Vegetarian - Enskild vårdnad

Ni är inte vegetarianer så varför bråka om kött?

Vi är Ovo- lakto - pesco vegetarianer.

När barnet är hos pappan bestämmer han, när barnet är hos dig bestämmer du.

Så länge ni äter fisk är ni inte det minsta vegetarianer! Ingen skillnad mot annat kött. Båda är döda djur.

Låt pappan servera det han vill

Du kan givetvis inte bestämma vad barnet äter hos pappan. Ensam vårdnad handlar inte om att detaljbestämma och det vet du nog mycket väl. 
Pappan och sonen får väl prova vad han gillar att äta. 

Du kan ju försöka ta upp detta med en advokat men de kommer skratta åt dig. 

Dessutom, när barnet börjar skolan kommer han så småningom säkert vilja prova mat som de andra barnen äter även om skolan har veg. alternativ och det kan du inte styra över heller. Du kan knappast så bredvid på lunch för att övervaka vad han lägger på sin tallrik. 

1. Ni är inte vegetarianer. Vegetarianer äter inget animaliskt, därav ordet "vegetarian" som betyder "äter enbart produkter från växtriket"
2. Barnet har två föräldrar och har rätt att få uppleva båda föräldrarnas världar
3. Barnet är en individ och har rätt att få prova (ofarliga och lagliga) saker som inte nödvändigtvis finns i hemmet 
4. Det är inte DINA rättigheter som är viktigast, det är barnets.

"Den ensamma vårdnadshavaren kan inte bestämma hur umgängesföräldern ska klä barnet, vad för slags mat barnet ska äta, när barnet ska gå och lägga sig, vilka personer barnet ska träffa eller inte träffa. Dessa vardagsnära beslut fattas av den förälder som för tillfället har hand om barnet."

unizon.se/mans-vald-mot-kvinnor/vardnad-boende-och-umgange/vardnad-om-barn

Jag skulle tro att du som ensam vårdnadshavare har rätt att bestämma det när det handlar om ett så litet barn. När barnet blir större har givetvis barnet rätt att bestämma själv. Men i denna ålder kan man nog göra bedömningen att barnet är för litet för att klara av att ta ett sådant beslut själv så att det ligger på vårdnadshavarens ansvar.

I alla fall om man har uppfattningen att detta handlar om etik och moral. Man har rätt att bestämma livsstil för sin familj (inom lagens ramar) dvs bestämma den "moraliska fostran" Barnet har dock rätt till sin egen integritet och självbestämmande i dessa frågor. Utomstående kan dock inte bestämma i dessa frågor.

Samma om pappan/mormor tex skulle vara religiös, då borde ts kunna neka pappan eller mormor att ta med barnet till kyrkan. Däremot hsr ju barnet en egen religionsfrihet så barnet kan ju väljs att bli religiös mot vprdnadshavarens vilja.

Så jag skulle säga. Pappan i detta fall kan ej bestämma detta. Utan det moraliska dilemmat ligger snarare i när barnet ör gammalt nog att själv bestämma över dessa frågor.

Men det finns ju knappast någon utomstående instans som kommer dömma i ert dilemma. Det enda ni kan göra är väl att be familjerätten om ett samarbetssamtal. Dina önskemål borde ju inte vara så svåra för pappan att bemöta.

Sedan kan man ju diskturea själva sakområdet här också. I vIlken mån man kan hävda att pescetarian är en del av en moralisk fostran jämställd med en trosuppfattning. Det är ju lättare att svara på om ts tex varit ateist, och veganism känns också tydligare som ett strikt moraliskt/etiskt ställningstagande.

Jag kommer att ställas inför samma dilemma. Jag äter mestadels veganskt (brukar skriva så eftersom det skapar minst utrymme för missförstånd kring vad jag äter, en 'vegetarian' kan uppenbarligen äta allt från fisk och kyckling till ägg och mjölkprodukter), men fuskar sporadiskt med smör, ost och ägg. Jag kommer att bli ensamstående, men pappan kommer ju att ha barnet emellanåt ändå. Och han äter kött, dock inte gris. Och jag tänker att det får vara upp till pappan att bestämma vad barnet äter där, men att vi får ha en diskussion om det. Tex att mjölkprodukter kan vara olämpligt, eftersom barnet inte kommer att vara van vid det och att han inte kan ge större mängder kött till en början. Och sen ju äldre barnet blir, desto mer går det ju att ha en diskussion med barnet om detta, så att den själv får välja när den är mogen till det. Och största anledningen till att den inte kommer att äta kött hos mig, är ju för att det är smidigast att inte laga flera olika grejer. Att inte äta kött är MITT beslut, andra får välja för sig själva när de kan. På samma sätt skulle jag aldrig få för mig att påtvinga mina hundar en vegansk diet, bara för att jag inte äter kött.

Enskild vårdnad betyder att du ensam får bestämma vilken skola och vilket dagis barnet ska gå på, kan flytta utan att komma överens med pappan och får hem alla läkartider och sånt till dig, inget annat. När barnet är hos pappan har du ingenting att säga till om. Du kan önska men inte bestämma.

Vad vill barnet äta? Det är väl det viktigaste?

Vi äter vegetariskt hemma men låter barnen välja själva i andra situationer, tex förskola, skola och när de äter hemma hos andra.

Mina barn är egna individer - inte en förlängning av mig själv.

Kommer inte sonen må jättedåligt om han helt plötsligt får kött??

Ts. Vill bara skriva igen eftersom jag förstår att jsg uttryckt mig så att det går att missförstå. Jag har svarat på en filosofisk/moralisk nivå, ej juridisk. Alltså mer ett filosofiskt resonemang kring vad man borde ha rätt att bestämma sim föräldrar utifrån de övergripande värderingar som finns i samhället. Och också om vilka rättigheter ett barn har att bestämma över sig själv, utifrån samma värdegrundstanke.

Jag menar absolut inte på något som helst sätt att du ska bråka om umgänget på grund av detta eller på något sätt krångla med umgänget för barnet. Så jag hoppas verkligen inte att du tolkat mina inlägg som uppmuntran till något sådant, appropå ett svar jag fick högre upp.

Jag tänker att det absolut enda du kan göra är att ha ett samtal med pappan om frågan, ej bråka. Du kan ju också, innan du ens lyfter det hela med pappan, ringa till familjerätten och fråga vad de brukar rekommendera i såna här situationee.

Sen får du väl också tänka att när har barn med en annan kommer även dennes värderingar påverka barnet, även om du rent formellt har ensamt juridiskt ansvar för barnet, Det är svårt att komma ifrån och på många sätt är det berikande för ett barn också. Det du kan göra som förälder är att försöka visa dina värderingar för barnet på ett bra sätt under uppväxten, för trots allt är det snart barnets tur att själv göra dessa val i livet.