Fira jul med sitt ex

Fast TS är ju inte intresserad av att skapa nya traditioner - han firar ju jul med sina barn och verkar inte villig att slå ihop ngt firande med sambons familj. Han vill ju bara inte att sambon skall vara på samma julfirande som sin exmake.

TS är ju lika ointresserad av att skapa nya traditioner som sambon.. HAN vill inte ändra sina planer - han vill bara att sambon ska ändra..

Om TS velat fira julen med sin sambo och hon HELLRE firat med sina barn och exmaken, då hade jag litegrann förstått hur du resonerar - men "skapa nya traditioner" innebär ju här att TS firar jul med sina barn och sambon eventuellt sitter ensam. . Det känns ju inte sådär väldigt "jag vill skapa nya traditioner" precis..

Så - på vilket sätt har TS sambo en "annan inställning" än TS?

Jag har inga åsikter om hur ts ska lösa det, däremot så skrev jag för mig hade det inte varit ett alternativ. Men då i och med att jag skulle haft som avsikt att skapa traditioner med den personen.

Självklart kan han inte kräva att ts bryter det som de har och inte är beredd på att göra detsamma.

Visst  finns det en problematik med "för många" olika julfiranden på olika ställen. Än så länge har sambons söner inga flickvänner/sambos/fruar så denna fråga får vi hantera när den blir aktuell. Födelsedagssituationen är inte snarlik denna och där tycker jag kanske - motsägelsefullt? - att om de har egna hushåll så kan ju ingen hindra dem från att bjuda hem såväl sin mamma som pappa om de ska fira.

Jo, jag tyckte bara att de var ett konstigt I lägg med tanke på att vi inte vet om sambon väljer bort möjligheten att skapa gemensamma traditioner...

Fast jag förstår fortfarande inte vad du vill med julen?

Hur exakt vill du att det ska se ut detta året?

Du säger klädsamt att avstå, menar du att hon ska stanna hemma med dig och dina barn och avstå hela sin släkt och sina barn? Eller menar du att hon ska bryta traditionen och se till att exet blir portat från julfirandet som han varit med på i flera år?

Du skriver att du firar hemma oss er vilket innebär att detta julfirande händer hos n?gon av hennes släktingar, så rent tekniskt är det ju inte heller hennes fest så att säga, eller hur?

Några har nämnt uttrycket sunt i tråden och som barn till skilda föräldrar hade jag nog snarare ifrågasatt hur sunt min mammas nya förhållande var om hennes nya partner hade dikterat att hon minsann måste bryta traditionen och inte längre fick lov att fira med oss barn, hela släkten och barnens pappa. Framförallt när partnern inte ens själv skulle vara med. Det låter ju inte som att du inte skulle vara välkommen om du ville komma eller?

Har ens nya partner barn så kommer exet alltid att finnas I kulisserna, har de även en bra vänskaplig relation tycker jag inte man har någon rätt att kräva att den ska upphöra. Tänk så mycket bättre det varit för alla barn om skilda föräldrar kunnat komma överens så väl.

Tycker det hade varit ett annat läge om du uttryckt att du ville starta en ny tradition med er som par. Tex att du följde med eller bjuda in alla till er. Hade du då inte varit välkommen eller hon då hellre firat med bara exet än dig då pratar vi ju osunt.

De har en relation i och med barnen. Den relationen är kanske "spänd vänskap" eller "bra vänskap". Det är dig hon är med. En milsvid skillnad. Det är viktigt att ha bra relation till sitt X om det finns barn med i bilden. 
Så slappna av och låt saker o ting vara. Jag måste det. Det har gått så långt mellan mig o mitt X att vi diskuterar varandras nya partners med varandra. Typ hon säger "vilken trevlig kvinna du skaffat dig!" eller jag säger "Va bra att du fått tag på en karl som kan hjälpa dig med stugan!"....

Min kille beter sig likadant. Firat jul nu två år i rad på detta sätt alltså med sina vuxna barn hemma hos exet. Helt sjukt. Sedan vi träffades så har det varit på detta sätt. Innan firade dom förmiddag hos mamma o kväll hos pappa. Men nu är alla utflugna o har sina egna liv. Inte firar jag med mitt ex. Jag o mina barn satt ensam då han drog till sin gamla familj. Vi bor inte ihop. Försökte få honom att vi skulle ses hos han men då påstår han att hans vuxna barn 23, 26 och 30 år skulle dra efter en timme. Nästa år har inte jag mina barn på julen. Hur blir det då. Vägrar att sitta ensam. Men vem vill åka till någons ex.

Min mamma man följer gladeligen med hem till min pappa. Min pappa är nämligen i det fallet inte så mycket "ex" som vår andra förälder.

Inte alls konstigt att vuxna barn firar jul med båda sina föräldrar och deras partners.

Julens härlighet i sig tradition, ett upprepande vars kärna är att göra det man gjort förrut. Många gillar att hålla kvar. När är det dags att blicka frammåt? Jag skulle önska att min kära, när han valt att gå in i en ny relation med mig också valde att dela julen med mi, en dör hans vuxna barn kan vara en del. En jul där vi skapar ett vi och våra minnen. Jag är nu 48 år barnlös och och min kära 52 med två söner 26 och 28 år. Han är nära vän med sin före detta fru som han valde att separera ifrån för 9 år sedan. Vi har varit ett par i 4. Jul, påsk och barnen födelsedagar flyttar tidigare frun, de vuxna pojkarna och en flickvän in hos honom och de lever ihop som familj. Läser ut av olika trådar i nätforum att vuxna söner döttrar finner detta bra och naturligt med gemensamma högtider. Med mitt inlägg vill jag visa på att det inte nödvändigtvis är så bra. För mig har det varit problematiskt och hur mycket jag än älskade denna man från starten har det upplevts så sårande att relationen till honom svalnar. Det framkallar känslor av utanförskap till den som jag önskar ska vara min närmaste. Som en vuxen människa hindrar jag inte en annan vuxen att möta och umgås med dem han vill men berättar vad hans och före detta fruns väl gör med mig. Jag tror att om man göra såhär, bor ihop under högtiderna hindrar man den nya relationens växt och blomning. Släpp mig/ oss in... Jag önskar att föräldrar och vuxna barn hade generositeten att visa de "nya" den respekten.

Julens härlighet i sig tradition, ett upprepande vars kärna är att göra det man gjort förrut. Många gillar att hålla kvar. När är det dags att blicka frammåt? Jag skulle önska att min kära, när han valt att gå in i en ny relation med mig också valde att dela julen med mi, en dör hans vuxna barn kan vara en del. En jul där vi skapar ett vi och våra minnen. Jag är nu 48 år barnlös och och min kära 52 med två söner 26 och 28 år. Han är nära vän med sin före detta fru som han valde att separera ifrån för 9 år sedan. Vi har varit ett par i 4. Jul, påsk och barnen födelsedagar flyttar tidigare frun, de vuxna pojkarna och en flickvän in hos honom och de lever ihop som familj. Läser ut av olika trådar i nätforum att vuxna söner döttrar finner detta bra och naturligt med gemensamma högtider. Med mitt inlägg vill jag visa på att det inte nödvändigtvis är så bra. För mig har det varit problematiskt och hur mycket jag än älskade denna man från starten har det upplevts så sårande att relationen till honom svalnar. Det framkallar känslor av utanförskap till den som jag önskar ska vara min närmaste. Som en vuxen människa hindrar jag inte en annan vuxen att möta och umgås med dem han vill men berättar vad hans och före detta fruns väl gör med mig. Jag tror att om man göra såhär, bor ihop under högtiderna hindrar man den nya relationens växt och blomning. Släpp mig/ oss in... Jag önskar att föräldrar och vuxna barn hade generositeten att visa de "nya" den respekten.

Ovant i starten ja. Men med tiden lär de vuxna barnen känna den "nya" och det kan "gå sig till" om man släpper honom/henne in.

Har själv inte upplevt skilda föräldrar men min far fann tonen med en "ny" efter mammas död som jag inte riktigt gillade. Svårt i början för mig men väldigt bra för pappa att hon blev en del av vår familj. Efter flera år känns det nu bra att jag och mina syskon aksepterade att relationer ändrats.

Vill tillägga att vi inte bor ihop och att det här beteendet attleva som en familj med sitt ex och vuxna barnen alla högtider har fått mig att tveka, inte riktigt vilja flytta in trots att det från starten var det jag ville mest av allt i livet. Jag är inte bjuden att vara med men han säger att om jag bodde där skulle han inte göra så.. Hmmm.