Slentrian i sexlivet

Känner igen mig i din frus beteende. De gånger jag tappar mina erotiska känslor har jag agerat som henne och bara velat ha mekaniskt sex, lite som onani och för att stå ut för husfriden som du skrev. Hade en fin och attraktiv partner med snygg  kropp och väldigt duktig och omtänksam i sängen men tappade ändå attraktionen och kärleken. Det hade inte spelat någon roll vad han än hade gjort med sig själv eller mig. Det hade aldrig kunnat återvända mer än bara korta stunder som en slags konstgjord andning. När det tog slut sörjde jag en tid och bearbetade känslor innan jag gav mig ut och hade sex med andra- Och mycket riktigt fick jag tillbaks alls och blev som pånyttfödd och både förälskad och kär igen. Kvinnans attraktionsspan är kortare än mannens och väldigt komplicerad och kräver ständig vattning och olika typer av näring för att spira. Kvinnors psyken måste stimuleras, precis som ögonen och fantasin. För min del är sex helt ointressant utan stark åtrå, passion, mental stimulans och lekfullhet.Sen måste jag gilla mig själv och känna mig attraktiv. Många upplever en stor depression och förlust av både libido och självkänsla runt klimakteriet och får enorma problem med kroppens slemhinnor och annat.

Tala med din fru och säga allt det här och hur ni kan lösa era problem och hur ni skulle kunna få ett stimulerande sexliv som funkar för er båda. Lite kompromisser kan krävas och nytändningsbränsle. Lycka till du verkar vara empatisk och inkännande och ett bra kap.

Hon är i början på klimakteriet men situationen är inte ny så det förklarar inte allt. Men bättre kommunikation vore definitivt ett steg i rätt riktning, tyvärr är jag orolig för att hon ska känna sig pressad eller tvång för det lär vara förvärra saker.

Vi umgås mycket så det är nog inte problemet (i så fall tvärtom). Men säkert skulle jag kunna lyssna mer, även om jag tycker att jag är ganska lyhörd för hur hon mår.

Tack för din uppdatering, skönt att det blivit bättre även om det inte är perfekt.

Sitter i en liknande sits själv sedan många år tillbaks. Varit gifta i över 16år och sexlivet är under all kritik. Barn på 8 och 10år, vi har båda krävande högavlönade arbeten med mycket ansvar, övertid och resor i tjänsten. Äktenskapet känns som en överenskommelse för ekonomisk trygghet och uppfostran av barn, inget annat.

Sex har vi max en gång i veckan men ofta går det två veckor mellan gångerna. Hon tar aldrig initiativ och även om hon gillar det när vi väl har sex så känns det ändå som att hon har det för min skull. Tar inte jag initiativ så skulle vi ha sex max 4-5ggr/år.

Sexlsaker finns men ändrar inte situationen eller hennes intresse. Hon har haft mycket svårare att komma efter att vårt sista barn föddes för 8år sedan. Vill gärna fokusera på henne när vi har sex så att hon får komma men det vill hon inte för då känner hon sig pressad.

Känner tyvärr att mina känslor för henne påverkas allt mer och istället för att vara kvinna och man i ett förhållande blir vi bara ett team som ska lösa ekonomi, vardagssysslor och barnuppfostran. Vi är ett bra team, men vi ska ju vara mer än så...

Hon är 35år och jag är 40, blir ledsen vid tanken på att leva så här resten av livet.
Hon är inte lätt att prata med om sånt här, blir bara ledsen och känner sig pressad. Tror inte hon vill skiljas men tror inte heller att hon är lycklig och nöjd. Eftersom det inte går att prata med henne om det så känns det mer och mer som att leva ihop med en främling när det gäller den sexuella biten.

Övertygad om att hon skulle knulla som en kanin om vi skiljdes och hon träffade en ny, men den vetskapen hjälper knappast mig i vårt förhållande.

Hade vi inte haft barn hade jag kanske föreslagit att vi skulle ta en paus för att sedan se om vi hittade tillbaks till varandra. Men nu har vi barn och ett fint familjeliv bortsett från sexbiten, skulle kännas vansinnigt egoistiskt att bryta upp deras trygghet på grund av detta.