Michael 310 skrev 2018-03-22 05:28:33 följande:
Sp sinnet kan vara borta, men själen kvar? Är inte just sinnet en stor del av vem man är? Utan fungerande hjärna så är vi bara en köttklump, minnen personlighet är vad som gör oss unika.
Jag säger det igen, du måste skilja på själ och sinne.
I en fungerande kropp så verkar båda två (även om sinnet oftast har en klart dominant roll hos de allra flesta). Vi agerar ut både sinnets och själens handlingar och tankar genom att vi använder den fungerande kroppen. Om inte hjärnan fungerar som du säger så här vi inte längre något sinne eftersom sinnet är beroende av hjärnan för att kunna fungera. Själen är kvar i kroppen så länge som personen lever, men kan ju inte agera i den här världen utan en fungerande kropp.
Så länge som personen lever är själen bunden till kroppen. När personen sedan dör så blir själen befriad från kroppen som i ditt exempel har blivit till ett fängelse.
En del av personligheten sitter i sinnet = hjärnan (känsla av begär, krav, rädslor, jämförande, värderande, analyserande, kalkylerande,osv.), sinnet saknar förmågan att leva i nuet, det kan bara föreställa sig framtid eller det som varit, och eftersom sinnet för det mesta är dominerande så går vi och oroar oss för saker och ångrar andra.
men en del av personligheten sitter i själen,(förmågan att leva i nuet, känsla av gemenskap, både med allt och alla men också med Gud, (för den enda tid vi kan möta Gud är i nuet,) kärlek, medkänsla, altruism, sann äkta glädje, osv.) Den rena sanna delen av vem som är du, är själen.
Vi behöver både själen och sinnet för att fungera i den här världen i våra kroppar , men oftast ger vi människor inte själen tillräckligt stort utrymme att lysa igenom.
Man kan dock öva sig för att låta själen få ta större plats, genom meditation, bön, kontemplation osv.
När vi dör och går vidare har vi däremot inte något behov av sinnet längre.
Vad har du för bevis för att minnen är begränsade till sinnet = hjärnan? Varför skulle inte själen kunna bära med sig vissa minnen?
En sak vi ska komma ihåg, är att våra kroppar består av celler. Celler dör och bildas nya oavbrutet genom våra liv, så om du till exempel är 50 år gammal så finns det inte en enda cell i din kropp som är den samma som när du var 10 år, ändå bär du med dig minnen från den åldern. Detta trots att det inte är samma hjärna längre.
