Måste man ha sex?

Jag har varit i din pojkväns sits. Älskade min flickvän som blev min fru. Vårt förhållande kraschade men även om en av orsakerna var bristande sex så tror jag att det ffa berodde på utebliven kommunikation.

För väldigt många så är sex den ultimata manifesteringen av förhållandet. Om den ena parten drar sig undan så känner den andra sig ordentligt ratad.

Om detta sedan upprepas (vilket det naturligtvis görs) så blir situationen väldigt frustrerande.

En ?handtralla? löser inte situationen, det som borde vara en gemensam vi-förklaring (sexet) blir istället en torftig frustrerande bekräftelse på ensamheten i förhållandet.

Hur löser man en sådan obalans då?

Jag tror med kontinuerlig kommunikation där båda parter utan att anklaga eller undvika ämnet tar tag i de känslor som dyker upp.

Man kan se klagomål som tjat eller som en önskan att ventilera något för att kunna fortsätta förhållandet.

Det sämsta man kan göra är att anklaga varandra eller föreslå ?handtralla?, det tyder bara på en genuin oförståelse för problemet. Näst sämst är att ha husfrids-sex. Det handlar om att man på något sätt tillsammans etablerar vi-känslan men inte då genom sex.

Slutligen vill jag säg att det är inte fel på dig, det är inte heller fel på din kille. Ni är helt enkelt inte kompatibla sexuellt och det kan utvecklas till ett stort problem om ni inte hanterar det med öppenhet och kommunikation.

Jag och exet klarade inte av att hantera det. Utvecklades till ?blame-game? där jag blev kallad sex-galning då jag inte var nöjd med sex varannan månad, jag kallade henne frigid av samma anledning. Däremellan var det ?vapenstillestånd? och ämnet blev gradvis mer infekterat.

Vi tog inget gemensamt ansvar för obalansen vilket till slut ledde till en onödigt utdragen och slitsam separation.

Hoppas att jag på något balanserat sätt har kunnat ge dig andra sidans perspektiv.