Inlägg från: Aurora Borrealis |Visa alla inlägg
  • Aurora Borrealis

    Hur känns det att ha borderline?

    Om du tänker dig alla dina känslor som du har, fast varje känsla är 100 gånger starkare alltid. Så känns det. Vi känner det bara starkare, snabbare. Om vi är blixtkära i någon i 2 månader och då blir lämnade, känns det för oss med BPS som ni känner när ni varit gifta med någon länge och går igenom en separation. Ni kan känna våra känslor men inte lika snabbt - det krävs en lång tid av att bygga en relation för vanliga människor. Vi kan bli förälskade snabbare än en nål faller till golvet och blir då euforiska i vårt kärleksrus - på nolltid. När vi efter en månad inser att det inte är Superman vi träffat och han säger att han inte vet vad han känner - känns det för oss som det skulle gjort för dig om samma sak hände dig fast efter en LÅNG relation. Eller som att personen dör. Vår kärlek är ju helt beroende av att få "injecerat" tryggheten i att personen finns kvar. Många gånger så är de enda gångerna som jag vill leva när jag är blixtförälskad. Det är som en drogkick som gör att en sån som mig kan gå från deprimerad och självmordsbenägen i passivitet till att njuta euforiskt av att leva, och uppnå saker genom energin man känner helt plötsligt - på en handvändning.

    Om personen som inger denna tillfälliga livsglädje genom borderlinepersonens galna förälskelse (som i hjärnan är samma reaktion biologiskt som ett kokainrus) försvinner så går man tillbaka ner i bottenlöst mörker (efter en period av att helt stänga av känslorna för att inte bli självmordsbenägen just då). Ett annat sätt är att träffa en massa partners samtidigt m.m. Inte så konstigt att vi inte kan ha en relation när hela vår livsglädje är kopplat till en annan persons handlingar och vi blir självmordsbenägna igen när vi känner separation för vi inte orkar leva i vårt eget helvete. Jag blir en fara för mig själv i ett sådant läge av övergivning och flyr fältet för att inte ta livet av mig... Kan inte ta risken att ge en kärlekspartner som lämnat mig en 3:e chans eftersom en oerhört stor risk finns att man som borderline skjuter sig själv i huvudet den 4:e gången. Det går inte att ta den risken så därför kan vi inte förlåta separationer och felsteg som "vanliga" människor och därmed inte bygga en fungerande relation. I stora drag.

Svar på tråden Hur känns det att ha borderline?