Önskar verkligen också att man kunde tänka så. Tycker det kan gå i några dagar men sen kommer man in i samma spår igen. Kanske svårt med våra erfarenheter. Och inte gör ens ålder det lättare, jag läste att du är 37, jag är 38. Snart fredag, håller tummarna att allt ser fint ut!!! Vi har tid den 3/1 för Nipt och VUL men funderar på om vi ska försöka ta det i mellandagarna istället.
Hej! Inte säker, vi pratade om det med barnmorskan men vi är bortresta i mellandagarna så vi bestämde oss att ta det efter nyår. Vet dock att det inte var säkert att Karolinska kunde ta emot blodprovet i mellandagarna så det är kanske inte möjligt att göra det då.
44 år, Bf 13/8-18 fjärde barnet.
Så många 40+ ändå som väntar barn till sommaren Och små hjärtan som slår, blir kul att fortsätta följas åt i vår.
Godmorgon!
Jag är endast 37 men ser att det är några till strax under 40 som har smugit sig in i denna tråd.
Jag har två barn sen innan den äldsta är 15.
Lever med en ny man sen några år tillbaka och om allt går som det ska så kommer pyret i augusti!har intw riktigt förstått det än, vill bara att de mest kritiska veckorna ska vara över!
Grattis allihopa till era plus! ????
också vill hänga här med oss äldre.
Hej! Jag smyger mig också in i den här tråden trots att jag inte passerat 40-strecket riktigt än.
Jag är i ca vecka 8+4. Vi gjorde ett VUL i ca 6+1 och då syntes ett tickande hjärta. Nästa VUL blir nästa vecka i mellandagarna och under tiden torterar jag mig själv med att analysera mina symtom in och ut vilka är oroväckande svaga den här gången. Någon som känner igen sig? :)
Jag ska också göra ul nu i mellandagarna i samband med nipt. Fick en tid pg a avbokning. Symtomen är i princip försvunna sen ett par dagar, hm. Spännande som sagt men vad kan man göra, går ju inte att påverka..
Idag var jag på tidigt vul, enligt mig 7+2. Det dröjde en evighet innan den väl gamla överläkaren på den privata kliniken såg något foster alls. Vi blev helt kalla. Sköterskan och han var också märkbart oroliga. Han nämnde även ofostrig graviditet vid ett tillfälle. Tillslut sa han och sköterskan att de såg ett foster som de mätte till 6+5. Jag frågade om det var säkert att de såg och det sa de att de gjorde. Svårt att bara vara glad efter den undersökningen. Känner mig ledsen och orolig nu och vet inte om jag ska tänka bara på att de tillslut såg eller oroa mig ännu mer då det var så litet vilket kanske kan betyda att det ej växt som det ska.
Imorgon behöver jag säga till mina föräldrar och syskon att det är på g då vi samlats för jul. Känns synd att vulet inte lugnade mig utan tvärtom. Men alla symptom etc är jag ju säker på att vara gravid och får ju tänka mest utifrån det men fy vilken oro. Den 12/1 ska jag på nytt vul håll tummarna för mig att det ser bra ut då...
Förstår att du är orolig. Kanske var det för tidigt för vul ändå. Håller tummarna fram till 12:e.
Jag är i v 16 nu och mår oförskämt bra:) Känner mig nästan dum när jag läser era kommentarer om illamående, trötthet osv när jag jag mår typ som vanligt fast med lite större bröst, lätt molvärk men med lite för små byxor iallafall:) Har nog gått upp typ 2 kg redan och dom sitter ju som en smäck på mitten:) Men det är hittills härligt att vara gravid, men lär väl råka ut för något annat längre fram i graviditeten som straff för dessa glidarmånader.
God jul på er tjejer!
Hoppas er jul varit bra!
Jag är så orolig nu. Igår och idag har jag haft pyttesmå ljusbruna flytningar i trosan. Känns inte alla bra och särskilt i kombinationen med svaga symtom. Vill verkligen inte uppleva ett MA till men det finns ju inget man kan göra. Imorgon ska vi på ul så då får vi se. Hoppas.
Hej där!
Jag är 39, fyller 40 nästa sommar, och är gravid med mitt tredje barn. Har en 16-åring och en 14-åring från en tidigare relation. Det här blir min sambos första barn.
Bf 28/6 enligt vul i v.9. Är nu i vecka 14. Har lämnat illamåendet, de ömma brösten och den massiva tröttheten bakom mig, tack och lov. Har haft lite problem med blödningar. En större i vecka 9 som jag åkte in och kollade upp med vul och sedan några mindre sedan dess. Det verkar som det kan vara blodkärl som brister och att slemhinnorna är sköra. Småblöder exempelvis efter träning och sex.
Det är en himla omställning att bli förälder igen tycker jag. Mina barn är så stora och självständiga, snart redo och släppa taget och så är jag precis på väg att börja om. Och jag tycker det känns ovant att vara gravid. Att låna ut min kropp igen. Det är inte varje dag jag trivs. Känner mig tjock, svullen och sällan särskilt sexig längre. Jag försöker låta det vara, inte dra så stora växlar på det. Men jag önskar att jag kände mig vackrare, mer tillfreds i mig själv och i situationen. Söker efter lugnet inombords.
På fredag ska vi på ultraljud. Längtar efter att se hur den lilla piraten har det där inne.
Tyvärr slutade vår graviditet i MA. Var idag på VUL i vad vi trodde var vecka 9+2 men embryot var lika litet som vid förra VUL:et i vecka 6+1 (då såg vi hjärtat slå) så det har nog dött strax därefter.
Så obeskrivligt tråkigt. Förra graviditeten för ett år sen slutade också i MA och efter det tog det tid att bli gravid igen. Så just nu känns det extra tufft då jag hela tiden tänkt vi den här gången hade statistiken på vår sida för att det inte skulle bli missfall igen.
Stort lycka till för er andra! Jag håller tummarna <3
så orättvist livet kan vara.. Hoppas ni kan ta nya tag så småningom