Hur känns det att ha borderline?
Borderline = emotionell instabil personlighetsstörning, bipolär i warp drive, typ.
De har svårt att reglera känslor och med instabil identitet och självbild, tomhetskänslor som också kan påverka självkänslan en hel del så kommer kärlek börja fylla igen det och det kommer att upplevas som mycket starkare.
Kan också ha mängder med mindervärdeskomplex.
De kan göra precis som någon med NPD, idealisera en person men det kan också tvärvända. Någon med BPD kan avsluta en relation eller vänskapsrelation i förebyggande syfte för att de är rädda för att bli lämnade, sen mår de dåligt över det. Med otrygg anknytning blir det värre.
Förutom att de är emotionell instabila så kan det vara mycket som triggar känslorna och förstärker dem.
Det är helt naturligt uppbäddat för svartsjuka.
Jag hade nog bl-personlighet fram till ca 32-års ålder som ett arv från min narcissistiska bl-mamma.
Det kan ligga många traumatiska händelser (typ 2 trauma) under flera års tid bakom BPD så de kan ha CPTSD (över 70% av de som har CPTSD har borderline drag) p.g.a dålig uppväxt (och väldigt otryggt anknytningsmönster) eller destruktiv relation så de kan bli känslomässigt triggade i en relation men får bara känslomässiga flashbacks (återupplever den traumatiska situationen utan minnesbilder) utan att de riktigt fattar vad som händer (har man PTSD är det lättare att förstå vad som händer men kan också triggas flera gånger om dan). Den som har BPD har en tendens att agera på känslorna och se det som naturliga relationer, de har ju en personlighetsstörning, problemet ligger inte hos dem, det är andras fel så de lär sig inte att hantera det.
De behöver DBT eller liknande så de får mer självinsikt och bra strategi för att hantera känslorna men det tar ju tid.
Med självinsikt måste det ju bli BPD, borderline personlighetsstörning?
Wikipedia
Självbild
Instabil självbild är ett vanligt problem för personer med borderline och klassas som ett interpersonellt problem.[3] Den instabila självbilden kan uttryckas exempelvis genom förändringar i personliga målsättningar, värderingar, sexuell identitet, typer av vänner, och så vidare. I vissa fall kan individen känna att denne inte existerar över huvud taget, ofta till följd av en upplevd brist på meningsfulla relationer och/eller stöd
vissa av dragen
* Ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som skiftar mellan överdriven beundran och idealisering, och nedvärdering.
* Instabil identitet och självbild.
* Återkommande självmordstankar, självmordsförsök, hot om självmord, och/eller självskadebeteende.
* Emotionell instabilitet. Perioderna varar oftast i ett antal timmar eller dagar.
* Kroniska tomhetskänslor.
* Återkommande ilska eller frustration som inte står i proportion till vad som väckt den, eller svårigheter att kontrollera ilska/frustration.
* Stressrelaterade paranoida tankar eller allvarlig dissociation.
sv.wikipedia.org/wiki/Borderline_personlighetsst%C3%B6rning
Hur tar det sig uttryck?
Obefogad svartsjuka bottnar i rädsla för att bli bedragen, lämnad eller åsidosatt. Men många vittnar också om en stark skräck för att bli lurad och förd bakom ljuset. Rädslan föder i sin tur ofta en påtaglig ilska som riktas såväl mot den egna partnern som mot de personer man uppfattar som rivaler.
En person som är svartsjuk är hela tiden på sin vakt och letar efter tecken som tyder på att det hen är rädd för ska inträffa. Den förhöjda misstänksamheten resulterar ofta i att information tolkas på ett överdrivet eller felaktigt sätt. Ett leende, en blick, vanligt konverserande misstolkas ofta som uttryck för attraktion eller särskilt intresse.
Svartsjuka består alltså av stark rädsla och ilska, överdriven misstänksamhet och kontrollbeteende. Detta blir ofta mycket smärtsamt både för den svartsjuke och dennes omgivning.
Orsaker
Svartsjukereaktioner kan läras in tidigt i livet. Om nära och viktiga relationer har varit oförutsägbara och otrygga kan det fylla en funktion att vara misstänksam och på sin vakt. Misstänksamheten riskerar sedan att färga relationer även senare i livet - även då den inte är befogad. I förlängningen kan ett destruktivt svartsjukemönster uppstå.
Ofta upplever den svartsjuke att hen inte är värd att älskas och har av den anledningen svårt att lita på att partnern önskar stanna i förhållandet på sikt. Detta kan resultera i en ständig rädsla för att bli lämnad och därmed överdrivet kontrollerande och starka svartsjukereaktioner.
www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/svartsjuka