Sekundär barnlöshet - tillsammans är vi starka

Hej hopp vet inte om jag passar in här men fixk en son efter 2 långa år, håller på med syskonförsök nu sen några månader tillbaka och lyckas igen inte hitta ÄL. måste gå ner i vikt, har fått metformin som hjälp o äta i 6 mån och sen får ja letrozol om inte cykeln kickat igång av viktnedgången. orkar knappt med alla känslor igen i barnplanerandet men med mitt mirakel hemma går allt. önskar så mycket att ett syskon ska komma till honom

följer er gärna på resan mot en knodd!!

@Våga Tro: Känner igen mig fullständigt och gissar att det är vanligt när man har en så stark längtan att alla tankar kretsar kring detta månad efter månad. Vissa månader är jag så säker att jag redan börjar fantisera om namn och fundera på om vi ska sälja vagnen redan nu för att köpa en syskonvagn. :( När man är mitt uppe i det känner man ett lyckorus men är mensen kommer är besvikelsen total.

Denna månad är det annorlunda, men det är för att jag känner symtom som tyder på mens snarare än graviditet.

@Blirsåtrött: Beklagar missfallen du gått igenom.

Jobbigt med alla frågor från andra om syskon. Trisr att man ska behöva bortförklara sig men samtidigt vill man kanske inte att folk ska veta hur man kämpar för syskon. Kanske blir som ytterligare ett stressmoment bara.

Tampas ibland också med jobbiga känslor när "alla" andra tycks ha det så lätt att plussa närhelst de önskar och planerar.

Fertilitetspaket, vad består det av?

Hej, hoppar in här om jag får? Vi har sedan i januari försökt få ett syskon till vår första som var oplanerad. Vi är unga och friska, jag är 28, och jag är så himla förtvivlad över att det inte vill ta sig

Har precis tagit ett tognegativt gravtest på BIM-5 - varför utsätter jag mig ens? Har haft alla symptom man kan ha, känt den där känslan att JO NU FAN! men inget mer än ett misstänkt kemiskt missfall förra månaden. Har dragit ner på kaffe och knaprar vitaminer till tusan. Näst på tur är bisolvon...

Detta tar så sjukt på mitt psyke och mående samtidigt som jag har sjukt dåligt samvete som inte kan ?nöja mig? med vår fantastiska etta när så många aldrig får barn. Kan inte glädjas åt vänners graviditeter och vill inte prata graviditet och förlossning med någon. Så kluven och stressad över att tiden går och jag har varit så himla inställd på att bli tvåbarnsmamma att det skrämmer livet ur mig med tanken på att det kanske aldrig blir så...

Sådär, vilken roman det blev! Med vänlig hälsning Besvikelsen över ännu ett neg test

Välkommen in i tråden. Vi alla här vet nog vilka känslor som går igenom dig. Jag känner iaf igen mig i allt som du säger. Varje dag blir man påmind om det som man längtar efter. Instagram, facebook, reklam, grannar, vänner ja till och med min son längtar efter ett syskon, och det är nog det hårdaste av allt. Vet du vad. Det skrämer livet ur mig att inte bli tvåbarns mamma också. Nu ska jag till och med gå ner till 75% på jobb bara för att kunna bli lugn och harmonisk och försöka få bort all stress. Ska köra bisolvon denna månaden.

Måste bara fråga er andra; när mannen har ejakulerat i er, vad gör ni då? För jag går alltid på toa efter... jag har funderar lite, kanske ska man stanna kvar i sängen i något osexigt läge i en halvtimme? Hur gör ni?

Nä eller hur, men ändå, man blir ju smått desperat och vill prova allt. Funderar till och med att gå till kyrkan och ta ett snack med Gud.

Är det fler än jag som är lite smårädda för att plussa? Jag är så rädd för att plussa för att jag är rädd att den lyckan som infinner sig ska slitas bort i ett MF. Suck. Det är så mycket känslor i en sån här resa att jag vet varken ut eller in.

Förstår era rädslor för att få missfall. Jag har också haft ett, precis innan vi plussade med sonen. Jag försöker bara att ta en sak i taget, först vill jag lyckas plussa. Känner ingen rädsla inför det men om man väl lyckats kommer garanterat oron att infinna sig. Kommer nog också vilja göra ett tidigt ultraljud isf..

Läste förresten i en annan tråd om det här med TSH-värde. Att det är vanligt att kvinnor får rubbning av sköldkörtelhormon efter förlossning och att det sen kan leda till svårigheter att bli gravid och även till missfall. Hade ingen koll på detta, känner att det kan vara värt att kolla upp. Ville bara dela med mig av det även här utifall det var någon mer som läser här som inte heller visste om detta.

Haha, jag lyckas inte heller hålla mig cool hela vägen hur mycket jag än bestämt mig för att vara det, det är omöjligt!

Hoppas verkligen att ni får ett plus i julklapp!

Själv har jag ÄL runt den 19:e någon gång. Funderar på att köpa ÄL-tester, brukar annars bara läsa av kroppens egna tecken. Men jag vet inte om det gör till eller från.

Har också tänkt så, vet inte exakt vilken dag ägglossningen faktiskt sker men vi täcker upp hela veckan. Men jag tänkte att jag kanske borde testa en omgång så att jag verkligen vet att/om jag har ÄL när jag tror eftersom hela cykeln nu har blivit så oregelbunden. Innan graviditeten var jag också som en klocka. Det var skönt, då visste man iaf att man var sen om mensen inte kom när den skulle... Så, tror jag testar en omgång iaf bara för att bekräfta eller ej om jag har koll på ÄL. :)