Självklart ska pappan fortsätta spara lika till alla barnen. Det är ju jättebra att han behandlar dem lika. Ingen kan ju rå för att de äldre barnen har rika morföräldrar. Hade varit en sak om alla fyra var era egna, men nu är det inte så. Det går inte att alla barn ska ha lika mycket tillgångar när de har olika släkt och förutsättningar. Bara att bita ihop och göra det bästa av situationen.
Men du är ju helt ute och cyklar, och det är så märkligt att du inte inser det själv! Det är verkligen superkonstigt att du tycker att pappan ska göra skillnad på sina barn - bara för att du inte förmår bidra med lika mycket till dina barn som dina bonusbarns mamma (och hennes släkt) gör.
För det är ju där skon klämmer. Deras mamma och hennes släkt är uppenbarligen mycket rikare än vad du och din släkt är. Vill du ge dina barn lika mycket som deras halvsyskon får, ja, då får du se till att börja tjäna pengar.
Man kan absolut inte göra de jämförelser du gör - barnen är ju inte helsyskon, och deras andra förälder har rätt att ge dem hur mycket hon vill. Och skulle pappan sedan försöka kompensera sina andra barn (de han har med dig) blir det ju bara jättekonstigt. De är som sagt INTE helsyskon och därmed kan de heller inte vänta sig att ha exakt samma summa på banken när de blir myndiga.
Och jag förstår ärligt talat inte hur det kan anses "hjärtskärande" att dina barn kommer ha mindre på banken än sina halvsyskon.
Jag ska berätta för dig vad som är hjärtskärande: det är att bli mobbad.. eller att växa upp med missbrukande föräldrar.. eller att mista någon man älskar... eller att ha andra svårigheter i livet som man inte vet hur man ska bemästra.
Att "bara" ha ett sexsiffrig summa på kontot den dag man fyller 18, är däremot inte det minsta hjärtskärande. Inte ens om ens halvsyskon har ett sjusiffrigt belopp. En fin lägenhet är ingen mänsklig rättighet, eller ens något som är viktigt att ha för att bli en hel människa.