Min sambo fattar inte grejen med min cancersjuka pappa

Är han inte sängliggande så borde det väl inte vara omöjligt.

Varför ska ni vänta till sommaren?

Du har ju rätt till dina känslor. Och jag kan förstå att du upplevde frågan okänslig.

Men jag tycker det låter som att din man har goda intentioner. Han vill helt enkelt att era föräldrar ska hinna träffas innan din pappa dör (och det är för sent). Om detta är för jobbigt för din pappa så är det ju inte en bra idé. Kan din sambo inte förstå om att det kan bli för jobbigt för honom? Har din pappa sagt att han tycker det är jobbigt att träffa nya människor? Skulle det kunna vara en tanke att fråga honom vad han tycker?

Han har alltså sagt något olämpligt en gång till dig, och nu fattar han inte grejen med din sjuka pappa? Jag tycker du överdriver, det är inte lätt att  vara i hans sits heller. Sedan var det kanske mer ett önsketänkande, att han tycker det hade varit roligt. Ibland kommer orden fel, så är det bara.

Jag tycker det är en bra idé att du frågar din pappa om han vill träffa din sambos föräldrar. Låt din pappa fatta egna beslut och gör det inte över hans huvud. Han kanske vill träffa dem som du ev kommer ha en lång relation med? Han kanske blir glad över att inte bli undangömd för att han är sjuk. Din sambo hade en bra tanke. Vill inte din pappa bör han naturligtvis slippa, men han bör tillfrågas.

Svarar alla här: Min pappa är inte sängliggande men mår inte bra alls. Med nästa sommar så menade jag efter hans nästa behandling men missade att skriva det. Jag antar att jag redan var ledsen när min sambo och jag pratade, det känns svårt just nu att inte veta hur allt kommer bli i framtiden och alla planer känns långt borta. Jag förstår det ni säger och ska prata med min sambo om det igen, jag förstår ändå att han menade väl egentligen. Tack för att ni svarade!

Tycker du reagerar normalt faktiskt. Det är inte "en kul grej" att träffa nya människor när man är svårt sjuk. Och det skulle antagligen vara känslomäsdigt jobbigt för er andra också. Tycker din sambo uttrycker sig klumpigt. Men har han varit ett bra stöd tidigare så menar han säkert inget illa. Men jag får intrycket att han inte fullt ut förstår hur svårt det är för dig och hur svårt sjuk din pappa är.

Kul grej? Din kille vet verkligen hur man uttrycker sig. Som någon skrev så hade han väl goda intentioner men jag ser liksom inte vitsen med att dom ska ses när dom knappt känner varandra.

Ärligt talat så var det nog just hans klumpighet jag störde mig på, så jag tror att du har helt rätt. Jag önskar såklart att dom alla kunde träffas och att allt var som vanligt, mer än något annat, men det är inte så och det kommer nog aldrig bli det igen... Jag var nog dålig på att uttrycka hur ledsen jag var och blev bara irriterad istället.

Så kände jag också. I en perfekt värld hade det funkat och allt hade varit "kul", men nu kommer det vara en ytterligare stress för min pappa när han vet om att han inte är sig själv, att han ser sjuk ut. Han vill inte bli ihågkommen så, men som någon annan sa så ska jag fundera på att fråga honom om det är okej. Det känns iallafall inte alls bra för någon att ses i en sån här situation, och mest för min pappa.

Att din sambo vill att era föräldrar träffas är enligt mid en fin tanke.

En fikastund i all enkelhet.

Att din pappa kan känna att det finns andra i den äldre generationen som kan hjälpa dig den dag du behöver.

Jag tycker det låter som om du överreagerar. Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den stress du utsätts för. Ett förlag är att du försöker få hjälp av vården så att du får någon att prata med och kan reda ut dina känslor.

Jovisst, ibland kommer orden fel och man föreslår något korkat och olämpligt, som att planera in en social träff med okända människor åt en svårt sjuk person med dödsångest.

Det normala då är att be om ursäkt, inte att man hävdar sin ståndpunkt och börjar bråka.

Det behöver inte vara korkat och olämpligt att föreslå en social träff åt en dödssjuk person.

Hade jag varit dödssjuk hade jag kanske ändå velar träffa min dotters pojkväns familj för att se att hon har det bra. Jag säger inte att det är rätt för ts pappa men för en del kan det vara det.

Idén är nödvändigtvis inte fel även om timingen gjorde att frågan inte landade rätt hos dig. Avsikten med frågan har ju faktiskt ändå en poäng. Beakta frågan, fundera lite och överlämna därefter frågan till din pappa. Det är bara han som kan svara. Cancer och dödsångest är tunga saker att bära för anhöriga, som barn påverkas vi extra även om vi är vuxna och våra föräldrar till åren komma. Men jag kan ändå inte se att din sambo gjort något fel i att ställa frågan, det kanske tvärtom kan bli riktigt bra. Har han bra föräldrar kan det kanske tvärtom kännas riktigt bra och fint.

Som de flesta andra så tycker jag att din sambo inte cjort något större fel.

Som en som har varit dödssjuk själv och har en man som genomgått en cancersjukdom och pappa och storebror också är canceröverlevare.

Så säger jag låt din far fatta besluten själv försök inte att tänka och känna åt honom. Det är verkligen skitjobbigt när andra gör det åt en även om det är av välmening.

All distraktion är välbehövlig. Man måste försöka ha ett liv som inte är sjukdom också.

Så tala om för din far att din sambo undrar om inte svärföräldrarna ska träffas för en fika, så får far själv besluta hur han vill göra.

Att träffa andra är en viktig del i ens liv. Det kan innebära flera roluga stunder för din far. Tänk på det. Liver är slut för honom för att avbryta alla kontakter förutom de närmaste. Din man ser potential medan du ser bara din egen sorg.

Det ska stå "livet är inte slut.."