sextiotalist

Äldre 13 Dec 07:37

365 svar

Hur var det att leva på 70-talet?

Anonym (12 år) skrev 2017-12-12 17:44:18 följande:

Jag var 1 år när 70-talet började. Bodde i norra norrland. Det fanns inga dagis (första kom -80 tror jag) så de flesta var hemmamammor. Man var alltid ute och lekte oavsett väder och årstid för så mycket annat fanns ju inte. Ala gick på lekis. Maten var enkel husmanskost. Semestern i tält eller stuga. Vet ingen som for utomlands av de jag kände. I bilen satt man inte bara utan skydd utan också utan bälte. Många barn gick i barngrupper de olika kyrkorna hade. Man såg Drutten och Gena på tv:n, Fem myror och Från A till Ö (mitt absoluta favoritprogram!). Den första världsnyhet jag minns var Elvis död. Inhemska nyheter var Ronnie Petterssons död och när kungen gifte sig- som vi ju också såg på tv.

Livet var mycket enklare. Mindre stress, man umgicks med folk och vi i vår släkt träffades ofta på helgerna. Man kunde komma hem till folk oanmäld och få en kopp kaffe. Mindre roligt för egen del och med stor erfarenhet var sjukvården. Jag var ofta på sjukhuset och inte var det så barnbetonat. Fanns ju lekterapin, men läkarna var ganska hårda och vissa sköterskor hade noll koll på hur man tog barn. Tjärsalvan var hysteriskt äcklig! Tänk så jag stank!

Mycket var dock bättre då, men eftersom det skulle bli väldigt icke pk tar jag inte upp nåt. Det som för alltid kan falla i glömskans hav är inredningen och modet! Huga, minns med fasa den svarta tapeten med stora gula rosor som fanns i huset vi köpte!

Det var sent, där jag bodde fanns både dagis och fritids i slutet av 60-talet (kommunalt som alla som arbetade fick ha sina barn på)

sextiotalist

Äldre 13 Dec 07:48

#21

Jag är född i början av 60-talet, uppvuxen i Stockholm.

Mitt 70-tal:
Båda mina föräldrarna arbetade, mamma lärare pappa civilingenjör. Vi bodde i villa i ett medeklassområdet (dock med en del lägenheter) i kranskommun i Stockholm. De flesta av mina kompisars mammor var hemma, en del hade dagbarn. Men vi var fyra stycken som gick på fritids. Jag hade nog hellre varit nyckelbarn (som någon tyckte synd om), för det var jätteskönt att slippa fritids när jag började fyran (ingen av mina kompisar gick ju på fritids).
Skolan, det var mycket traditionell katederundervisning, men med en del inslag av grupparbete. Vår lärare var nog lite före sin tid, för hon lät oss duktiga få svårare arbetsuppgifter i matematik och även läsa lite svårare böcker.
Högstadieskolan var rätt stökig (trots att det var medelklassområde), mycket stök och man sålde knark utanför skolan och rätt kass undervisning, den enda grammatik jag lärde mig var i tyska och engelska.
Gymnasiet, gick i en innerstadsskola, präglades av den vänstervåg som var då, många radikala lärare och även elever.
En hel del elever rökte hasch under rasterna.
Man var antingen discobrud (kläder från Gul och Blå, tröjor där det stod Fruit of lome eller UCLA på) eller så var det mahjong som gällde.
Studentexamen, mösspåtagningen, som rektorn försökte hålla kvar, innebar att ett fåtal elever var med. Mottagning på skolgården, men sedan var det inte så mycket mer (förutom en avskedsbal och några studentfester)

sextiotalist

Äldre 13 Dec 08:09

#23

Anonym (Mamma till två) skrev 2017-12-13 08:03:56 följande:

Jag började skolan 75. Då kunde jag redan läsa. Vi som kunde läsa fick gå i särskild läsgrupp med speciallärare, vi läste kapitelböcker högt för varandra i ettan när de andra lärde sig läsa.I I matten fick man räkna i extraböcker när man var klar med den vanliga boken, det fanns massor av extraböcker, tog aldrig slut.

Jag kunde också läsa, när du föddes då hade jag lämnat mellanstadiet, men det är som du skriver, det var lättare för lärarna att uppmuntra de som var lite före sina klasskamrater.
Jag läste kapitelböcker i skolan när de andra lärde sig läsa. Men då i klassrummet.

sextiotalist

Äldre 13 Dec 08:53

#26

Stårschan skrev 2017-12-13 08:42:37 följande:

Vad gäller alkoholintag så vill jag minnas att det var rätt annorlunda. "Vanligt folk" drack öl och grogg (ev på hembänt). Mina föräldrar, som hade gjort en liten klassresa och blivit borgarbrackor, drack rödvin på helgerna. Jag minns att de ibland tog med hem till farmor och mormor och lät dem smaka i samband med att de lagat någon god helgmat, men särskilt farmor tyckte inte om det. Hemma hos henne drack man bordsdricka till maten när det skulle vara festligt vid andra tillfällen än vid jul och påsk, då man drack jul/påskmust. Annars var det väl den kulturella rödvinsvänstern som drack vin. Många äldre hade nog kvar den äldre brännvinssuparkulturen och dess motreaktion nykterhetsrörelsen färskt i minne, så det var nog ganska vanligt att man antingen drack ganska hårt, eller att man var helnykterist.

Inom byggbranschen var det inte ovanligt med stora firmafester, där både respektive och barn bjöds med. Jag fick följa med både till fjällhotell och på julfester med dans och liknande, så liten jag var. Det var jättekul! När vi barn inte orkade sitta med vid borden längre fick vi gå och leka och härja fritt.

Och rökning - jag minns hur jag och min kompis blev skickade till Servus för att köpa gula Blend åt hennes mamma, redan innan vi hade börjat skolan. Ingen höjde på ögonbrynen för det. Och rökruta för elever fanns kvar på skolgården ända till slutet av 80-talet, minst.

En annan sak var att man då fortfarande klädde upp sig till tänderna när det var fest. Eller om man skulle gå på restaurang. Eller bio (nja, kanske inte till tänderna, men man gjorde sig fin).

Mina föräldrar var nog "borgarbrackor" för de drack vin, grogg eller hembränt kom jag inte i kontakt med förrän jag var så gott som vuxen (OK grogg, men mina föräldrar kallade det inte för grogg, det var en limehistoria som de alltid serverade som välkomstdrink).
Däremot så drack man avec efter middagen, likör eller konjak, männen drack whiskey till dansen. Mina föräldrar hade stora parmiddagar 2-3 ggr per år (12-16 personer) med dans.

De enda firmafesterna jag fick vara med på, var den årliga julgransplundringen som pappas arbete ordnade för familjen varje år

sextiotalist

Äldre 13 Dec 08:54

#27

Anonym (född -55) skrev 2017-12-13 08:45:55 följande:

Det jag minns från 70-talet är den sexuella frigörelsen. Liksom mottot kunde vara bland helt vanliga tjejer att "vem tackar en för att man är pryd"!

Oj, det har jag inget minne av, däremot var det mycket snack och lite trädgård många gånger.

sextiotalist

Äldre 13 Dec 09:04

#30

Anonym (född -55) skrev 2017-12-13 09:02:34 följande:

När på 60-talet är du född? eller är det bara en signatur?

I början av 60-talet och min sambo är jämngammal med dig

sextiotalist

Äldre 13 Dec 09:13

#33

Stårschan skrev 2017-12-13 09:06:16 följande:

Sen får vi ju inte glömma de fina TV-serierna (som jag var för liten att se då, men såg sen när de gick i repris på 80-talet)

Macahans (som flera nämnt)
Lilla huset på prärien
Mot alla vindar
Onedinlinjen
Fleksnes
Albert & Herbert

Fast det lilla huset på prärien började inte sändas i Sverige förrän 1979, jag var själv en stor fan av dessa böcker, så jag hade garanterat suttit bänkad om den hade gått under hela 70-talet, samma sak, mot alla vindar började sändas först på 80-talet.

sextiotalist

Äldre 13 Dec 10:08

#37

Anonym (A la 70) skrev 2017-12-13 09:01:35 följande:

Följer nyfiket tråden, mina föräldrar växte upp a la 70

och jag har sett bilder från när de var tonåringar. Pappa körde runt i sin coola bil och båda rökte som skorstenar. Mamma var populära tjejen hon påminde om Sandy ifrån Grease. Mamma och hennes kompisar solade topless på taket och på den tiden var BH helt ur mode. Har för mig mormor berättat att man umgicks öppet med grannar som helt naturligt. Jag önskade jag kunde resa tillbaka i tiden, musiken, stilen, samhället och allt som var så annorlunda, (fast jag skippar den gräsliga hem-inredningen) det vore så häftigt att få uppleva hur det var, jag är 90-talist så missat de häftigaste årtalen (60-80)

Topless slog igenom först på 80-talet (även om det förekom innan).
Men jag skulle nog säga att det skiljde sig väldigt mycket från olika områden. Där jag växte upp så umgicks man inte med grannar bara för att. I vissa hem fick inte ens kompisar komma hem, för att det blev för stökigt då (mammorna var hemmafruar).
Jag upplevde det inte på samma sätt som du beskriver.
Men det är inget konstigt, man romantiserar gärna om flydda tider, minns det bra, men förtränger det som var mindre bra.

För mig är 80-talet mitt årtionde, har nästan bara ljusa minnen från den tiden, och romantiserar gärna, men andra har inte alls samma bild.

sextiotalist

Äldre 13 Dec 10:23

#40

Anonym (Anna) skrev 2017-12-13 10:17:58 följande:

Det har de flesta gjort tror jag

90-talet var i princip ett tillnyktrande från 80-talet, med finansiella krascher och allt annat i moderation. Allt utom IT som bara växte och växte (kraschen kom 2001).
Det var i mångt och mycket en väntan på millennieskiftet.

90-talet var min höjdpunkt, med universitetsstudier, första jobben (som IT-konsult så det var high life), massor massor massor av resor med kompisarna.
Det jag minns mest var att jag tyckte musiken var tråkig och funderade över om man generellt börjar tycka det redan när man är strax över 20 eller om det verkligen var så.

Skulle nog säga att det var nog så att det var inte så mycket 90-talsmusik som man kommer ihåg.
Jag älskar ju 80-talsmusiken (mycket mer än 70tals-musiken) och jag var över 20 då

sextiotalist

Äldre 13 Dec 10:27

#41

Anonym (Mamma till två) skrev 2017-12-13 10:17:26 följande:

Ja, min föräldrar umgicks aldrig med grannarna, men vi barn gjorde det, med grannbarnen. Mina kompisars mammor var alltid hemma på eftermiddagen och jag skippade gärna fritids för att följa med någon av dem hem. Jag var alltid välkommen och fick mellis. Nu var jag väl i och för sig en mycket väluppfostrad skötsam flicka som lärt mig både att niga och tacka, så stökigt blev det knappast av mina besök....jag har ljusa minnen både från sjuttiotalet och åttiotalet.

Det var jag också, väluppfostrad alltså. När jag gick i mellanstadiet, så var det flera nya i klassen, där föräldrarna arbetade och där var där vi var (och hemma hos oss) inte för att det var föräldrafritt, utan för att det var mer avslappnat, det gjorde inget som det blev lite stökigt hemma.

Hur var det att leva på 70-talet?

INNEHÅLL