Sekundär barnlöshet - tillsammans är vi starka

Känner med er, här är en till som sitter i samma båt. Har ett barn på 1,5 år.

Har aldrig använt mig av ägglossningstest utan enbart gått på kroppens egna tecken på att ÄL är på G. Börjar frukta att jag kanske inte har ÄL eller att den är väldigt oregelbunden varför jag ska ge det ett försök med ÄL-tester nu. Hade en extremt punktlig menscykel innan min graviditet men nu hattar den lite hit och dit ideligen. Har försökt få till en ny graviditet i ett år och tänker boka tid för utredning i januari om inget mirakel inträffat innan dess! :)

Hur kommer det sig att ni väntat så pass länge utan att genomgå utredning?

jag har 9 dagar kvar till BIM. Ja jag slutade faktiskt med ägglossningstest för kanske 4-5 månader sedan. Jag kör istället på sex varannan till vart 3 dag mellan dag 7 och 20. Jag ska även gå ner i tjänst och bara jobba 75%. Då jag har haft mycket stress under hösten och även förra året så tror jag at barnlösheten kan ha att göra med detta. Men det är inget som jag vet säkert såklart. Tänkte ge det 2-3 månader efter att jag har gått ner i tjänst så får man se om det blir nått annars är väl planen att göra i alla fall en utredning på att se om allt verkligen står rätt till. 

Tänkte nog prova bisolvonmetoden nästa cykel om det inte blir nått denna. Har du kört den någon gång?

Välkommen in i tråden. Vi alla här vet nog vilka känslor som går igenom dig. Jag känner iaf igen mig i allt som du säger. Varje dag blir man påmind om det som man längtar efter. Instagram, facebook, reklam, grannar, vänner ja till och med min son längtar efter ett syskon, och det är nog det hårdaste av allt. Vet du vad. Det skrämer livet ur mig att inte bli tvåbarns mamma också. Nu ska jag till och med gå ner till 75% på jobb bara för att kunna bli lugn och harmonisk och försöka få bort all stress. Ska köra bisolvon denna månaden.

Måste bara fråga er andra; när mannen har ejakulerat i er, vad gör ni då? För jag går alltid på toa efter... jag har funderar lite, kanske ska man stanna kvar i sängen i något osexigt läge i en halvtimme? Hur gör ni?

Åh så tråkigt att läsa hur det gått för dig! Och så här i juletider önskar man ju bara att alla skulle ha fått vara gravida! Kämpa på och ge inte upp,du har iallafall fått se skymten av det där plusset och du vet att det är på g nu! Nästa gång så stannar det kvar! God jul på dig!:)

Vet inte hur de är med ett sånt tidigt missfall men vid ett senare kan de visa positivt i upp till 9 veckor. Fick då de sagt till mig vid mitt första missfall när jag ringde in och prata med en snäsig tant som tyckte jag skulle ta gravtest en gång i veckan i upp till nio veckor för att se om jag fått missfall eller inte. Ringde till nästa ställe kan jag ju säga och fick åka och göra vul för att bekräfta. Iofs, mitt missfall då va ca 11 dagar efter bim. Blödde en vecka, hade äl igen ca 2 veckor efter missfallet starta

Alltså jag är i chock! Jag har plussat!! Det är alltså två sträck på graviditetstestet! Var tvungen att kolla 3 gånger om de inte var ett ÄL test! Det här är så sjukt, Har inte berättat till sambon ännu ens. Vill göra det speciellt.. som jag så många gånger innan hunnit planera när jag inte varit gravid. Och nu när plusset kom är jag helt bortkommen.. Herregud.. Dagen kom!!! Var det för att jag coolade ner lite med allt graviditetstänk ? Eller var det för att sambon provade att hålla sig 5 dagar innan ÄL ? Tankarna bara snurrar.

Hur pratar ni om barnlösheten, längtan och kampen med andra?

Jag har varit väldigt öppen att vi har det svårt. jag var så peppad när vi bestämde oss för att skaffa syskon att jag ville berätta om vårt härliga beslut för hela världen! första barnet var en hoppsan och när jag hittar tillbaka så gick det på "första försöket".

jag tycker att det är så skönt att prata om det med vänner även om ingen i min närhet själva har haft det svårt

Hej!

Hoppas det är okej att jag hoppar in här.

Jag och min man har en 4-årig son och vi försökt få till ett syskon i snart 2 år. Vi har gjort utredning där det framkom att jag inte har någon ägglossning trots att jag har regelbunden mens. Är det någon annan som har samma? Har ni isf fått någon förklaring på varför det kan bli så? Min läkare verkar kunnig men han är kanske inte (enligt mitt tycke) så bra på att ?ta människor? och inbjuder inte direkt till samtal och frågor och jag är lite mesig och har inte riktigt vågat fråga.

Jag tar Letrozol som gett ägglossning men tyvärr inte resulterat i någon graviditet än så länge. Jag är nu på 7:e kuren och börjar tappa hoppet. Jag vill inte ge upp eller ta en paus men har samtidigt börjat fundera på om det är det bästa. Det här är så fruktansvärt psykiskt på frestande och hela mitt liv är planerat kring graviditeten. Jag trivs inte särskilt bra på mitt jobb, men att byta nu känns ju onödigt OM jag blir gravid. Skulle vilja börja plugga men det känns ju onödigt OM jag blir gravid... Det är såå mycket tankar som snurrar HELA tiden och jag blir tokig på att man inte bara kan stänga av.

Kände bara att jag behövde skriva av mig lite och kanske någon som kan komma med några stöttande ord..