit här i tråden, var min mammas andning snabb,
Men efter att hon fått den första dosen dämpades den pyttelite men hon andades med samma frekvens.
Efter andra dosen blev andningen lite långsammare men verkade tyngre för henne att andas då.
Min tes är att morfinet gjorde det svårare att ?driva? andningsarbetet och därför orkade hon inte, eller/och blev kontakten med andningscentrat i hjärnan försämrat.
Denna typ av snabba andning var kanske takypne el kussmaul( kan inte tillräckligt för att avgöra vilket).
Pga:
Störningar i kroppens syra/bas balans
Obalans mellan syre/koldioxid halten i kroppen( hon försökte blåsa ut koldioxid)
Cirkulationssvikt
Lungorna började fyllas med bätska
Sepsis?
Ja inte vet jag.
Tack ska ni ha.Min Mamma fick det inte iv, utan subcutant.
Det var ju också 5 mg stesolid med i varje spruta...
Så då kan det varit så att morfinet bidrog till att hon slutade andas..
Tack snälla, men det går inte att gå igenom journalen med dom eftersom dom ändrat i den.
Jag fick omvårdnadsjournalen hemskickad.
Jag har bara sett en journal, och det som stod där överensstämde inte med verkligheten.
Nej, jag funderade på det.Men just då skulle Mammas boende upp till förhandling i kommunen och jag var rädd att dom då inte skulle få fortsätta driva det och hon hade bott där i 15 år och blivit väl omhändertagen.
Det var en beredskaps ssk som gav injektionen och jag ville inte att hennes handling skulle få konsekvenser för personalen som varit så bra.
Fel kanske, men nu är det i vilket fall som helst för sent..
Den ordinarie ssk på boendet o bsk har hållit varann om ryggen i detta.
Naturligtvis ville jag inte det.Men i efterhand tror jag inte min Mamma led, alltså att hon hade ont.
Jag tror såhär i efterhand att det var jag som trodde det för jag blev själv så rädd och stressad av den där andningen.
Men såklart måste varit jobbigt för henne att andas fort så länge!
Det som är så svårt är att vi inte riktigt kunde ta till oss att hon skulle dö.
En dag tidigare hade läkaren sagt att det skulle ta tid....
Så min bror hade gått hem på kvällen och jag sa godnatt till henne o gick o lade mig....
Hon var ju helt vaken o såg pigg ut.
Jag visste inget om döendet, hade bara fått en broschyr av ssk där det stod att den döende sover mer o mer o andas med allt längre uppehåll.
Inget av det stämde ju i det här fallet.
Snabb andning, takypne, innebär inte att man har ont eller är lika med dyspne.
Alltså det behöver inte vara tecken på smärta.
Jag förstår, Thea, att det var mkt traumatiskt.
Men du var där och du hade förstått att din Pappa skulle dö.
Tack Anonym (Dsk)! Vi fick veta två dygn innan hon gick bort att det bara var palliativ vård som gällde nu.
Detta sa ssk i förbifarten och det var ingen som svarade på min oro el mina frågor därefter.
Vi var i chock, och frågade efter ett dygn om dom inte så försiktigt kunde prova lite till med vätsketillförsel i pegen.
Dom gick med på det, och i efterhand kan jag se att detta ställde till det för mig o min bror.
Vi började hoppas.Efter att ha haft en svårt sjuk mor i 15 år var vi vana vid diverse kriser.
Så när jag satt där sista natten hade jag som ambition att ?rädda? henne.
Jag vet, helt ologiskt, men så var det.
Du kan ha rätt om journalen.Fast hade det varit så, så kunde dom ju bara erkännt det istället för att bara svara med tystnad.
Tack ska ni ha<3. Jag är medveten om att det kan te sig märkligt att jag ff ältar detta.
Men jag tror det beror på att det var JAG som frågade om hon inte kunde få lite till( morfin+stesolid) o sa att jag inte tyckt den första injektionen hjälpt.
Jag inser i efterhand att den visst dämpade den häftiga andningen lite och att min Mamma fick injektionen för att göra hennes upplevelse lättare, inte att jag som satt bredvid skulle se en markant skillnad.
Men iaf, tyckte frekvensen ff var lika hög o ringde i panik på larmet igen...
Sen såg jag att min Mamma försökte signalera att hon inte ville ha injektion nr 2, men jag var så inställd på att hjälpa o fixa att jag inte tog det på allvar!
Mamma hade sett ut så vid andra tillfällen men då jag insisterat o min envishet hjälpt henne må bättre.
Men tyvärr inte den här gången..
Plågar mig i efterhand att min bror inte var där också, tror hon velat ta farväl av honom( han hade gått hem tidigt den kvällen).
Tack så mycket<3, jag ska kämpa på och försöka att släppa det.Tack för att ni tagit tid att skriva, era ord och råd är ovärderliga!