Knäckt av alla försök

Fortsätt kämpa!

Kan du och din sambo prata om det här eller känner du att det är ?mest ditt problem? att det tar tid? Jag som kvinna kan ju uppleva att vi nog tar största smällen och den psykiska påfrestningen under tiden man försöker själva. Att varje månad få mensen som ett slag i ansiktet. Men att för männen flyter tiden bara på, även fast de också känner av pressen av att ligga på viss dagar varje månad. Ingen passion där heller!

Kanske kan vara läge att fundera på en ev utredning. För oss lättade den psykiska biten lite när vi väl kom i kontakt med vården. Gjorde utredning och sedan påbörjade ivf.

Du är i gott sällskap här i forumet i dessa frågor.

Vi försökte hemma i två år innan vi tog oss i kragen och kontaktade Sophiahemmet i Sthlm för en utredning.

Att slappna av eller slut tänka på det är den största myten som finns. Ju längre tiden går desto fler försök desto större chans att bli gravid.

Det som jag försöker tänka på när alla gravid besked och magar dyker upp är att jag egentligen inte har en aning om hur kämpigt de ev haft det att bli gravida. Och att de kanske valt att inte prata om det. För det är fler än man tror som går igenom samma helvete som oss. Och som sagt inte vill skylta med de när alla andra verka bli gravida på löpande band.

Om vi väl får barn så kommer jag försöka tala så öppet som möjligt om våra svårigheter och att det är ett ivf barn. För att stötta alla som inte kommit lika långt.

Vi kontaktade Sophiahemmet i stockholm. Där gick utredningen på den vanliga taxan för besök.

Först ett besök där vi pratade och jag fick göra ett vaginalt ultraljud. Efter det besökt så fick sambon lämna blodprov och spermaprov. Sedan skulle jag lämna blodprov på typ 3e dagen i mensen, för att värdena skulle bli rätt i cykeln. Efter det var de dags för ett besök där de spolade mina äggledare för att se så att det var passage. Så det tog ett antal veckor själva utredningen. Beror ju lite på vart man är i sin cykel på första besöket och hur långa cyklar man har. Efter dessa besök så var det ett besök hos läkaren som summerade alla provsvar och som gav råd hur vi borde gå vidare. Vid det besöket skickades också remissen till landstingets ivf kö. Då läkaren rådde oss att gå på ivf behandling direkt iom att vi försökt själva i över 2 år.

Utredningen visade inga synliga fel. Alla prover och värden var bra. Det som vi upptäckt under våra 4st ivf behandlingar är att göra icsi dvs microinjektioner med spermie i äggen ger oss bättre resultat i befruktningen. Annars så får man prova sig fram om olika medicinering ger olika resultat.

På Sophiahemmet kunde vi börja direkt vid nästa mens. Dock så kom min mens för sent i december för att hinna påbörja innan jul. Så vi började tidigt i januari förra året. Då hade vi gjort utredningen i oktober/november. På Sophiahemmet betalade vi privat för ivf behandlingarna. Tror de kostade typ 74 00kr för 3 försök. Skatteverket tillåter bruttolöneavdrag men man måst själv höra med de företag man jobbar på om de vill ge den ?förmånen?. Vi hade tur att vi båda kunde få avdrag på summan från våra respektive företag. Så vi delade på kostnaden.

Kön för landstingsfinansierad ivf var ca 6-8mån just då. Tror det variera hela tiden.

Vi har nu gjort vårt första landstingsfinansierade försök nu i december.

Även det privata gyn som du tagit kontakt med kan ha samarbete med tex kuratorer/psykologer. Som är vana vid ämnet ofrivillig barnlöshet.

Min sambo har varit med på alla undersökningar. Så att han ser och förstår vad som händer och får samma info som mig. Skönt att också få lite stöd.

Ovant första gången men sen inget konstigt. Allt är ju ovant första gången i denna ivf ?cirkus?.

I de rum vi har varit i så har själva gyn britsen och ultraljudsaparaten varit i ena delen av rummet med ett draperi för så det har varit helt naturligt att han varit med.

Finns en bra podd från ivf gruppen på Sophiahemmet som heter ivf podden också. Där får man också väldigt bra fakta och info om hur allting går till. Rekommenderas varmt!