Laken skrev 2017-11-17 18:29:29 följande:
Tack för era svar! <3 Tar till mig allt ni skriver.
Känslorna åker mycket fram och tillbaka just nu. I det stora hela är jag fortfarande inställd mot abort, eftersom jag inte känner mig stark nog för det här. Jag har inga barn sen tidigare som sagt och känner att jag behöver stöd och inte ovilja/hat från barnets far om jag ska kunna ta hand om det. Även om vi inte lever ihop vill jag ju att en pappa med kärlek ska finnas till hands någonstans.
Är nämligen ganska säker på att han inte kommer att ändra sig. Under tiden han tvingat mig till aborten har han visat sådant hat och omedkänsla, att jag är säker på att han kommer göra det till ett helvete för mig om jag inte gör som han sagt. Han ser det nu också som att vi skrivit på ett avtal och är överens.
Men å andra sidan vet jag ju fortfarande att det är mitt beslut. Att jag är den som kommer påverkas mest av detta och att det därför är viktigt att jag tänker igenom det och att jag vet att det är något jag vill och tror blir bäst. Och där är jag ju hekt inte klar än. Hade pappan velat ha barnet hade jag nog utan tvekan behållt det, men nu vill han ju inte.
Jag håller till viss del med om hans argument om att man är två om att sätta ett barn till världen, men är man inte två om att ta bort ett också? Vad händer om jag inte kan få barn igen? Hur ska jag kunna leva med att jag haft två chanser men valt bort båda? Sådana frågor ställer jag mycket till mig själv just nu.
Ja jag väger för- och motdelar just nu och för att det inte detta ska bli något jag bara gör och ångrar så har jag bokat tid för stödsamtal innan aborten. Behöver verkligen ventilera så mycket som möjligt för att säkert komma fram till vad jag vill. Hoppas att det kan ge något åtminstone..
Du förtjänar bättre!
När du väl träffar en man som visar dig respekt och älskar dig kommer han behandla dig som en prinsessa när du väntar erat barn.
Kram på dig <3
