Religösa! Liv efter döden?
Jag ska försöka bena ur det här lite.
För det första så är det ett grundläggande tankefel att tro att religiös övertygelse och religioners beskrivning av hur allting fungerar, beskriver något annat än verkligheten.
Det är ingen alternativ fantasivärld som tex. Kristen tro beskriver. Den beskriver vår värld som vi lever i, och den beskriver hur vi fungerar och självklart mycket annat, men genomgående är att det är verklighet inte "På låtsas".
På samma sätt beskriver ju också vetenskapen vår verklighet.
De är precis lika seriösa och det är inte "flum och humbug" även om vissa som förespråkar det ena synsättet har svårt för att se att det finns fler sätt att beskriva vår verklighet.
Om jag skulle beskriva det vi har talat om med ett kristet språkbruk, skulle det kunna låta så här:
När vi blir till i befruktningen så får vi livsgnistan från Gud och i samma stund blir också vår själ till, dessa hör ihop då båda kommer från Gud.
Kroppen blir till genom celldelning så det finns ingen motsättning i denna tanke. Men det är från Gud vi får livet.
Under vårt liv har vi både själ och sinne. Själen är bunden i kroppen och bärare av livet så länge som kroppen lever.
Vårt sinne är beroende av hjärnans funktion och fungerar så länge som kroppen lever.
Sinne och själ har olika sätt att uppfatta saker och båda behövs och samspelar i viss mån så länge som vi har vårt liv i vår kropp.
Själen är den som är det rena du, som utstrålar värme, kärlek, medmänsklighet, harmoni, altruism, rättvisa, den existerar hela tiden i nuet och är därför den delen av oss som kan få kontakt med Gud. Det är själen som gör sig synlig om vi är i djupmeditation till exempel.
Själen har ingen form, den är ett osynligt väsen.
Man skulle kunna beskriva den som en energi med medvetande.
Sinnet däremot fungerar på det sättet att det är analyserande, jämförande, bedömmande, beräknande, sätter etiketter, osv. Sinnet saknar förmågan att leva i nuet och därför beräknar den alltid nästa drag eller tänker framåt eller minns tillbaks på det som var förut. Detta gör att ju mer vi låter sinnet dominera, desto mer oroar vi oss för vad som kommer och ångrar saker som har hänt. Sinnet vill dominera och använder sig av distraktioner för att trycka ner själens påverkan. Distraktioner kan bara allt möjligt, t.ex minnen, olika sorters underhållning, böcker, debatter på familjeliv.se ????, osv. Det är här vi har anledningen till att det är så svårt att leva i nuet.
Den delen av de här två som är det riktiga du är själen, kroppen och hjärnan har du för att kunna fungera i den här världen.
Utan själen kan inte kroppen och hjärnan fungera, men själen lever vidare även om kroppen och hjärnan dör. När kroppen är död så lämnar själen kroppen för att komma tillbaks till Gud.
Och ja själen har evigt liv.
Hoppas det klargör något, och försök tänka lite utanför boxen nu snälla.