Det enda som är jobbigt för mig är det dåliga samvetet - viljan att alltid vara en bättre hundägare än jag är. Ha mer tid. Mer dagsljus! Mer ork.
Och naturligtvis maktlösheten när de blir sjuka eller skadade. Det gör vansinnigt ont i mig, särskilt om man inte vet vad som egentligen felas.
Annars ger de mig bara lycka, faktiskt. 
Och ja, jag tycker det är helt okej efter en pissig dag att bara se till basala motionsbehov och sedan ge en ihoptejpad toalettrulle, kasta ut kvällsmaten på gräsmattan, eller bara knösa i soffan.
Även hundägare får ha sådana dagar och kvällar ibland. Om det nu är långpromenaden och spårandet och träningsmåsten som TS tycker är jobbigt. :)