För oss med ma/MF i bagaget från Bf MAJ 2018 med syskon,stannar på FL
Startar en träd för oss som behöver ventilera erfarenheter av MF/ ma.Tungt och jonbigt men vi tar oss vidare.
Startar en träd för oss som behöver ventilera erfarenheter av MF/ ma.Tungt och jonbigt men vi tar oss vidare.
Jag har börjat tänka på hur jag ska undvika att bli tokig under den här tiden som vi väntar på försök och sedan försöker. Vill inte vakna upp om två år utan fler barn och inse att jag låtit den här kampen fått gå ut över mitt liv och mina barn. Har bestämt mig för att sätta upp mål med mina barn. Tex denna vecka ska jag gå på bio med nr 1 och nästa vecka med nr 2. Inga stora grejer men saker som håller mig fokuserad på det positiva i livet. Har ni några tips?
Ja just det, hur jag hanterar sorgen just nu: genom att göra såna saker jag undvikit de månader jag var gravid, saker man helst ska undvika då:
Jag ska boka tid hos frissan och färga håret.
Ta ett långt varmt bad.
Sen har vi bestämt att när den här graviditeten är fullständigt avslutad ska vi åka på en hotellweekend över en helg bara vi 3 i familjen och bara vara. Kanske det blir Boda Borg också, som vi pratat om länge men som jag var lite rädd för att göra som gravid.
Så klokt. Jag tänker också att jag nu ska satsa på att göra sådant dom funkar nu som icke gravid och som skänker glädje. Jag och en vän planerar att åka utomlands i juni med våra äldsta barn. Jag är på sista kursen av hela min utbildning nu och har fått anställning från mitten av januari. Tänker att jag nu hinner jobba upp min sig och komma in i jobbet och om jag blir gravid igen då kan vara föräldraledig under en längre tid än vad jag planerade vara nu. Jag är lite piggare nu och känner att jag vill göra saker med mina barn nu.
Tyckte jag kände mig riktigt stark i morse och under förmiddagen, men nu var vi och handlade och när vi kom hem brast allt igen och tårarna rinner hejdlöst.
Tyckte jag kände mig riktigt stark i morse och under förmiddagen, men nu var vi och handlade och när vi kom hem brast allt igen och tårarna rinner hejdlöst.
Ja just det, hur jag hanterar sorgen just nu: genom att göra såna saker jag undvikit de månader jag var gravid, saker man helst ska undvika då:
Jag ska boka tid hos frissan och färga håret.
Ta ett långt varmt bad.
Sen har vi bestämt att när den här graviditeten är fullständigt avslutad ska vi åka på en hotellweekend över en helg bara vi 3 i familjen och bara vara. Kanske det blir Boda Borg också, som vi pratat om länge men som jag var lite rädd för att göra som gravid.
Så klokt. Jag tänker också att jag nu ska satsa på att göra sådant dom funkar nu som icke gravid och som skänker glädje. Jag och en vän planerar att åka utomlands i juni med våra äldsta barn. Jag är på sista kursen av hela min utbildning nu och har fått anställning från mitten av januari. Tänker att jag nu hinner jobba upp min sig och komma in i jobbet och om jag blir gravid igen då kan vara föräldraledig under en längre tid än vad jag planerade vara nu. Jag är lite piggare nu och känner att jag vill göra saker med mina barn nu.
Just ja, nån frågade om ålder och jag har just fyllt 37. Känner mig inte jättestressad över det då jag alltid haft lätt för att bli gravid (peppar, peppar) och för att jag läst mycket ny forskning som visar att fertiliteten upp i åldrarna faktiskt är ganska hög numera... Jag har ju tre barn sen innan, och hoppas ju nu på en liten fyra - men kanske vi även hinner med en liten femma tänker jag ibland...inget min man är invigd i ännu dock och en sak i taget!
Hej Zanda! Välkommen hit till oss. Nu är vi 4 kämpar här! Inte riktigt insatt i din situation men antar att du, liksom oss andra, var beräknad att få barn i maj? I vilken vecka fick du missfall? Kram på dig