Min sambo fattar inte grejen med min cancersjuka pappa

Vi fick reda på att min pappa har cancer i somras. Det är en aggressiv form som har spridit sig, och vi vet inte hur lång tid han har kvar. Hela familjen är i upplösningstillstånd och vi försöker bara ta en dag i taget.

Min sambo har varit med under hela den här perioden och varit alldeles otrolig, fram tills igår. Jag har precis besökt min pappa, som nu har dödsångest och mår väldigt dåligt, och berättade för min sambo hur jobbigt detta är och hur ledsen jag är för att min pappa måste gå genom det här.

Från ingenstans säger min sambo "Du! Vore det inte kul om våra föräldrar kunde träffas någon gång?" (dom har inte träffats tidigare). Jag svarar så diplomatiskt jag kan att det inte är en bra ide - jag vet inte om min pappa ens kommer leva till nästa sommar och han är INTE varken mentalt eller psykiskt okej att träffa nya människor med allt vad det innebär. Då blir min sambo märkbart irriterad (!) och svarar "Men vaddå, tycker du inte att det låter som en kul grej?".

Följden blir ett bråk där han förklarar att han tyckte det skulle vara kul att dom träffades innan min pappa blir för sjuk, och jag tycker det är otroligt själviskt av honom. Jag vet inte ens om min pappa lever till min födelsedag, jag har precis sagt att min pappa har extrem dödsångest - jag bryr mig så OTROLIGT lite om att våra föräldrar träffas. Min pappa ska inte behöva utsättas för någon stress överhuvudtaget.

Har jag helt fel som känner såhär? Blir så otroligt arg bara jag tänker på det. Nån som har liknande erfarenhet?