Vi har fått lite olika bud från olika läkare, den ena sa att man ska vänta till dess att man inte blöder klarrött längre (brunt är alltså ok). Den andra sa att vi ska vänta blödningen över men minst tre veckor. Båda sa dock att det ska gå minst en mens mellan för att minska risken för att få missfall på nytt.
Vi har fått lite olika bud från olika läkare, den ena sa att man ska vänta till dess att man inte blöder klarrött längre (brunt är alltså ok). Den andra sa att vi ska vänta blödningen över men minst tre veckor. Båda sa dock att det ska gå minst en mens mellan för att minska risken för att få missfall på nytt.
Vi har fått lite olika bud från olika läkare, den ena sa att man ska vänta till dess att man inte blöder klarrött längre (brunt är alltså ok). Den andra sa att vi ska vänta blödningen över men minst tre veckor. Båda sa dock att det ska gå minst en mens mellan för att minska risken för att få missfall på nytt.
Pratade med kliniken idag och de vill precis som läkaren som genomförde aborten vänta en cykel. Känns mer ok nu än innan. De embryon som finns i frysen har 50% chans vardera så har vi tur blir det en graviditet inom ett halvår. Om inte får vi börja ett till färskförsök med hormoner etc men det får vi ta då. Hur mår ni andra?
Charlie - blöder du fortfarande?
Linnea- vågar ni försöka nu eller hur gör ni?
Zanda- hur mår du?
Känns såå jobbigt att tänka på hur allt kunde ha varit. Skulle gå i v 16 i dagarna. Hur gör ni för att inte bli tokiga av alla tankar? Jag behöver något annat att fokusera på och har det men tankarna återgår hela tiden till det här...
Va skönt att du slutat blöda och att ÄL är på g. Ska du gå på något återbesök oavsett om det blöder eller ej?
Låter ju väldigt hoppfullt ändå!
Jag mår bra, men tänker en hel del på det som kunde blivit då min nära vän och dessutom närmsta granne ska ha barn i april. Hade varit så kul att följas åt och sen hänga med bebisarna, och så mysigt just i maj, men så kan det ju bli ändå med viss fördröjning...
Håller med om att man kan bli galen av att tänka på allt som har graviditet att göra. Försöker njuta och ta dag för dag, men tycker mycket tid går att dagdrömma "ifall att" samt räkna dagar, först till ÄL och nu BIM...
Japp nu har vi gjort "det" en gång, igår. Kände att vi skulle börja våga försöka nu. Tror ju iofs inte att det är dags för ägglossning för mig än på flera veckor men nånstans måste man ju ändå försöka komma tillbaka till vardagen igen.
Det är tufft att tänka på hur allt kunde ha varit. Precis som du säger så återkommer alltid tankarna dit hur man än bär sig. Jag känner mig starkare nu än för en vecka sen men ibland brister det.
Härligt att höra att varje embryo har 50% chans att lyckas, det är ju ändå rätt stor chans.
Inatt har vi bott på hotell för att skingra tankarna. Bara 8 mil hemifrån, men ändå. Skönt att göra nåt annat.
Kramar på er alla
Jo ibland kommer sorgen bara ikapp en. Som idag när vi kom hem och allt var som vanligt igen och dessutom sambon skulle iväg och träffa några kompisar, då kom sorgen som ett slag i magen på mig. Tårarna vill tränga fram men av någon anledning kan jag inte gråta ikväll. Tror annars det skulle varit välbehövligt men men...
Nu ska jag natta vår underbara dotter och njuta av hennes närhet <3
Jo det är lite jobbigt, samtidigt hade hon samma i våras med en tom fostersäck...så unnar verkligen henne sin lilla bebis i magen otroligt mycket <3
Håller med helt, hoppas på många plus här snart tjejer! Skönt att ÄL börjar komma igång och så iaf!
Jag hade en helkväll med mina äldsta vänner från skoltiden igår, så himla mysigt och skrattade så jag grät i många omgångar, sååå välbehövligt!
Hur har ni det i dag?
Har haft mer blodblandade flytningar och molvärk i dag. Obehagligt. Vill liksom bara att allt som har med ma ska vara över. Fortfarande svagt positivt gravtest.