Hur vet man om ens barn är begåvat?

Min son (nu tonåring) är så kallat särskilt begåvad. Det som var tydligt från att han var väldigt liten (mindre än 6 mån) var ett helt enormt intresse för saker inom hans "begåvningsområden". Han lekte väldigt lite med vanliga leksaker när han var 1-2 år utan ville hålla på med annat.

Han var väldigt intresserad av böcker från bara några månaders ålder -att jag skulle läsa med honom i knät. Han ville aldrig suga eller tugga på böcker som många små barn gör. Just detta har jag läst nånstans är typiskt för begåvade barn.

Han skiljde sig rejält från andra barn i samma ålder, vilket skapat massor av tråkigheter under uppväxten. Framförallt har vuxna haft svårt att bemöta honom på ett ok sätt. Det finns tillfällen där jag trott att andra barn varit lågbegåvade eller haft någon lindrig form av utvecklingsstörning för att jag trodde min son var helt vanlig. Haha, jag kan skratta åt det i efterhand...som tur är, är jag en taktfull person som tycker om alla barn så jag har inte sårat nån förälder.

Jag skulle inte önska någon att vara särskilt begåvad. Det bästa för ett enkelt och lyckligt liv i vårt samhälle är att vara medelmåttig på alla vis.

nytt eller gammalt

Äldre 22 Dec 09:39

#12

Amidina skrev 2017-12-22 09:17:16 följande:

Egentligen är det ju bara att ge henne vad hon behöver utvecklingsmässigt, alltså böcker, utmaningar mm, anpassat till hennes nivå. Som man gör med alla barn. Det är viktigt att man inte bromsar dem, utan stöttar och uppmuntrar på de vis man kan.

Jag räknas in bland högbegåvade och stötte på vägg efter vägg i skolan, och hamnade till sist efter då jag blev tvingad att anpassa mig efter alla andras takt trots att jag egentligen låg långt före.

Det ledde till att jag tappade intresset för skolan helt, och än idag klarar jag inte av skolmiljöer för att de är för begränsande. Plugga på distans eller av eget privat intresse går alldeles strålande för att jag äntligen fått kläm på det där med studieteknik och jag har väldigt lätt för att lära.

Lite mer handfasta råd: ge henne saker som kanske egentligen är anpassade för lite lite äldre barn, och kolla hur hon tar sig an dem. Alltid under översyn såklart, och funkar det inte så är det inte hela världen. Hon kommer dit.

Ja som förälder kan jag intyga att lärarna är begåvade barns värsta fiende. Det finns mycket de kan göra - om de vill. För att vilja måste de förstå de särskilda behov som dessa barn har, vilket få lärare gör. Men det håller på att förändras som tur är. Vi var okunniga och det gick långt innan vi började kämpa på rätt sätt för sonen. Han har mått dåligt under hela sin skoltid i princip.

Vill även hålla med i övrigt här- lyssna på vad barnet vill ha och ge hen det. Det svåra kan vara att hitta rätt saker...har själv spenderat oräkneliga timmar på nätet för att finna bra material till sonens olika projekt och experiment när han var mindre.

nytt eller gammalt

Äldre 23 Dec 08:43

#24

lillterror skrev 2017-12-23 08:18:11 följande:

Blev så fel för mig under skolgången! När jag började ettan var jag så ivrig att lära och gick då i en klass där års 1-3 var blandade. Gav mig möjlighet att avancera snabbt och älskade skolan.

Sedan flyttade vi och nya skolan var varje årskurs för sig, gick andra terminen i ettan och kunde redan "allt"). Ingen utmaning, inget nytt att lära sig och jag började känna mig uttråkad över att behöva "vänta in" resten av klassen. Skönt att det är bättre anpassat nu!

Nej man kan inte alls räkna med anpassning nu heller. Det är helt upp till läraren! Min son mådde så dåligt av att inte få någon stimulans i skolan. Skolsköterskan försökte få till en lösning att han fick vara med en klass tre år över i vissa ämnen, men sonens lärare sa blankt NEJ. Där borde vi föräldrar börjat vår kamp mot skolan, men vi förstod inte _hur_ dålig situationen var för sonen, vi hade båda två minnen av att man ju kunde allt de första åren i skolan. Vi föräldrar är dock inte särskilt begåvade - det är så uppenbart att sonens hjärna funkar lite annorlunda liksom. Det gick mycket långt i hans mående innan vi fick till riktig action, detta kommer jag ångra hela livet. Att jag var så mesig. Men jag gör mitt bästa för att ta igen det nu.

Hur vet man om ens barn är begåvat?

INNEHÅLL