anina skrev 2018-09-17 12:32:57 följande:
Nu är jag på väg hem från semestern. Har faktiskt längtat hem hela tiden, första gången jag gjort det. Misstänker att jag kanske har en graviditetsdepression. Eller om det är pga lutinus. Jag gråter en del och vissa dagar känner jag att jag inte vill leva eller önskar att jag aldrig vore född. Jag ska ju vara glad nu. Jag har ju plussat efter 3 år.
Skäms för att skriva det till er, vissa som inte fått nåt plus än. Men som ni säger så är vi ju vänner här som går igenom samma saker, så vem ska man annars berätta för. Ska ringa mvc idag när jag kommer hem. Förutom depression så är jag så orolig för missfall/utomkved och allt annat som kan gå fel. Vågar inte känna den glädjen jag gjorde förra gången. Tänk att ett missfall kan göra så mycket. Jag nojar över allt och sambon börjar bli trött på det. Han sa till mig att de ?negativa tankarna? kan nog istället orsak missfall. Tack för den kommentaren.
Nej slut på klagandet. Jag är så glad för er seb81 och Inalina. Och jag väntar med spänning på ditt tjuvtest mjbo. Och även ditt ellencassandra. Skönt med så många ägg. :) nu är det vår tur, vår höst.
Förresten när det gäller att tänka på att man hade varit så och så långt om man inte fått missfall, så försök tänka på att missfallet kom för att det var fel på embryot. Det hade kanske hänt senare annars eller så hade man haft grava komplikationer på bebisen.
Svårt att tänka på jag vet.
Kram på er. Vi är starkast, och tillsammans blir vi ännu starkare (så klyschigt det lät)
Dina känslor är helt normala och inte konstigt alls att du har dom. Vi proppar i oss massa hormoner, utsätter våra kroppar för en massa och tyvärr kan vi inte ens njuta helt när vi äntligen blir gravida. Efter år av misslyckanden så blir man såklart oerhört känslig och hamnar i lätt negativa tankar. Jag har också haft såna tankar. Viktigt att du har nån å prata med. Din pojkväns kommentar var såklart onödig för missfall får man inte för att man tänker negativa tankar. Min kille kan säga lite tokiga grejer också men han kan ju aldrig riktigt förstå hur det känns med hormoner osv. Hoppas du mår bättre snart! Det är en berg och dalbana.
Jag är på rd 5 och mår bra i psyket men är riktigt påverkad av lutinus denna gång. Eller om det är nån överstimulering. Får illamående attacker, huvudvärk och min mage är uppblåst. Men annars är det bra.
Kämpa tjejer :)