Abort - hur går allt till?

Har genomgått en medicinsk abort för några år sedan pga ett MA i v 12!

Jag kontakta då gyn kliniken på vårt sjukhus o de bokade in en kontroll. Gjorde där en gyn undersökning och fick sedan en genomgång av proceduren. Fick där olika påsar med olika läkemedel o klockslag. cytotec till underlivet att föra in i två omgångar o sedan smärtstillande i olika form bland annat morfin vid behov. För mig tog detnog ca 6 h innan det kom igång o jag blödde nog kraftigt i 2-3 h?!

Sen kom själva fosterklumpen o blödningen la sig lite. Blödde i några veckor innan allt avstannade. Självklart gjorde det ont men jag tog morfin preparatet så det var helt okej.

En tidig medicinsk abort kan man göra hemma om man är inom någon halvtimma-timma från sjukhus, dock ska man ha någon hos sig!

Det finns sällsynta komplikationer med bland annat kraftig blödning som gör att det är bra om du har någon hos dig som i värsta fall kan hjälpa dig till sjukhus!

Det finns någon riktlinje om du blöder igenom ett visst antal bindor på en timma så ska man ta sig till sjukhus.

Det kan du ju fråga om.

För min del så fick jag en infektion o fick göra om behandlingen efter en vecka, men det är extremt ovanligt runt 1 % drabbas . Hela syftet med medicinsk abort är ju att slippa skrapa så det gör de ju bara om det är nödvändigt . Sen gör du ett grav test efte ett par veckor o kollar att allt gick som planerat .

Se till att ta nr till sjukan så du vet vart du ringer vid ev frågor i stunden så du känner dig trygg !

Kommer inte ihåg allt men kan berätta vad jag minns; Jag gjorde en medicinsk abort för ca fem år sedan. Ringde till mvc då jag misstänkte att jag var gravid, och mycket riktigt. Även jag var helt inställd på abort direkt från start. Gjorde gravtest där och några dagar senare gynundersökning och ultraljud. Fick även ett samtal med gyn.

Fick tid på sjukhuset ett par veckor senare, kommer inte ihåg i vilken vecka jag var men det var tidigt. Fick två tabletter att föra in i slidan och det tog säkert 5-6h innan jag började blöda, och då kraftigt. Lämnade sjukhuset efter ytterligare några timmar och blödde till och från i ett par veckor.

Kändes som extremt kraftig mensvärk.

Hej!

Jag gjorde en medicinsk abort för ett år sedan och jag fick tid efter en vecka (då var jag i vecka 11/12 typ). Jag var först på sjukhuset och gjorde en gynundersökning samt att jag tog det första pillret som avslutar graviditeten. Dagen efter fick jag komma tillbaka, ta två slidpiller och sen vänta på att utstötningen skulle sätta igång vilket tog ungefär 20 minuter. Det tog ungefär sex timmar (sov två av dom) innan jag var klar och jag fick åka hem och jag håller med här ovanför om att det var som en extremt kraftig mensvärk. Jag kände att ALLT släppte när det kom en stor blodklump.

Jag blödde kraftigt, hade lite molande värk och var sjukskriven i två veckor för att jag både kände att det var tungt att ha gått igenom en abort och för att man inte ska anstränga sig för mycket. Men sedan lugnade allting ner sig. Visst gjorde det ont och var jobbigt eftersom man inte ?får? något för det men det var lätt gjort, men det gick bra och ganska fort ändå.

Det kommer gå toppenbra för dig och kommer säkert gå snabbare för dig då barnmorskan sa till mig att det hade tagit ovanligt lång tid för mig!

Vill även säga att jag nu är gravid igen (och ska behålla) så var inte orolig för att inte kunna det efter en abort :)

Kram

Gjorde en medicinsk i vecka 6 för några månader sedan. Tog första tabletten på sjukhuset, jobbade dagen efter, tredje dagen tog jag två piller hemma vilket startade aborten. Blödde en del men hade inte alls ont, mindre än vanlig mensvärk. Dagen efter kunde jag gå till jobbet igen, blödde några veckor. Ganska rikligt den första veckan.
Behövde aldrig prata med någon, men jag var så fast vid mitt beslut.

Jag gjorde nyligen en medicinsk abort.

Velade så otroligt mycket innan så hann komma till vecka 11 innan jag tillslut beslutade mig för att avsluta graviditeten. Ringde abortmottagningen här i min kommun. Samtalet skötte sig självt.

Fick komma på vaginalt ultraljud, där det konstaterades hur många har veckor. Fick första tabletten samma dag, sedan fick jag en ny tid 2 dagar senare för själva aborten.

I och med att det var så långt gånget var jag tvungen att vara på sjukhuset under själva abort-dagen. Något som skrämde mig otroligt innan jag väl var där.

Sambon arbetade och jag vela ej att han skulle ta ledigt. Fick tack och lov med mig min syster som stöd.

Efter att ha tagit tabletterna strax innan nio så ordnade jag och syrran lite frukost på rummet. Sen kurade vi ner oss skafötters i sängen och somnade till halv11 ungefär.

Då blev hon Tyvärr inringd till jobbet.. kände mig ledsen över det först eftersom ingenting hade börjat ännu.

Hade inte sovit en blund under natten pga extremt nervös. Och det tackar jag nästan för i efterhand, jag sov som ett barn nästan hela dagen.

Hade en supergullig barnmorska som skötte mig under dagen. Kom in med värmekudde till magen, kollade om jag var orolig och talade vänligt om hela tiden att jag skulle säga till om hon kunde göra något.

Vid 12 hade "mensvärken" stegrats rejält. Kände mig yr och spydde. Precis då kom barnmorskan in (hon hade rum alldeles bredvid, så antar att hon hörde att jag sprang omkring ????). Jag skämdes lite när jag satt där vid toaletten, men hon lugnade mig att det bara var bra. För tydligen var det tecken på att kroppen började reagera.

Jag nekade fortfarande till värktabletter eftersom jag inte ansåg att det gjorde SÅ ont..

15 minuter efter det påståendet tassade jag snällt in till barnmorskan och bad om något ändå, för då hjälpte inte fosterställning längre. Fick en ibumetin och två citadon. Blev så där härligt tung i kroppen och somnade än en gång.

Sen vet jag inte riktigt vad klockan kan ha varit när jag vaknade till av känslan "det rinner!!"

Flög upp ur sängen och sprang till toaletten, troligtvis var det "vattnet" som orsakat största känslan för det var inte speciellt mycket blod.

Men när jag satt där började det komma en hel del, både klumpar och "rinnande" blod.

Det lugnade sig lite, så bytte binda och återgick till sängen. Sov kanske 20 minuter tills det var dags igen. Den gången är jag rätt säker på att fostret kom. Lite obehaglig känsla, men jag spolade direkt utan att kolla. Satt kvar en stund på toaletten och barnmorskan kom in igen. Sa att jag skulle låta det mesta blöda ut så skulle de ta ett vaginalt ultraljud sen, för att försäkra sig om att allt var ute.

Jag fick lite panik. Tycker gynstolen är jobbig som den är och när man dessutom blöder som en hel flod samtidigt?!

Inne på toaletten fanns tack och lov en duschslang på väggen, så försökte duscha av mig och fräscha till så gott det gick, för jag var blodig Överallt!

Bytte binda och följde med barnmorskan. Trodde hon skulle göra vul, men oj så fel!

När jag hade tagit av byxor och trosor så steg en man i 30-årsåldern in. Trodde jag skulle tuppa av där och då!

Har ett relativt färskt minne av sexuellt utnyttjande, så det här kändes bara vidrigt.

Har inte vågat berätta för min sambo (som vet om vad som hände mig för knappt ett år sedan), för han skulle nog vända upp och ner på hela sjukhuset..

Har inte mycket minne av den undersökningen mer än att allt verkade vara borta.

Klockan var 15 och jag fick åka hem.

En helt suverän upplevelse motför vad jag väntat.. att vara på sjukhuset kändes tryggt och trevligt. Jag hade mitt egna rum hela dagen som jag mörklade helt nästan.

Barnmorskan var underbar och det känns bara så skönt att det är gjort.

Hade dock GÄRNA önskat ett förvarning på den manliga läkaren.

Han var så klart artig och trevlig. Det var inget fel på honom, alls!

Men i en redan utsatt situation kändes det bara jobbigt att få det som en överraskning.

Blödningen avtog relativt snabbt. Sov med en rejält stor binda första natten, men sen räckte det med vanliga.

Ber om ursäkt ifall texten är hoppig.

Dags att gå mot jobbet snart så hinner ej läsa genom heller..

Lycka till! Det kommer nog gå hur bra som helst!