Hur visste ni att ni var redo?

Jag har alltid tänkt och sagt att jag ska vara en av de som har full koll på allt INNAN jag skaffar barn. Jag vill ha bra jobb, ev utbildning, villa och diverse livsupplevelser avklarade.

Status i dagsläget? Bor i en 2:a, har ett helkasst jobb och har inte klarat av någon utbildning hittills. Har startat flera men sedan lagt av då jag kommit fram till att jag inte vill hålla på med något av det som jag pluggade till. Sambon har ett, inte riktigt lika kasst jobb, men likväl ett jobb han inte vill hålla på med resten av livet. Han vill också ev. plugga. 

 

Jag fyller 26 under 2018, han 27. 

Vid sidan av allt det här praktiska, det här ?jag vill ha koll på allt innan?, så har en djurisk och nästan sjuklig längtan infunnit sig i mig och jag kan liksom inte skaka av mig den. 

Det är som att något bara växer i bröstet, sprider sig ut i armar och ben och ba skriker BLI GRAVID NU DÅ. 

 

Ibland så tar jag gravtest, trots att jag inte har skäl att tro att någon graviditet är på gång, typ bara för att få ?låtsas? och hoppas att någon liten rackare kanske slank förbi ändå. 

Jag skulle få absolut RÅPANIK om jag mot förmodan plussade, men jag kan samtidigt inte släppa tanken på att få vara gravid och att få dela något sådant unikt och speciellt med personen jag älskar mer än allt. 

 

Jag är så himla kluven i det här. Den logiska delen av mig, hjärnan och sinnet, säger - Vänta lite till, du har inte bråttom. Checka av några andra saker från listan först så blir det mycket lättare och njutningsfullt senare när det väl händer. 

Sen har vi min kropp, som är helt frikopplad från sinne och logik som bara skriker - BEEEEBIIIIIS GE MIG EN BEBIIIS NUUUUUUU 

 

Hur visste ni att det var rätt att skaffa barn? Hade ni allt avklarat innan eller löste det sig sen? Hur mycket BEHÖVER man egentligen ha på plats för att det ska bli ?lyckat??? 

 

Känner sån oerhörd stress av att vara såhär kluven, känns som att jag driver mig själv till vansinne med denna strid jag hela tiden för inombords..