Jag har en tjej och två killar men har inte mått illa med nån av dem. Spytt en enda gång av graviditeten och det var nog för att jag nästan manade fram det själv för jag inbillade mig att jag borde må illa 
detta var med första, dottern. Men som sagt, har mått precis som vanligt och gör nu med, nästan lite tråkigt att inte ha några cravings, men egentligen ska jag ju bara vara glad för det! 
Jag har två pojkar och en flicka. Med första pojken mådde jag illa från v 5-6 tills han föddes. Alla tider på dygnet. Med andra sonen 2 veckors illamående. Med flickan illamående i ca 7 veckor. Så helt olika och följer inget mönster. Denna gång hade jag kraftiga gravsymptom från dag 1. Ändå gick det inte vägen.
Ja, man får hitta på allt för att fokusera på annat. Här går det superdåligt med der. Har liksom fastnat i analysstadiet. Vill bara ha någon koll på ifall kroppen snart är tillbaka i gängorna. Är på dag 26 efter skrapningen. Hoppas mensen kommer snart. Vi hade ju oskyddat sex då jag trodde blödningen slutat och jag hade positivt Äl-test +sekret. Detta var dock bara 15 dagar efter skrapningen och även gravtest var positivt vilket såklart då ger positivt på äl-test med. På vul som de gjorde två dagar innan sa läkaren att jag hade en äggblåsa på ca 20 mm. Det stämmer också med att det skulle kunna varit ägglossning två dagar efter. Men nu på sista vul sa läkaren att slemhinnan var tunn och fin vilket den inte borde vara efter ägglossning som jag förstått. Åh vad jag önskar att jag bara kunde släppa alla tankar på när och hur och bara låta tiden ha sin gång.
Går det fortfarande upp och ner för er andra i hur ni känner inför erat missfall? Kram på er
Hoppas hcg ökat rejält tills på onsdag för dig. Det var ju ändå en ökning förra gången för dig, men det kanske var för lite då? Så dåligt insatt i hur det ska vara...
Vi har ju också en dotter sen innan, 10 år nu. Den graviditeten tog sig på en gång, typ när vi började försöka. Så hade nog aldrig riktigt trott att det skulle bli annorlunda den här gången. Men så är vi ju iofs äldre nu också så det kan väl spela in också. Får jag fråga hur gammal du är?
Sen hade jag nog de flesta graviditetskrämpor man kan tänka sig och det var väl också det som gjorde att jag anade oråd den här gången när jag inte kände några tecken alls. Men så har man ju hört att man mår mindre illa om man väntar en pojke så nånstans inbillade jag mig att det var en liten kille därinne. Men men, nu gick det ju inte hela vägen.
Vinterbebis, Charlie och Zanda: har ni både tjejer och killar så ni kan uttala er om ifall ni mått mindre illa när ni väntat en pojke än en tjej? Eller är det bara slumpen tror ni?! (Som ni hör så försöker jag fokusera på lite andra saker än själva missfallet, är väl ett sätt att hantera det på. )
Kram på er alla och ha en fin söndag
Var på kontroll idag. Har nyligen haft ÄL och får förmodligen mens inom ett par veckor. Alla värden var topp. Skönt!
Hur mår ni?
Vad ledsen jag blir av att höra om
din son EnLitenTrea 
Så sorgligt...Men om han ändå inte kunnat få ett värdigt liv så har du ju ändå gjort exakt allt för honom! <3
Jag var inne i den andra tråden idag och såg en massa KUB-bilder på fina bebisar, attans vad tufft det var, trots att jag nu plussat igen och är överlycklig över det! Måste nog passera datumet i graviditeten för mitt mf innan jag vågar slappna av...
Hoppas förresten jag får vara kvar här trots mitt nya plus, hoppas ju att jag är först ut av många och att vi får prata om våra små godingar på sikt! <3
Självklart får du vara kvar här Zanda. Jag kan helt ärligt säga att jag skulle bli ledsen om du valde att inte vara med oss här. Känns som sagt som att vi blivit vänner allihop.
Här har jag haft ett par jobbiga dagar (och nätter) när tankarna bara snurrat. Helt plötsligt har jag blivit så orolig för att jag aldrig mer ska kunna få fullfölja en graviditet. Jag vet att jag inte ska tänka så men svårt att låta bli. Vaknar med panikkänsla på morgonen. Drömmer ju såå om att få komplettera vår familj med ännu ett litet underverk. Självklart gläds jag åt den fantastiska dotter vi har, men vi vill ha en till att glädjas åt.
Såklar du får vara med här Zanda. Jag tror jag talar för alla när jag säjer att vi enbart glädjs åt att du plussat igen. Så himla härligt. Hur mår du nu? Vi hoppas få haka på dig här på rad. Jag får upp maj-gruppen som favorit och ser också alla bilder. Sorgen rivs upp med jämna mellanrum men ändå så härligt att se dessa små liv och tänka att nästa gång ska det vara jag/vi som kan lägga upp dessa bilder.
<3
Underbart att du plussat Zanda & vi håller såklart tummarna att liten håller sig kvar & att allt ska gå bra. Förstår din oro men jag tror att det är viktigt att oxå våga tänka att det ska gå bra :)
Vi tar en dag i sänder, vi bryter ihop om vartannat men tycker att det känns lite lättare för varje dag som går.
Är så lycklig att vi valde att få titta på vår pojke & klappa honom. Nu finns ett riktigt minne & inte bara ingenting. Vi kommer att lägga hans aska på kyrkogården i närheten där vi bor så kan vi gå dit när vi vill. Hade ingen aning om att dom tog hand om barnen/fostret på detta sätt. Känns bra...
Vi har valt att ta det lugnt några månader och bara hämta krafter, med två misslyckade graviditeter har jag varit gravid i 7 månader och det känns i kroppen.
Härligt att få vara här inne och heja på er & glädjas med plus & deppa över minus & allt annat som kan dyka upp på vägen...
Nu ska jag ut & ta ett försiktigt träningspass & hämta lite kraft sen ska jag njuta av våra två härliga barn :)
Zanda- jag är också bara glad för din skull och vill gärna att du stannar. Mår du bra nu?
En liten trea- fint att ni får begrava er pojke och att ni fick se honom. Har han fått ett namn? Jag var 12 fulla veckor vid missfallet och är glad att de tar hand om fostret (en liten flicka som vi tyvärr inte kunde se för hon var i flera bitar pga "förlossningen" avslutades med tång).
Charlie- är mensen igång nu? Jag tror min startat men det kommer mest brunt...
Linnea- hur mår du? Fint att er dotter längtar så mycket, hon kommer bli en engagerad storasyster.
Ja, tänk när vi når dit. När är ditt BF?