• ingenstans

    Sambo dog, livet har tappat glädjen

    Min älskade sambo dog helt oväntat, ingen vet var som har hänt. Hon bara vaknade inte mer. Det har gått några veckor sen hon lämnade alla sina kompisar och familj, det har gått upp och mer för mig, och idag är det första natten jag inte kan sova.
    Jag försöker gå vidare med livet, fokusera på rutinen och hålla mig upptagen med roliga grejer. Det känns som att det går att hålla rutinen, men samtidigt känns det bara tomt när jag kommer hem och hon inte är där för att pussa mig och snacka om hur varandras dag har varit.
    Även om vi hade varit tillsammans korttid och känt varandra bara i några år så känns det som att vi passade ihop väldigt bra, att det var ödet som hade fört oss samman. För första gången i mitt liv hade jag känt mig att jag kunde ha ett förhållande där man kunde kommunicera och prata med varandra utan att bråka, vi förstod varandra och kom alltid överens på ett hälsosamt sätt. Jag kände mig väldigt lycklig att ha henne i mitt live och att kunna dela mitt liv med henne.
    Nu har alla planer vi hade fram till januari försvunnit. Massa roliga grejer som skulle hända kommer aldrig att hända. Alla hennes livsplaner som hon hade berättat för mig, sina romaner och historier, har plötsligt avslutade.
    En del av mig har försvunnit, och jag som var en glad människa har tappat glädjen i mitt liv. Det var hon som fick mig att vara mer social och det var hon som stöttade mig det senaste året när jag försökte bli en bättre människa och ha ett bra ekonomi.
    De flesta av mina vänner var också hennes vänner. Jag vet att jag kan prata med dem, men det känns som att ingen av de riktigt förstå vad jag går igenom. Jo, livet går framåt och allt kommer att bli bättre, men dagarna känns långa och lusten att gå upp varje morgon är låg.
    Är det någon här som har gått igenom en liknande situation? Vad gör man för att försöka få ett liv igen?

  • Svar på tråden Sambo dog, livet har tappat glädjen
  • MaryM
    Anonym (JK) skrev 2017-12-10 07:10:54 följande:

    Man sörjer, begraver och går vidare. Så har man gjort i alla tider och det fungerar. När begravningen är över måste också sörjandet vara över.


    Eeeeh what??? Det var det dummaste.

    Klart du inte slutar sörja din sambo på några veckor.

    TS kolla upp stödgrupper för sörjande människor.
    She knows she's more than just a little misunderstood. She has trouble acting normal when she's nervous.
  • Lillie rose

    Jag beklagar.

    Sorg ser så olika ut, så några råd om hur du ska göra kan jag inte ge. Inte annat än att vara lyhörd för vad du själv behöver. Folk lär sig leva med sin sorg och det kommer du också göra. Var rädd om dig. Be om hjälp när du känner att du behöver det, både från närstående och från proffs.

  • Anonym (Sara)
    Anonym (JK) skrev 2017-12-10 07:10:54 följande:

    Man sörjer, begraver och går vidare. Så har man gjort i alla tider och det fungerar. När begravningen är över måste också sörjandet vara över.


    Nä, nu skojar du? Kan inte tro att någon är så knäpp.
  • Anonym (Ming)
    Anonym (JK) skrev 2017-12-10 07:33:47 följande:

    Knäpp? Det är det du som är som förstör ditt och andras liv för att en anhörig dött.


    Kliar det i pälsen eller varför så bitsk?
  • LillaJag06

    Beklagar <3

    Jag skulle säga att det inte gått så lång tid.

    Låt dig själv sörja så länge du behöver. Det blir lättare med tiden men det tar också tid.

  • Anonym (???)
    Anonym (JK) skrev 2017-12-10 07:10:54 följande:
    Man sörjer, begraver och går vidare. Så har man gjort i alla tider och det fungerar. När begravningen är över måste också sörjandet vara över.
    Jösses vilken okänslig kommentar! Är du lika kall och otrevlig mot dom du älskar också? Eller kan du ens känna varma känslor för andra?
  • Anonym (Ming)

    Vilken mardröm ts :( Jag har en man som jag levt med i många år är den som som fått mig att vara trygg. Han vet nog inte vad han betydd för mig och jag tror mitt liv hade varit så mycket sämre utan honom. Jag mår illa bara av att tänka på om han skulle dö. Det är både kärleken, tryggheten och känslan av att jag vill ge tillbaka så mycket till honom och det kommer ta hela livet.

    Även om ni inte varit tillsammans så länge så hade ni ett starkt band, det går inte att bara klippa, om man försöker trycka undan känslorna och inte sörjer tar det bara ännu länge tid innan man börjar leva igen. Jag säger som någon här ovanför, sörj precis så som känslorna kommer och träffa vänner ibland även om det känns tungt. Om månaderna går och du känner att du bara sjunker djupare så ta kontakt med psykolog.

  • Anonym (Lilja)

    Jag börjar gråta av att läsa, tanken att förlora sin sambo är en smärta olik någonting annat. Jag beklagar. Jag har ingen egen erfarenhet men dit inlägg ger en verkligen perspektiv på saker, som får mig att glömma alla tusen myr-bekymmer och bara älska min man nedan han finns. Tack för att du delade med dig.

    Angående din sorg.

    Tillåt dig att gråta och sakna. Tillåt dig att känna tomhet och alla andra känslor som bubblar upp. Tillåt dig att vara i sorgen och kombinera det med vardagliga livet som du gör när du träffar vänner hittar på saker och försöker vara närvarande.

    Det blir förstås ändrade planer och nu kanske du måste fokusera på dig och hur just du vill ha julen och nyår, och eftersom kan du se livet som ditt oskrivna blad, vad vill du skriva?

    Ta tag i dina drömmar, vad hade du gjort i livet om du kunde göra precis vad du ville? Försök hitta barnsinnet och tänk att hon är med dig i allting, i sorgen, i glädjen, tänk att du har henne som din skyddsängel och att hon hade velat att du lever livet maximalt, utan spärrar. Att du kastar dig ut.

    Låt livet bli det äventyr ni hade tänkt ut tillsammans.

  • Gzjjgdjgd

    Döden är så hemsk. Nästan allt annat kan man säga " ja, det hade i alla fall något gott med sig". Men det finns inget gott med döden. Ett liv tar slut, och ens eget liv blir tommare.

    Allt man kan göra är att fortsätta leva och långsamt,långsamt försöka hitta någon glädje i något litet. Det tar tid, och man kommer aldrig över det helt, men man kan må bra till slut.

    Kan du inte prata med hennes föräldrar och syskon, som kanske upplever det lika tungt som du?

  • Anonym (JK)
    Anonym (???) skrev 2017-12-10 07:55:53 följande:

    Jösses vilken okänslig kommentar! Är du lika kall och otrevlig mot dom du älskar också? Eller kan du ens känna varma känslor för andra?


    Det är pga att man har starka känslor för människor som gör att man inser att man måste gå vidare. För sin egen skull och sina andra anhörigas skull.

    Det är din inställning där du värderar kärlek utifrån hur mycket man sörjer som är livsfarlig. För människor vill ju älska, och hamnar då i en situation där de måste sörja i evighet och gräva ner sig.
Svar på tråden Sambo dog, livet har tappat glädjen