Sekundär barnlöshet - tillsammans är vi starka

Jaha fy vad jobbigt! Men tänk att de kanske hade blivit jättedåligt och jobbigt om ni behållit de barnet då. Ja så drygt att dom räknar från missfall/abort! Gjorde min hemabort (pga av tom hinnsäck) den 1 augusti så måste också vänta sjukt länge tycker liksom, visst vi blev gravid, men knappt eftersom de aldrig blev något foster. Känns ju som att nått kan vara fel då i vilket fall så man borde få räkna från när man börja försöka.

Vi har försökt sen januari. Missfall i april, 1,5 vecka efter Bim bara. Sedan "gravid" andra äl efter de, bara hinnsäck inget foster. Men fick gå enda till 12 veckor prick för ingen gynekolog våga besluta att fostret inte bara gömde si då hinnsäcken växte som den skulle. Medicinsk hemabort 1 augusti efter 4 st vul. Sen händer inget så det har ju inte gått nå jättelänge emellan men börjar gå lång tid nu och dom två ggr verkar de inte ha blivit nått foster ens så vi är rädda för att våra gener inte passar ihop (har ju sonen med en annan pappa). Så vi hade gärna fått komma in på undersökningar nu när de gått ett år i januari men man har ju tydligen inte svårt att få barn om man får missfall. Däremot om vi får ett ttredje missfall får vi undersökning. Tycker dock de är sjukt attt Sverige räknar två misåfall som normalt så man måste få tre innan man får undersökning

Nä inte något sådant. Bara att om vi blir gravid en tredje gång ska vi försöka tjata till oss ett tidigt ul på fertilitetsklinik, har både bm och gynekolog på gynakuten sagt. Men jag äter vitamin kvinna, räknade till 21 vitaminer och mineraler i den och den ska främja fertilitet. Och sambon käkar nått fertilitetspaket med vitaminer . Tänkte jag skulle ringa nästa år till lokala bm och kolla läget vad dom säger

Jaa det har varit hemskt. Speciellt senaste gången. Första vul trodde dom den bara gömde sig. Andra va dom lite orolig men trodde fortfarande den bara gömde sig. Tredje kändes ganska körd men fanns ändå en chans. Såå om jag skulle få komma på vul nästa grav vill jag ha gått minst 10 veckor så de inte finns en.chans för den att gömma sig. Vill behöva gå på bara ett vul där de antingen är bra eller åt helvete liksom. Få veta på en gång i så fall .

Åh. Kör bisolvon och vitamin kvinna denna cykeln. Har blivit lite halvdant med tabletterna. Är sämst på att ta tabletter när det är 3ggr om dagen. Vissa dagar har varit 3 ggr vissa 2. Har haft ägglossningsvärk igår/idag och är bara på cykeldag 11. Verkar som min ägglossning är lite tidigare än normalt. Vi för på för fullt varannan/var 3 dag. 

Vi får se hur det tar sig. Jag vågar inte tänka längre än dag för dag. Alla känslor kring denna syskonresa är så påtagliga nu, känns som en oändlig väg. 

Bara jag som blir lite extra depp såhär innan jul just med alla dessa känslor om en önskan till ett syskon? På någon sätt känner man sig glömd. Varför drappar det oss?

Hej! Jag tänkte att jag skulle börja hänga i den här tråden. Vi har försökt med ett syskon i över ett år, men inget händer. Jag fick kolla progesteron och AMH via Landstinget men läkaren var så himla mähäig. Vi har bestämt att bekosta en fertilitetsutredning och nån typ av behandling själva så imorgon ska jag kontakta en fertilitetsklinik. Känns jobbigt men lite spännande.

Ser fram emot att få fördriva lite överanalyseringstid med att istället läsa om hur det går för er!

Jag brukar också må bäst runt ÄL sen ungefär en vecka innan mens blir jag som mest hängig. Min BIM är runt 7/1 då mina 3 sista cyklar börjat den 7:e .

Ja altså detta med tabletter tar lite tid att komma i rutin med haha. Fungerar det inte nu så kommer jag prova denna någon gång till kanske med någon månads mellanrum.

Hej tjejer. Ett tag sen jag skrev. Jag har precis fått ett sk prekliniskt missfall. Dvs plussade innan bim sen började jag blöda några dagar efter bim. Nu är plusset så gott som borta :( Så julen blir ju lite nedstämd för den sakens skull :( Jag har kört med rosenrot och apiforce och tänkte göra det denna gången igen. Jag tänkte också testa bisolvon och efter äl barnalbyl.

Hej allihop. Jag önskar att jag sett denna tråd tidigare, jag och min man försökte få ett syskon till vår dotter född -15. Vi försökte i ett och ett halvt år och jag ställde mer och mer in mig på att vi kanske inte var menade att få fler barn, det kändes såklart skitjobbigt, men vi har ju en underbar liten tjej redan så vi gjorde ett sista ryck efter oktobermensen, novembermensen var sen 1 vecka, sen 2 veckor, sen 4 veckor! Och jag testade bara massa negativa test, visste varken ut eller in.

Sen förra måndagen testade jag plötsligt positivt! Är nu i vecka 8+1.

Under perioden vi försökte hade jag nog behövt denna tråd, bra att den finns.

Stort lycka till till er allihop! <3

Beklagar åt att behöva fira nyår så och beklagar missfall!

Jag har som sagt bim på måndag. Tänkt testa första gången imorgon. Gick och kissade nu och vips, lite rosa blod på pappret. Aaaaldrig fått mens två dagar för tidigt. Vette fan vad som händer. Känt mig gravid senaste dagarna men va de bara vanlig pms? Så sjukt besviken alltså. Eller kan de vara en liten blödning som kan få under grav? Helt förvirrad nu. Skit dag alltså.

Hoppas ni alla får en god jul iaf!

Tack för dom fina orden :) det vi gjorde annorlunda var att vi struntade i att kolla äl, vi hade sex varje dag i två veckor runt den tiden jag vet ungefär att den är. Det som är konstigt är att jag måste ha haft tidigare äl än jag trodde, så tur att vi hade så mycket sex, min man tyckte det var den bästa metod vi prövat ;) :D

Blev både glad och ledsen av att läsa här idag. Livet bjuder både på med- och morgångar. Hoppas på att 2018 blir vårt år allihopa, att det blir babyboom!

Jag har BIM någonstans mellan 28-31, hatar att inte veta exakt! Känner dock bara samma gamla vanliga menssymtom... :(

Har också införskaffat vitaminer; Kvinna multivitamin heter det tillskottet jag valde. Såg att det fanns olika och tog just detta eftersom det innehöll 10 mg zink jämfört med de andra som hade 7 mg. Började sen läsa på lite och insåg att det var zinkoxid vilket tydligen inte tas upp lika lätt av kroppen som vissa andra former av zinkförbindelser. Hmm, undrar om det har någon betydelse, eller om det ändå tas upp tillräckligt?! Någon som vet? Det slog mig nämligen att jag plussat 2 gånger när jag ätit zinktillskott förut, med ett missfall och sedan nästan direkt med sonen och då blev jag lite besatt av tanken nu.

STORT GRATTSI! Du gav mig nytt hopp!! Även om jag inte tror det blir just denna cykeln.

Nu ska du bara njuta och se, lyssna och känna vackra saker. Sug in allt positivt och undvik allt negativt. LYCKA TILL NU! Detta beskedet gjorde min dag <3

STORT GRATTSI! Du gav mig nytt hopp!! Även om jag inte tror det blir just denna cykeln.

Nu ska du bara njuta och se, lyssna och känna vackra saker. Sug in allt positivt och undvik allt negativt. LYCKA TILL NU! Detta beskedet gjorde min dag <3

Jättemega Grattis till dig!! All lycka till er nu!

Hoppas de fortsätter plussa för alla här nu

Gud så härligt! Men tråkigt med dom krossade förhoppningarna.

Min senaste mens blev 10 dagar sen. Tog gravtest varje dag, bara negativa. Visste varken ut eller in. Hade såklart förhoppningar men till slut kom mensen. Varit orolig varför den blev så sen, rädd att jag kommer ha oregelbunden mens och då ännu svårare att bli gravid. Men började ta ältest för några dagar sen för att se när och ens om jag skulle få någon äl. och igår fick jag positivt test. Om jag verkligen har äl nu kommer jag ha en 28 dagars menscykel igen, jäj! Största anledning till ältest va inte ens för barnaskaffandet utan för att kunna förutse när jag får mens nästa gång för att slippa va orolig för att börja störtblöda vid dåligt tillfälle.

Men jag har typ gett upp hoppet. Alltså for real. Känt mig så jävla ledsen i flera veckor, börjar grina för allt som har med barn att göra, och andra saker. Så himla nere. Känns som om jag skulle ha undersökt mig och få reda på att jag aldrig kan få mer barn. Knappt haft något stöd alls från sambon, för han har de inte varit lika viktigt med barn. Han vill jätte gärna ha barn men de gör inget att de tar tid liksom. Hade ett långt samtal med han om de I lördags kväll, om hur jävla ensam jag känner mig i detta och att jag har gett upp. Han blev jätte ledsen och trodde inte att de va så jobbigt för mig. Då blev jag nästan arg och undra hur han hade kunnat missa det. Aja, ett år senare fattar han äntligen hur dåligt jag mår över detta haha.

Så här ligger jag i soffan med ägglossning och noll förväntningar på att bli gravid