SysterYsters skrev 2018-02-20 15:45:48 följande:
Man har nästan börjat känna igen sin egen reaktion på gravidbesked från andra!
Idag fick jag ett igen och man hoppas att man inte får ett maniskt grin i ansiktet när man säger sitt Grattis!
Man slungas in i nån typ av panikkänsla, kan typ bli gråtfärdig efteråt innan det lägger sig och sen Dan efter kan jag bete mig normalt, skriva till människan o prata odramatiskt om det, typ ställa en fråga.
Nån kille skrev nån gång att typiskt tjejer att vara så missunsamma till andra osv. Men det handlar inte ens om jämförelse, vem har försökt längst, vem är äldst osv. Just nu är det just att slängas in i verkligheten att Jag själv inte lyckas som startar hela reaktionen, det har ingenting att göra med några omständigheter eller förutsättningar hit o dit. Möjligtvis att det känns ok om nån som försökt sjuukt många år och som man känner nära skulle bli gravid men i övrigt är det mest påminnelsen i ett samtalsämne som är så laddat.
När man tänker på det är det ju sjukt lång tid att må ganska dåligt till och från. T.ex ett halvår är ju i bästa fall 6 försök såvida du prickar dagar, ens har ägglossning osv. Kan inte föreställa mig vad det skulle göra med mig att ha det såhär alltför lång tid, börjar typ gråta varje gång vi pratar hemma.
Jag fick ej pos på ett enda ägglossningstest den hör månaden vilket känns skit efter att ha haft uppehåll pga vaccin. Orkar inte med de här brutala väntetiderna, kan inte komma på nån motsvarighet till livsfråga som är så seg trots att man jobbar påt hela tiden.
Trodde man skulle tänka mindre med tiden men det är OMÖJLIGT att tankarna inte maler igång direkt mensen slutar, det går all energi!! Man behöver inte ens tänka, hjärnan är inprogrammerad på var i cykeln man är. Det var som att nånting "slogs på" när vi bestämde att vi ska försöka. Har aldrig sett mig som en barnmänniska men efter beslutet tar varje misslyckad månad lite mer kål på mig! Har man bestämt sig så har man.. Kan få panik ibland av att folk som är typ 6 år yngre har hunnit få 3 barn (även om jag inte ville ha barn för 6 år sen, knäppt va!)
Var tvungen o ventilera idag........ blir typ irriterad på folk som jag vet är gravida, bara vetskapen gör att jag känner mig ofruktbar och "utanför".
Förstår hur du känner dig, det är jobbigt med barnlöshet och speciellt när man får gravidbesked av andra till höger och vänster.
Du sa att ni hade försökt i minst 10månader nu. Har du kontaktat vården ang att ställa er i kö för infertilitetsutredning? Egentligen ska man ha försökt i 12 månader, men det är oftast några månaders kö, så ni kommer ha kommit över de där 12 månaderna när ni kommit fram i kön.
Så om du inte redan gjort det så ring Kvinnokliniken på ert närmaste sjukhus och säg att ni vill göra en utredning och fråga hur lång väntetid det är.
Om de har lång väntetid, så det ni kan göra redan nu är att ringa och boka tid hos en privat gynekolog. De brukar kunna göra vul, ta några blodprover ( tex på sköldkörtelvärden alltså Tsh, T3, T4, TRAK och TPO) och skriva ut Letrozol (tabletter som stimulerar ägglossningen). Samt att mannen kan få lämna spermaprov och göra spermatest med morfologi (måste vara med morfologi, jätteviktigt).
Lycka till !
