Knäckt av alla försök

Känner igen mig i allt du skriver TS.

Vi har försökt i 12 månader nu, och hoppet har försvunnit efter alla misslyckade test.

Min sambo har gjort spermietest för hemmabruk vid tre tillfällen och fått negativa resultat varje gång, så vi bestämde oss för att börja barnlöshetsutredningen tidigare än man "får". Hade det inte varit för hans testresultat hade vi hållt ut längre innan vi sökte, men med det i ryggen och när man dessutom vet hur lång tid det tar att få hjälp så var det inget att vänta på. Lyckas vi under tiden vi väntar är det ju bara att avbryta.

Min ena bästa vän blev gravid på första försöket, och min andra blev gravid av misstag med en kille hon känt i ett halvår som inte ens ville ha barnet. Känns som ett sånt jävla slag i magen när man själv har en underbar partner som längtar efter barn.

I början tog jag tidiga graviditetstest och letade symptom varje dag, men nu har jag gett upp och bara väntar in mensen som jag vet kommer.

Vi har sex vid ÄL och även resten av månaden, men runt ÄL blir det ju alltid lite forcerat. Som tur är har vi en väldigt stabil och bra relation, och vi är båda lika delaktiga i detta. Skrattar oss ofta igenom sexet när vi båda egentligen inte är på humör för att ha sex

Jag förväntar mig inte längre att jag ska kunna bli gravid. Mannen har lämnat prov idag som vi misstänker kommer att komma tillbaka negativa, precis som dom tidigare. Vart vi fortsätter efter det återstår att se.