Hjälp!

Har en dotter på snart 5 1/2 år.

Hon har sedan liten av alltid varit ljudkänslig. Kommer ibland till förskolan och då sitter hon med hörselskydd då hon blivit så ledsen för att det låter så mycket.

Hon får utbrott och bland det enda som lugnar henne är att låta henne vara ifred, vill hon och tillåter det så får man sitta hos henne. Men hon tar inte in det man säger under tiden, det är likadant när hon blir väldigt ledsen eller upprörd över nåt. Hon är väldigt känslig och det krävs inte mycket för att hon ska bryta ihop, på förskolan har dom pratat om ångest.

Hon kissar på sig väldigt mycket och måste hela tiden påminna henne om att gå på toaletten, hon känner inte när hon är kissnödig säger hon.

Jag blir ju inte arg utan förklarar att sådant händer men att hon måste säga till när det hänt en olycka, när jag sen frågar om hon förstått så säger hon att hon inte minns vad jag sagt, hon beskriver det själv som att huvudet väljer bort det jag säger, och så är det med fler situationer när jag eller hennes bonuspappa ska förklara varför hon inte kan/får göra vissa saker.

Hon är väldigt rädd för att misslyckas och låter då hellre bli att försöka.

Hon klarar inte av lekar där det är fler än 3 barn, henne inräknad. Hon styr gärna och om nåt intresserar henne går det bra. Annars undviker hon att vara med, blir ledsen och vill bara få vara ifred.

Hon är annars en underbar tjej med massa fantasi och humor, fylld med kärlek. Men detta omkring oroar mig.

Vi ska träffa psykolog på Bvc och sen bli vidare remitterade. Men hoppades på att någon klok förälder som kanske kan sätta ihop pusslet kan hjälpa mig hjälpa henne.

Hon har ingen kontakt i dagens läge med sin biologiska pappa då han valt att ta avstånd.

Han har någon diagnos och finns annars på båda sidorna av hennes släktträd. Både asperger, adhd, touretts, språkstörningar.

Ni som känner mig, snälla respektera att inte sprida detta vidare. Jag vill bara få tips och råd för att hjälpa min dotter.