Anonym (Anhörig) skrev 2017-11-18 00:42:29 följande:
Hej!
Du låter verkligen sjukt inspirerande. Min sambos familj visste innan men de går lyckligt runt och tror att han slutade för flera år sedan.. samtidigt går jag med ångesten själv att han blev av med jobbet och förra månaden spelade bort 20500 kr och denna månaden med sista lönen spela han bort 9000 kr.. kan tillägga att jag byta jobb samtidigt så här haft innestående lön denna månaden. Skrämmande också hur mycket dom förändras i detta, han var nästan nära att slå mig en gång när jag kom på honom att han spela för det spegla sig i fönstret när han stod med telefonen. Dessa jävla nätcasinon... Hur kom du till insikt med ditt spelande? Blev du och påtvingad att söka hjälp av anhöriga? Tacksam för svar
Om din sambos familj går lyckligt runt att han har slutat och han inte har gjort det så berätta det för dom. Ju fler som vet om problemet, desto bättre förutsättningar finns det att sluta. Det är dessutom bra om han skäms och att han känner stor skam vid beteendet.
Jag blev tilltalad av vänner att mitt spelande var fel. Min sambo visste då ingenting, men jag bad dom att inte säga något om det. Om jag backar tiden så önskar jag idag att dom kunde berättat både för min sambo och för min familj. Jag tror inte man lyssnar på någon eller om det ens hjälper att bli påtvingad. Visst ska man ligga i och tjata om det. Absolut! Men så länge man inte inser sitt problem så finns det ingen möjlighet att sluta.
Jag slutade efter kanske 11 års spelande. Sista året var helt sjukt, vad man än gjorde så var det spel i huvudet. Jag höll på mycket med betting och casino. Jag la spel före jag somnade och det första jag gjorde på morgonen var att kolla om jag hade vunnit pengar. Jag kom till jobbet på morgonen och kollade på dagens matcher och även snurrade på spins. Alltså dygnet runt kretsade mitt liv om spel även på natten. Jag sov inte mycket alls, jag var nästan alltid uppe till 1-2 på nätterna.
Jag tilltalade mig själv 1000 gånger att nu ska jag sluta. Men efter varje misslyckande försök så blev ångesten större och man blev mer och mer äcklad av sitt beteende. Det ökade efter varje försök och när jag väl började sätta in så blev jag mer och mer äcklad av mig själv. Ibörjan tyckte jag det var kul, men det blev en vanesak som man inte klarade sig utan. Man spelade för att få spela, det är jätte svårt att förklara.
Spel var som en drog, man var rastlös och irriterad när man inte fick spela. När man väl satte sig vid datorn så skapade man ett lugn och rastlösheten försvann. Det pågick så i flera månader och det var nog denna processen som behövs om man skall sluta spela. Det var under denna perioden jag visste att jag måste sluta spela och bryta mönster. Jag hatade spel men jag spelade ändå, men under hela denna sista perioden så blev jag mer och mer övertygad att sluta!
Men det sa bara pang en dag när jag hade vaknat att nu är det över. Spelandet ska inte vara min vän längre. Jag berättade för min sambo och hon blev verkligen verkligen ledsen och besviken. Hon sa att hon inte känner mig som personer och hon kände sig sjukt besviken. Min familj blev chockad och väldigt besvikna och det var just det här som jag behövde för att kunna sluta. Att folk visade sin kärlek och omtanke men samtidigt vände ryggen om mig av besvikelse.
När min mamma sa så här: "Men vad håller du på med? Spela inte bort ditt liv när du har hela livet framför dig"
Sedan efter 2 månader så lämnade min sambo mig, det var inte pga spelandet det var för att jag och hon blev som vänner. Men med facit i hand så var det pga mitt spelande för jag var inte det minsta kärleksfull eller brydde mig om henne.
Det var här jag blev fast besluten att sluta helt och hållet. Jag spärrade mig på svenska spel (max 3 år hade dom), sedan pratade jag med alla mina spelbolag om att spärra mig på livstid pga spelmissbruk. Och jag skickade även mejl till spelbolag där jag inte ens var medlem. Jag skickade mitt namn, adress, personnummer och berättade att jag har spelmissbruk så jag inte får öppna konto hos er.
Jag flyttade hem till mina föräldrar även fast jag nästan var 30 år. Jag sålde min laptop, hade inget bredband här hemma. Jag var nästan inne på att skaffa en knappmobil ett tag för att begränsa mig helt. Men jag var så himla beslutsam att sluta spel och kände mig så äcklad så det fungerande bra ändå. Min mamma tog hand om kortet dessutom så jag hade alltid kontanter. Eftersom jag var spärrad på svenska spel så hade jag ingen möjlighet att spela på egen hand. Jag har än idag inte ens gått in på något spelforum eller öppnat en spelsida. Detta är snart 1 år sedan.
Mitt nya liv började och förut var det jakten på pengar varje dag. Efter det och fortfarande idag är det jakten att slösa så lite pengar som möjligt. Bo så billigt som möjligt och ha så låga utgifter som möjligt. Jag hade då lån på över 10 000 kr i månaden till olika lånebolag, idag har jag 6000 kr fasta lånekostnader och bor i en 1.a för 3000 kr i månaden. 1 år senare....
Jag hade mat/nöjeskostnader på 2000 kr i månaden och jag hade nästan alltid över pengar när månaden var slut av dom pengarna. Samtidigt som jag lägger in pengar på fonder/sparande och amorterar ner lånen kraftigt varje månad. Nu har jag 2500 kr i månaden och jag promenerar fortfarande till jobbet dit och hem. Folk tycker nog jag är konstig och snål på jobbet. En del vet om mitt problem och dom stöttar mig. Resten bryr jag mig inte om, för ingen vet min bakgrund och vilken resa jag har påbörjat. Mina kompisar/familj vet om och det räcker för mig. I denna perioden så skall man släppa allt annat hur folk tänker om en. Just nu är mitt liv ganska tråkigt och patetiskt men jag är väldigt övertygad att jag kommer ha bra med pengar på mitt konto om 5 år och förhoppnignsvis skuldfri. Då är jag en vinnare igen!
Jag spelar aldrig om något, jag testade att spela ett facebooksspel om en dricka med en kollega. Jag fick tillbaka den där känslan så att spela om något för mig är totalt uteslutet. Jag köper inte ens trisslotter till anhöriga!
Som sagt detta är min resa, så ni förstår hur det var lite för mig. Man måste erkänna sitt problem för sig själv. Det hjälper inte att låna mer pengar eller ge pengar till en spelmissbrukare om man inte har bestämt sig!
