Maktlös som bonusmamma

Känner igen mig i er situation fast jag är biomamma till en son som bara spelade, hade utbrott i skolan, funkade inte med kompisar alls. Jag sökte hjälp men fick inget. Jag och min man bråkade mycket. Vi var båda frustrerade och det gick ut över vårt förhållande. Hjälpen kom när sonen vägrade gå till skolan, då var han mobbad av klasskompisar och särbehandlas av lärarna för de visste inte vad de skulle göra. Skolan menade att det säkert var sonens aggressiva biopappa som var problemet och tyckte att en stödgrupp för misshandlade barn vore bra. Trots att sonen inte träffade sin pappa och aldrig blivit slagen. Iallafall ringde jag chefen för gruppen (kommunal verksamhet) och hasade ur mig vår situation med en suicudal 10 åring som bara ville spela jag beskrev även hans skolsituation. Denna chef ordnade så jag och min man fick träffa en familjebehandlare som hjälpte oss hitta strategier runt sonen och vårt förhållande.

Även skolan fick samtal från denna chef och vi fick remiss till BUP med förtur som remittera oss vidare och efter utredning fick sonen en diagnos inom autism spektrat. Det tog flera år innan sonen började må bättre, han var väldigt udda under många år och jag tålde inte att höra från speciellt min man att han var udda och jobbig. Efter autism diagnos gick jag och min man föräldrautbildning och hade stödsamtal. Kan ni söka hjälp via kommunen? Ursäkta om mitt svar blev långt och svamligt. Idag är min son 18, går i skolan, tränar, träffar kompisar och vill leva!

Skaffa eget boende till dig och barnen. bli särbo. Dina barn ska vara huvudpersonerna.

Du och sambon kanske ska gå i familjerådgivning så att ni får hjälp att prata med varandra... Och så att han kan se styrkan i ER istället för att skjuta er ifrån och känna sig maktlös och avundsjuk för att du och ditt ex lyckas uppföra er som man ska.

Min sambo var lite svartsjuk I början för att jag och exet är normala just för att han och hans ex inte klarade av att prata övh...

Sonen behöver hjälp mot ångesten och ev depression och det kan bup visst hjälpa mer än vad de gjort. Spelkurser i all ära men det är fel fokus när han mår dåligt! Att begränsa den enda kontakt han har utåt är inte rätt! Believe me, jag har 2 ungdomar som båda behövt stöd på olika vis under tonåren, bla BUP. En son var deprimerad hela högstadiet och till slut gick BUP med på att utreda eftersom depressionen inte blev bättre. De ville inte först för de sa att det är svårt utreda när man har en depression (vilket jag tycker är lite konstigt för en mkt hög grad av unga människor som får depression, får det för att något annat ligger bakom, tex en diagnos som man inte förstått att personen hade) , då måste man ju få fram det. 

Tycker ni ska läsa på om särbegåvning, det låter som ett klassiskt fall av depp pga det och att skolan inte förstått hur smart sonen är. Det är mkt vanligare än man tror (min son bl.a ) och det är inte det första man tänker på när ungar börjar strula. 

www.grundskoletidningen.se/4-2017/10-fragor-om-sarskilt-begavade-elever 

Be pappan och sonen läs detta och se hur mycket som känns igen.

Sedan kan ni jobba med samtal med sonen som bygger på att han själv ska vara väldigt delaktig i sitt eget liv (tex MI-metoden, motiverande samtal). Just nu är han givetvis helt frustrerad över bla skolan. Min son blev tom sjukskriven till slut för att det var skolan som gjorde att han mådde för dåligt till slut, då hade det gått långt. Hade skolan förstått bättre hade han kanske inte behövt dras med en depression i tre år. 

Kanske skolan kan hjälpa till att stöta på BUP. För oss reagerade BUP först när både skolläkare och psykolog skrev remiss. Jätte svårt att komma rätt. Känner du att pappan har bra strategier runt sonen? Det är så känsligt när saker inte fungerar och barn mår dåligt. Folk ska alltid tycka så förbaskat mycket. Och påtala när man gör fel men väldigt sällan när man hör rätt. Jag tror att nån för av familjerådgivning alt familjebehandling är nödvändig när någon i familjen mår dåligt. Tror inte på idén att flytta isär. Din man behöver få vara ledsen över att det inte funkar runt hans barn sen behöver man hitta strategier för att det inte ska ta över förhållandet. Svårt men du verkar klok och ha hjärtat på rätt ställe, hoppas ni får hjälp snart.