Bonusarna har mer sparat

Nu här vid jul fick jag reda på att vv bonusarna fick en väldigt hög summa i julklapp. Detta sett som sparpengar till deras sparkonton inför vuxen ålder, av deras morföräldrar. Deras mamma har det gott ställt med framgångsrik man och välbärgade föräldrar (deras morföräldrar) och där rör de sig i 'finare' kretsar. 

Hos oss stör det därför mig att min man sparar lika mycket åt alla hans fyra barn, varav två är våra gemensamma. Han sätter in 500 kr till vardera barn och jag tycker det är ofantligt orättvist mot våra gemensamma. Hans tidigare barn har till och med mer sparat än vad vi har tillsammans som familj. 
På ett sätt kan jag förstå hans tänk att han vill vara rättvis till alla barn genom att ge dem alla exakt samma summa vid 21 års ålder (500x12x21) men jag tycker han borde skjuta till våra gemensammas eller sluta med att spara till sina första till den dagen de alla har lika mycket. 

Julen känns ganska förstörd detta år då vi bråkat ända sedan julaftonsmorgon när jag fick höra om detta. Hade ingen aning om att hans tidigare barn hade SÅ mycket sparat som de faktiskt hade. Jag personligen har inte samma möjlighet som mina bonusars mamma att spara så mycket. Jag har knappt råd att spara något alls... Så det känns inte helt ok. 

Hur har ni andra gjort gällande sparing i nya familjer? Speciellt i familjer där den ekonomiska biten skiljer sig åt mellan halvsyskonen. 

Men ni tycker inte det blir orättvist när dagen barnen fyller 21 år? (Alla givetvis vid olika år i livet). Men våra barn kommer uppnå sexsiffrigt. Medan hans barn ligger på sjusiffrigt redan nu om jag räknar med vissa aktier de har sparade i sina morföräldrars namn. Då kommer det ju bli tydligt vilka av barnen som får åka snålskjuts på den finansiella biten i livet versus mina barn som får det svårare. 

Jo det önskar jag, men jag har inte samma tursamma liv som min sambos ex som alltid levt i överflöd. Jag tycker bara det kommer kännas hjärtskärande att se mina barn få en såpass mindre summa än deras äldre halvsyskon, det är det såklart jag reagerar på. Och enligt mig ska syskon sinsemellan ha det rättvist, därmed även det ekonomiska biten. Jag tycker de alla ska ha lika mycket i tillgångar så nej, det känns i mitt mammahjärta att våra två barn inte kommer kunna köpa lika fin lägenhet m.m. Tycker det räcker att hans tidigare barn redan idag lever ett såpass överdådigt liv hos deras mamma att nån måtta får det vara när de väl blir vuxna. Men nehej, istället får jag höra att de kommer få ÄNNU mer då, och att min sambo inte ens vill rätta ut saken... Jo jag blir bitter och sur..

Det var ju elakt sagt. Som om jag inte redan hade mindervärdiga komplex över att få hennes liv kastat i ansiktet på mig dagligen... 

Så kommer jag då som faktiskt förstår ts känslor.

Nu vet vi inte hur gamla alla dessa barn är och hur många års sparande till respektive barn det är kvar. Men har de äldre mycket, och då menar jag MYCKET, mer sparat så kanske de "nya" barnen skulle kunna få större månadsinsättningar.

De äldre barnen har det väl förspänt som det är men en rik släkt, de yngre barnen har det (uppenbarligen) inte.

Ts du kan väl föreslå att de yngre får lite mer och de äldre lite mindre per månad? T ex  250/750 vore rimligt.

Hur gamla är alla inblandade barn?

För att pappan kanske skulle föredra att jämna ut så gott han kan mellan sina barnkullar?
Kan kännas som en rimlig anledning.