Varför så jobbigt med barn tätt? Vill ha tätt!

Grabben fyller 1 i sommar och vi tänkte satsa på att försöka bli gravida i slutet av hösten 2018 så det borde (om det vill sig) bli ca 2 år emellan dom

Planen är att börja verkstaden i höst så det blir närmare två år emellan :)

Jättecoolt. Jag fick min mens efter bara 4 mån och helammar ändå fortfarande.

Jag letade efter forskning en stund men hittade mest att det kräver mer av föräldrarna om det ska funka. Finns tydligen små, små ökade risker för funktionshinder hos det andra barnet om de kommer tätt. Har du något? Vill gärna läsa om du hittat!

Jag skrev dock inte om relationen, utan om leknivå.

Du har rätt. Jag läste slarvigt.

Jag utgår från erfarenheter. Dock kräver det att de vuxna är pedagogiska med mindre åldersskillnad. Min erfarenhet är att de med minst åldersskillnad har främst möjligheter att få en riktigt bra relation men om föräldrarna inte har koll finns risken att syskonen istället blir ovänner för livet.

Ok. Låter rimligt.

Vi hade det riktigt tufft första tiden med vår äldsta så vi bestämde oss för att känna efter ordentligt innan vi skaffade syskon. Och med facit i hand är jag glad att det blev så. För lillebrorsan föddes med urakut kejsarsnitt och hade sedan kolik och skrek timtals varje dag. Det hade jag aldrig pallat om stora killen bara varit 1-2-3 år. Aldrig!

Man ska ju orka själv och ha tid för relationen också, det har varit viktigt för mig.

Mina två äldsta skiljer det 17 månader mellan. Hade som du hört enbart skräckhistorier och alla tyckte vi var galna. Bästa beslutet vi tagit och tur att det då gick så fort att få till ett syskon. Vi var redan inne i småbarns/ babyrutinerna och ingenting blev så jobbigt som jag hade förväntat mig utifrån vad andra sagt. Detta trots att de tjorvar med sömn en hel del bägge två. De har dessutom alltid haft varandra.Bara positivt med tätt för vår del : )

Det är säkert jätte olika för alla, men jag tänker ofta varför frågar nästan ingen hur det är för barnen att komma tätt? Att det är jobbigt för oss föräldrar är väl egentligen skit samma, vi väljer det ju själva. Och att det kan va jobbigt med barn är ganska självklart. Mina är 15 och 10 det va perfekt för mig och dem som fick sin bebistid för sig själva. Nu planerar vi en sladdis som jag kanske hade velat haft tidigare men när man skiljer sig blir ju inte allt som man tänkt. Nu är jag omgift och allt känns perfekt.

Men alla vill ha det på olika sätt men sätt barnens perspektiv först. (tycker jag)

Jag har samma funderingar som (J). Jag har just nu en 2 åring och hade egentligen tänkt skaffa barn tätt men det blir inte aktuellt fören om ett par år. Och jag är så glad för det! Jag känner verkligen att nu när vi kan börja ha små samtal med vår lilltjej och verkligen umgås på en helt ny nivå så skulle det vara supertrist om det kom en liten bebis som hindrade mig från att fokusera på den lilla människa som redan finns och behöver mig.

Fast vad din erfarenhet säger betyder ingenting. Då kan ju jag dra till med min. Att täta barn konkurrerar mer och om det är minst fyra år emellan får de en betydligt bättre relation. Eller så kan man gå efter forskning som visar att det bästa är om det i alla fall går 3-4 år emellan och att pseudotvillingar är övereprenterade på bup.

Det var det dummaste jag har hört. Klart att erfarenheter, såväl mina som dina spelar. Den som inte klarar av att beakta det blir väldigt lätt hjärntvättad.

I övrigt så bekräftar det du säger det jag sade. Dvs att jämnåriga barn lätt konkurrerar och att det krävs föräldrar som klarar av att vända det till något positivt.

Att syskon med mindre åldrsskillnad har åldersfaktorn med sig på sikt säger sig självt. Människor har i regel jämnåriga vänner.

Fast nu hade du nog lite otur va? Tänk ett varv till..

Är lite i samma sits som du, TS!

Har en son på 6 månader, och vill gärna ha ett barn till rätt snart...

Sonen sover hela nätterna, och har gjort sen ca 4 veckors ålder.

Dock har jag erfarenhet av ett av mina två äldre barn (10 år nu), som inte sov ordentligt på nätterna förrän han var 2-3 år. Det var ett mindre helvete.

Hade förväntat mig något liknande nu, men bebisen sover som en liten ängel 12 timmar i sträck!

Vi skyddar oss inte, och tar det som det kommer.

Vi har två år mellan våra barn, som nu snart är 4 och 6. Det var jobbigt första året med 2, för det påverkade storebror så mycket. Han mådde ärligt talat inte särskilt bra av det. Då. Nu är de väldigt goda vänner och leker massor med varann, även om de har väldigt olika personligheter och intressen. Hade jag börjat om hade jag satsat på kanske 3 år emellan. Vi väntar nu vårt tredje barn och det är rätt underbart att det nu är vi som familj väntar barn. Barnen är så engagerade och nyfikna, det är en helt annan grej än att bli gravid när storasyskonet är för liten för att fatta.

Måste bara säga att vi hade också tänkt ha rätt mellan barnen då vi fick en liten kille som sov hela nätter från start och var världens drömbebis. Tills han blev 6 mån. Sen hade vi ett helvete. Han sov ingenting knappt, krånglade med maten och var allmänt missnöjd. Där ändrade vi planerna och är nu glada för det. Man vet ju inte hur det kommer vara 1 månad fram. Är väl den risken man tänker på när man säger att det är bra att vänta. Sen är det ju inte säkert andra barnet blir lika enkelt som första..

Hur man än gör så kommer det ju finnas för och nackdelar.

Ja, det har du nog alldeles rätt i. Dumt att försöka komma fram vad dom är det rätta rent generellt då alla barn, föräldrar och syskonskap är unika och också påverkas av annat runtomkring som inte alltid går att förutse. För och nackdelar....

Jag föreslår att du gör det...

Så länge den minsta var spädbarn tyckte jag det var lugnt att ha barnen tätt, men två livliga och nyfikna barn på typ 1,5 och 3 år som måste passas, det var enormt krävande under några år. Hemma gick det väl an, allt var barnsäkrat, men ändå, när den ena ritade på tapeten grävde den andra upp jord ur blomkrukorna, påhittiga och kvicka (och glada) barn var det Jag tyckte det var mycket psykiskt påfrestande att ständigt vara på sin vakt och titta åt två håll samtidigt och inte kunna slappna av.