Hoppa av skolan och hitta sig själv?!

Vissa brinner för något och kan inte annat än jaga den drömmen. Vi som är funtade så. Vi kan inte ta ett jobb och må bra det funkar inte. Inte i längden.

Dina föräldrar skräms av att du är intresserad i något som inte är ett safe-card. Att sätta dig på plugg om sånt du inte bryr dig om leder rätt till depression I tell you. Jag vet så många som har föräldrar som styr de att strunta i sina drömmar och ta det säkra kortet. De som gjort det har antingen hoppat av utbildningen eller blivit miserabla, för pionjärer som vissa är bi nöjer oss inte med nån komfort-zon av garanterat jobb vi mår bättre av kanten på den stora drömmen.

Om man bara har ett liv varför inte satsa helhjärtat och leta det man brinner för?

Du kanske inte får första bästa smimkjobb Du föreställt, men du kan söka jobb som liknar din dröm, måla barn på festivaler, sälja smink på marknader, vara med i någon kampanj om smink, eller kanske inte ens smink, du kanske är med i något kkonstfack t.ex, dan ju sikta på det du gillar och vara öppen att testa lite allt möjligt inom det området, så bygger du upp erfarenhet och kunskap och kompetens och gör det du trivs med. Du kanske får hoppa runt lite och testa olika saker men vad gör det? Så länge du gillar det du gör är det väl drömmen att leva så?

Do what you Love and Love what you do