Knäckt av alla försök
Hej! Jag och min sambo har nu försökt att få barn i ca 2,5 år utan att lyckas. Jag trodde att det skulle vara lätt som en plätt och var till och med rädd att börja försöka för tidigt utifall barnet skulle krocka med mina studier. De första 3 eller 4 månaderna var jag stensäker på att jag blivit gravid. När jag inte blev gravid började jag dock undra. Jag hängde mycket i trådarna under "planerar barn" här på familjeliv och skrev varje månad med andra hoppfulla och analyserade symptom. Efter nästan ett år så orkade jag dock inte längre hålla på och jag tappade hoppet mer och mer.
Min sambo tänker att inget är fel och att det bara tar tid eftersom att det är första barnet. Han vill egentligen avvakta med utredning, Jag funderade ett tag på att göra en privat utredning på mig själv men det är ju sabla dyrt. Dessutom kan det ju även vara honom det är något fel på. Jag har köpt ägglossningstest till mig själv och får ägglossning varje månad som det verkar. Jag har dock inte testat regelbundet varje månad. Jag har även köpt fertilitetstest för honom men han skjuter upp sitt test och vill inte känna press på sig att göra det. Han ska dock göra det nästa vecka som det verkar.
Nästa onsdag ska jag till gynekologen och göra cellprovstagning. Jag frågade om jag kunde kolla så att allt är som det ska men det kan jag inte där. Vi skulle dock prata mer om det då. Nu börjar jag bli less på att inte göra något. Att veta att vi kommer att påbörja något snart gör mig lugn. Dock vill sambon helst vänta till efter sommaren. Jag vill göra vår utredning omgående för att se så att allt är ok. Om något måste fixas så vill jag inte slösa bort en massa mer månader på att inte kunna göra det.