Hur vet man om ens barn är begåvat?

Egentligen är det ju bara att ge henne vad hon behöver utvecklingsmässigt, alltså böcker, utmaningar mm, anpassat till hennes nivå. Som man gör med alla barn. Det är viktigt att man inte bromsar dem, utan stöttar och uppmuntrar på de vis man kan.

Jag räknas in bland högbegåvade och stötte på vägg efter vägg i skolan, och hamnade till sist efter då jag blev tvingad att anpassa mig efter alla andras takt trots att jag egentligen låg långt före.
Det ledde till att jag tappade intresset för skolan helt, och än idag klarar jag inte av skolmiljöer för att de är för begränsande. Plugga på distans eller av eget privat intresse går alldeles strålande för att jag äntligen fått kläm på det där med studieteknik och jag har väldigt lätt för att lära.

Lite mer handfasta råd: ge henne saker som kanske egentligen är anpassade för lite lite äldre barn, och kolla hur hon tar sig an dem. Alltid under översyn såklart, och funkar det inte så är det inte hela världen. Hon kommer dit.

Amidina

Äldre 22 Dec 10:42

#16

viseversa skrev 2017-12-22 09:26:49 följande:

Hon har MILJONER leksaker men just nu är det mest rita som gäller för henne. Eller skriva. På förskolan är hon enligt dom väldigt duktig och alltid en bra och omtänksam vän. Hjälper sina kompisar med det dom itne kan själva. Hon är en väldigt kavat framåt tjej. Att susselsätta sig själv har aldrig varit några problem för henne.

Var beredd på att om hon är hög/särskilt begåvad så kan det komma tvära kast mellan intresseområden. ;) Man snöar in på något ett tag, lär sig i princip allt om det, och sen hittar man nåt annat spännande, gör samma sak där och "glömmer bort" det första..

Det absolut viktigaste är som sagt att hon får uppmuntran och stöd, det värsta som kan hända är att hon blir bromsad och tillsagd att vänta, det tar död på lärandelusten helt..
Tror dock det kommer spela in mest när det blir dags för skolan, prata mycket med henne om hur hon känner att det fungerar i skolan och om hon säger att det är tråkigt eller går för sakta så ta itu med det direkt!
Ofta finns det möjlighet att få läsa "extra" under lektioner, eller tom gå upp i årskurs på vissa ämnen om det behövs. Något jag önskar hade erbjudits mig under låg- och mellanstadiet (sen började det bli för sent för åtgärder i mitt fall)..
Framförallt är lärarna och skolan skyldiga att anpassa undervisningen för alla elever, inte bara de som inte hänger med (vilket ofta var fallet förr iaf).

Amidina

Äldre 22 Dec 11:11

#20

Cala skrev 2017-12-22 10:55:39 följande:

Vet inte om det är något som är utmärkande för särskilt begåvade barn. Hur vet man? Har en 3-åring som tdigt verkat förstå och snappat upp mycket från omgivningen. Även där blåsa på maten och trösta och liknande från tidig ålder. Hon pratade tidigt och mycket, "läste" för oss vuxna från ca 1,5 år(alltså memorerade böcker och återberättade med boken i knäet). Idag bokstaverar och skriver hon sitt namn, vet vad som är vänster och höger (utan något hjälpmedel), verkar kunna läsa vissa ord(eller om det är att hon känner igen dem), får ihop väldigt enkla additioner och subtraktioner.

Har alltid tänkt att hon möjligen är lite tidigare med vissa saker än andra, men inte mer än så.

Här finns lite om just kännetecken: http://www.begavadebarn.nu/kaumlnnetecken.html
Sen vet jag att just när det gäller små barn så kan det vara väldigt utmärkande med hur de ritar, de visar en annan förståelse för hur saker hänger ihop. Istället för streckgubbar är det mer substans i deras ritade människor. :)

Generellt så tror jag inte det är något man behöver tänka speciellt på (innan skolåldern), det här med särskild begåvning, så länge man stöttar och uppmuntrar barnet i dess intressen.
Med alla barn är det väl så att man inte ska hänga sig fast i vad de "borde" kunna (om det inte uppenbart ligger väldigt efter i utveckling) utan bara följa med och njuta av att se dem växa. :)

Amidina

Äldre 26 Dec 19:06

#28

gammelget skrev 2017-12-24 07:45:22 följande:

Mina föräldrar (med stöd/ved på brasan från min mellanstadielärare) fick för mig att jag var något slags språkgeni för att jag hade ett så stort ordförråd på svenska och engelska och för att jag lärde mig engelska så fort.

Så jag skulle lära mig en massa språk tyckte de och skickade mig på språkkurser i tyska, spanska, franska som 11:åring. Men nej, jag var inget språkgeni-tvärtom jävligt obildbar, jag lärde mig aldrig spanska, tyska eller franska. Jag var helt enkelt duktig på engelska och svenska, inte något språkgeni.

Så deras drömmar om en son som talade fjorton språk gick i kras.

Det låter verkligen som intensivt önsketänkande från de vuxnas sida. :P Hade du själv ett intresse för att lära dig flera språk eller var du nöjd med livet som det var?

Hur vet man om ens barn är begåvat?

INNEHÅLL