Sambo dog, livet har tappat glädjen
Det är tungt att läsa det du skriver, för jag vet så väl den känslan.
De råd jag kan ge dig är att våga sörja, stäng inte in dig med tårarna. Och försök hitta en stödgrupp.
Jag skulle inte ge dig rådet att gå till en kurator, för de kommer bara ge dig praktiska råd som att äta sova och gå ut i friska luften, allt som du inte behöver förklarat för dig och som inte lättar bördan av saknad. Du mår bättre av att prata om den du förlorat, sök upp gemensamma vänner och prata om minnen, sörj tillsammans.
Det jobbigaste jag upplevde med att förlora en anhörig var att folk försvann, de orkade inte med min sorg. Som någon annan i tråden sade så är det att "begrava och gå vidare" och det var många som agerade så. När jag fortfarande sörjde efter två veckor så blev det jobbigt för andra och de drog sig undan, 9 av 10 försvann och lämnade en ännu större sorg. Nu har det gått två år och jag sörjer fortfarande.
Så sök upp din sambos familj och vänner, även om er sorg inte är likadan så sörjer ni gemensamt.