Om du inte attraheras av honom längre och upplever honom mer som sunkig gubbe med vanor som äcklar dig så är det liksom kört. Såna hinder är oftast oöverkomliga. Vad DU känner och upplever är ju liksom din verklighet o din sanning.
Har ni pratat om det?
Skulle du uppskatta att han fräschar till sig?
Jag ser honom inte som en sunkig gubbe alls. Han tränar mycket, har snygg kropp (med mage ändå osv). Det är bara en del jag tycker är lite ofräscht, när han snyter sig högt och sånt kroppsligt. Vet inte om det är helt normalt att män är så och det är jag som är överkänslig, eller om en kan kräva att han döljer sånt precis som i början av förhållandet.
Men om allt annat är perfekt? Dvs han gör allt för mig, vi kan prata om allt och stöttar varandra i allt, vi bor mysigt, kan växa som människor osv. Kan ett förhållande vara påväg ner endast sexuellt? :S
Jag har asperger, om det påverkar något. Tycker verkligen det är äckligt med sånt. Hur går det att vara attraherad av någon som en hört ha diarré??
Men om allt annat är perfekt? Dvs han gör allt för mig, vi kan prata om allt och stöttar varandra i allt, vi bor mysigt, kan växa som människor osv. Kan ett förhållande vara påväg ner endast sexuellt? :S
Till alla som säger lämna- jag kan inte. Jag har asperger, kan inte sköta ett hushåll själv, jobba heltid (vilket en måste för att ha okej lön), plugga utan hjälp osv. Glömmer att äta och kan inte laga mat heller. Har redan flyttat isär en gång utan att göra slut, men vi flyttade ihop igen eftersom jag verkligen inte klarar mig själv. Föräldrar kan inte heller hjälpa till. Dessutom saknar jag honom för mycket för att vara ifrån någon längre tid.
Han är liksom enda chansen jag har att ha ett sånt här bra liv jag har nu, finns ingen annan jag vill ha ändå.
Det är därför jag vill ha hjälp att fixa detta.
Isf måste jag också säga att jag inte vill ha sex så som han vill ha det. Vi har alltid haft bdsm-sex, men allt är så j-la tråkigt nu med det också att jag inte vet om jag vill ha det alls. Jag har en 40-årings sexliv fast jag är strax över 20
Det stämmer kanske att jag egentligen, teoretiskt sett, skulle klara mig själv. Men efter att ha försökt och inte kunnat är jag inte beredd att misslyckas igen, och denna gång inte ha någon att falla tillbaka på. Jag trivs dessutom med vårt liv i övrigt vilket är SÅ JOBBIGT det hade vart lättare om han var svinig. Iaf vill jag inte lämna honom..