Vegetarian - Enskild vårdnad

Jag skulle tro att du som ensam vårdnadshavare har rätt att bestämma det när det handlar om ett så litet barn. När barnet blir större har givetvis barnet rätt att bestämma själv. Men i denna ålder kan man nog göra bedömningen att barnet är för litet för att klara av att ta ett sådant beslut själv så att det ligger på vårdnadshavarens ansvar.

I alla fall om man har uppfattningen att detta handlar om etik och moral. Man har rätt att bestämma livsstil för sin familj (inom lagens ramar) dvs bestämma den "moraliska fostran" Barnet har dock rätt till sin egen integritet och självbestämmande i dessa frågor. Utomstående kan dock inte bestämma i dessa frågor.

Samma om pappan/mormor tex skulle vara religiös, då borde ts kunna neka pappan eller mormor att ta med barnet till kyrkan. Däremot hsr ju barnet en egen religionsfrihet så barnet kan ju väljs att bli religiös mot vprdnadshavarens vilja.

Så jag skulle säga. Pappan i detta fall kan ej bestämma detta. Utan det moraliska dilemmat ligger snarare i när barnet ör gammalt nog att själv bestämma över dessa frågor.

Men det finns ju knappast någon utomstående instans som kommer dömma i ert dilemma. Det enda ni kan göra är väl att be familjerätten om ett samarbetssamtal. Dina önskemål borde ju inte vara så svåra för pappan att bemöta.

Sedan kan man ju diskturea själva sakområdet här också. I vIlken mån man kan hävda att pescetarian är en del av en moralisk fostran jämställd med en trosuppfattning. Det är ju lättare att svara på om ts tex varit ateist, och veganism känns också tydligare som ett strikt moraliskt/etiskt ställningstagande.

Som jag skrev finns det väl inte mycket att göra. Dra in umgänget ska hon absolut ej göra. Utgår från att alla instanser anser att barnets rätt att träffa båda sina föräldrar smäller högre än rätten att uppfostra sina batn efter sin egen trosuppfattning. Men i grunden har man ju den rätten, och därmed har man väl också rätten att avgöra om barnet ska gp i kyrkan regelbundet osv, även om det säkert inte går att göra något åt i praktiken. Så att ta upp det flr samtal är väl inget konstigt, vilket var mitt förslag -absolut inte att sabotera umgänge!

Attvara precaterian skulle vara likställt mef trosuppfattning ifrågasätter jag ju också i mitt inlägg, men visst handlar det om etik och moral.

Ja precis. Det är ju det viktiga här .Åtminstone inom ett par- tre år bör barnet klara att ta ställning i frågan, och ska då självklart få bestämma själv.

Finns det några riktlinjer tro när barns rätt att bestämna själv i etiska frågor går före föräldrars rätt att uppfostra varnet enligt sin etik/trosuppfattning?

Jag menar förstås vårdnadshavarens etik och moral, en 4åring är troligtvis för liten för att ta ett sånt beslut som sagt. Jag trodde att ta fråga gälde att hon anser det fel att äta andra djur än fisk och därför inte vill att barbet sja öta det, Men jag kan givetvis ga missflrstått frågan

Om det inte handlar om etik och moral utan bara vad ts anser är gott att äta, håller jag med. Då är det hela en ickefråA. Handlar det bara om mat kan ts förstås inte lägga sig i vad barnet får under umgänge.

Jag tolkade dock frågan mer som om vårdnadshavaren kan besluta i etiska/moraliska frågir kring barnet. Men det är möjligt att jag tolkade in för mycket iftågan.

Ts. Vill bara skriva igen eftersom jag förstår att jsg uttryckt mig så att det går att missförstå. Jag har svarat på en filosofisk/moralisk nivå, ej juridisk. Alltså mer ett filosofiskt resonemang kring vad man borde ha rätt att bestämma sim föräldrar utifrån de övergripande värderingar som finns i samhället. Och också om vilka rättigheter ett barn har att bestämma över sig själv, utifrån samma värdegrundstanke.

Jag menar absolut inte på något som helst sätt att du ska bråka om umgänget på grund av detta eller på något sätt krångla med umgänget för barnet. Så jag hoppas verkligen inte att du tolkat mina inlägg som uppmuntran till något sådant, appropå ett svar jag fick högre upp.

Jag tänker att det absolut enda du kan göra är att ha ett samtal med pappan om frågan, ej bråka. Du kan ju också, innan du ens lyfter det hela med pappan, ringa till familjerätten och fråga vad de brukar rekommendera i såna här situationee.

Sen får du väl också tänka att när har barn med en annan kommer även dennes värderingar påverka barnet, även om du rent formellt har ensamt juridiskt ansvar för barnet, Det är svårt att komma ifrån och på många sätt är det berikande för ett barn också. Det du kan göra som förälder är att försöka visa dina värderingar för barnet på ett bra sätt under uppväxten, för trots allt är det snart barnets tur att själv göra dessa val i livet.