Det rimliga tycker jag hade varit att vara jätteglad och trevlig och välkomnande att hon äntligen kommit dit. Samtidigt också rimligt att inte ha förberett julklappar till en oannonserad gäst.
Det finns ju ett barn till som kommer varannan vecka. Där verkar det fungera.
Styr och ställer, varför skulle inte ts, tillsammans med sin man, få vara den som "styr och ställer" i sitt eget hem?
Just de orden använde en fd vän om sin pappas fru. Att de hade två gemensamma barn, båda arbetade och skulle få vardagen att fungera tänkte inte hon på. Hon mådde dåligt pga hon inte fick vara den som bestämde (det gällde även vänner).
Ja, det är möjligt att det inte klickar mellan dessa två. Men att få ångest för att de vuxna är de vuxna hemmr, det kan man inte skylla ts för.
Om det är så att ts man bara hänger på, då är det han som bär ansvaret.
Det finns ju ett barn till som kommer varannan vecka. Där verkar det fungera.
Styr och ställer, varför skulle inte ts, tillsammans med sin man, få vara den som "styr och ställer" i sitt eget hem?
Just de orden använde en fd vän om sin pappas fru. Att de hade två gemensamma barn, båda arbetade och skulle få vardagen att fungera tänkte inte hon på. Hon mådde dåligt pga hon inte fick vara den som bestämde (det gällde även vänner).
Ja, det är möjligt att det inte klickar mellan dessa två. Men att få ångest för att de vuxna är de vuxna hemmr, det kan man inte skylla ts för.
Om det är så att ts man bara hänger på, då är det han som bär ansvaret.
Ok, ja, det finns de som mår dåligt av att inte bli satta på piedestal.
Vad är det där för jäkla du kommentar?
Varför skulle inte ts dotter kunna få överta ett oanvänt rum?
Den där självutnämnda prinsessan använder det ändå inte. Och även om hon hade gjort det någon gång emellanåt så tycker iallafall jag att de barn som bor stadigvarande och enbart i detta hem självklart ska ha rummet.
Varför kallar du ts barn för "din unge"`, gillar du att provocera eller är du bara allmänt elak?
Var har du läst något om psykisk ohälsa?
Tycker du det var rätt att kalla ts dotter för "din unge"?
Tycker du att jag har rätt eller fel i sakfrågan?
Det har hon högst troligen inte en aning om.
Var när hur hur någon vuxen i min familj inte betett sig som folk? Eftersom du vet. Snarare så att de som uttalar sig som du gör är mer närmare sanningen till ohyfs.
Oh my lord... så om man pratar med sitt barn så skvallrar man?
Det är jävligt märkligt hur det hönsas med den bortskämda, missnöjda prinsessan för att i nästa mening kalla ts dotter för skvallerbytta.
Skämmes ta mig fan.
Ts, ignorera dem som hoppar på dig.
Jag har satt detta ego åt sidan så många gånger så det är inte ens värt att räkna. Varit ödmjuk och snäll, böjt mig hejdlöst och sträckt mig på långbänk tusen gånger om, det hjälper fortfarande inte. Jag kom fram till att inte påverka nåt jag inte kan och lägga energin på de som uppskattar det. Sen är jag inte elak, men heller inte engagerad. Jag blev sjukskriven pga denna bonusdotter bla. Det är mycket men kan inte gå in detaljerat här, men tro mig jag har belägg för det. Jag är inte bakom flötet.
Och hur vet DU hur styvdottern är? ....Inte alltid dessa styvdöttrar är "askungen"...Ibland är dessa styvdöttrar "askungens styvsystrar som gör livet surt för en"
Du sitter här och gnäller att ts är problemet...Men det kan likväl vara pappan som är problemet eller helt enkelt styvdottern ..Du har ingen aning hur deras liv ser ut, inte jag i heller ...Så sitter jag inte och hackar på ts. Finns tonåringar som är rena mardrömmen....Fast det så klart, du är kanske en förälder som anser att ditt barn är en ängel och som aldrig skulle mobba nån fastän alla bevis säger motsatsen -_-
Exakt det sista du skrev slog mig också
Beklagar din upplevelse djupt. Men den är inte min eller mina barns upplevelser.
Jag har aldrig misshandlad nåt av barnen, men jag kan vara bestämd i min uppfostran dels pga min dotter som är en utmaning i att uppfostra. Vi har tagit reda på, tro mig, varför tror du jag gav henne eget rum? Misstänker du att jag är av ondo när jag ger ett icke biologiskt barn ett eget rum pga att hon mår bäst av det, så lever jag verkligen i villfarelse. Hon kom till oss för flera år sen och sa att hon inte ville fortsätta komma för hon får aldrig vara ifred från allt stök (dvs sina syskon), så hon fick det rummet. Blev inte nöjd iallafall. Om du läser mitt senaste inlägg så ser du en bråkdels exempel. Min roll i det hela är att jag faktiskt brytt mig för mycket, uppfostrat henne för mycket, hon har inte gillat mitt sätt att uppfostra; rak och bestämd, men rättvis. Hon har själv sagt detta. Som jag skrivit tidigare, jag har belägg. Men folk ser bara en skärm några ord ett par rader och tror de är självutnämnda beteendevetare. Jag har inte behandlat mina bonusbarn mer olika än att de är olika individer, så givet har de blivit olika bemött pga att de är två olika personer. Ena är mer öppen och lättsam medan den andra mera stängd och svårflörtad. Absolut inte känslosam. Allt är inte bara styvföräldrars fel, vänd på det och fråga dig själv varför bara du ser så som du gör? Kan du inte ha varit en primadonna? Lev dig in i tanken och finn förståelse. Man kan inte bara acceptera barns dåliga beteenden för att de inte är ens biologiska, gör du det på stan med tro? Älskar alla barn som skriker könsord åt dig? Du tänker att det måste ju vara ditt ansvar att de gör det så du låter dem fortsätta göra det, klappar dom på axeln och går vidare därifrån? Nästa gång du kommer älskar du dom ännu mer för då har de hittat än grövre könsord att skrika. Jag är inte sån iallafall och då är väl det min brist.
Min bonusdotter sa faktiskt ifrån tillslut för att jag köpte för mycket saker till henne, hon ville helst bara ha vantar som kom från mamma eller pappa exempelvis. När jag då lyssnade så blev det också fel att jag inte köpt examens kläder åt henne men till min egen dotter. Hur gör man mest fel på en minut ungefär. Förklarade då för henne att det var ju så hon ville ha det, men hon hade inte fått examenskläder från mamma det året(mammavecka) så vi tog med henne hon fick välja ut helt själv. När så dagen kom gillade inte mamman hennes klänning så hon ångrade sig så de lånade en litet förstor från en kusin. Snacka om att vi inte var glada. Men det blev JAG som blev ond för att jag ifrågasätter mamman och hennes val, så mamman börjar snacka om hur jag lägger mig i och är svartsjuk. Hur skulle man ha gjort där? Tell me!
Om du läser allt innan du är så snabb med alla invändningar så har jag en dotter sedan tidigare.. Ska hon inte få examenskläder tycker du? Ska fundera på det till nästa terminslut..